Veckans krönika 20 juli till 27 juli 2019

Socialismen är en dödskult som förstör allt som kommer i dess väg

Först vill Redaktionen uppmana de läsare som inte har lyssnat på SwebbTV:s Lördagsintervju 56 del 1 med Karl-Olov Arnstberg, prof. em. etnologi, om hur ledare, exempelvis Lenin, Stalin och Hitler, kunde vara så grymma som de var, och om vi kan få liknande ledare i Sverige. Detta är en av de viktigaste intervjuerna inom Alternativmedia, Nya Media, fram till dags datum.

Karl-Olov Arnstberg framhåller att det inte är Nazismen, eller fascismen, vi skall vara rädda för, då dessa vänsterideologier är ”ihjälstampade”, och döda sedan Andra Världskrigets slut.

Däremot skall vi vara rädda för kommunismen, som genomgår nya mutationer, när kommunismen misslyckas i praktiken, ofta i fotspåret efter omfattande massmord. Samma grundbudskap, ni skall få mat, ni skall få fred, ni skal få en ljus framtid. Era plågoandar skall vi se till att de inte mer plågar er, det finns en orättvisa och den skall vi jämna ut, ni skall få rättvisa. Det är en fantastisk retorik, detta är vad folk vill ha. Den fångar unga människor lika starkt idag som den har gjort tidigare. Å andra sidan, är skrivbordsprodukten den kommunistiska ideologin (neomarxismen) väl utformad och anpassad för hycklande, manipulerande, självcentrerade, totalitära makthavare som helt saknar empatisk förmåga.

”Karl-Olov Arnstberg menar att kommunismen har överlevt och har transformerats in i dagens svenska vänsterpolitik. Den kommunistiska ideologin är så kraftfull trots att den bevisligen aldrig har fungerat. Socialdemokraterna har rötterna i detta system och den repression vi ser idag i Sverige är ett uttryck för detta.”

Carl Hamilton skriver att … ”kommunismen klarar inte av att producera ekonomisk tillväxt, den är oförmögen att ge upphov till någon som helst intressant litteratur och konst (annat än underjordisk); att omfördela välfärd från de få till de många är den inte mäktig. Men på ett område är kommunismen oöverträffad. Kommunismen har en nästan kuslig förmåga att producera mänskliga lik. När det gäller folkutrotning lämnar den nazismen långt bakom sig (låt vara att nazisterna bara fick hålla på i tretton år); fascismen är en tebjudning jämfört med kommunismen.”

”Till skillnad mot kapitalismen, som bara tycks fungera under vissa givna historiska omständigheter, så fungerade kommunismen överallt. Varhelst den exporterades, gav den med en förbluffande effektivitet upphov till samma resultat: döda kroppar.”

MOAB understryker att … ”vänstern vill främst förstöra och vänstern tror sig ha rätt i allt och att den har rätten att ändra livet för alla, kosta vad det kosta vill för de andra, inte för en själv förstås. Att vi fortfarande inte föraktar och hatar alla som någonsin varit vänster, efter de i runda slänga hundra miljoner som Stalin och Mao mördade i vänsterprincipers namn är mig ett mysterium … Varför går ni fria?”

Ja, varför går de fria? Malcom Kyeyune kan kanske ge oss svaret. Enligt Malcom Kyeyune handlar det til syvende og sidst om pengar, eller försörjning. Å ena sidan vill, kanske mer än hälften, av befolkningen bli försörjd, via transfereringar, av andra hälften, å andra sidan skapar dessa transfereringar mycket goda förutsättningar (en plattform) för makt, vilket maktmänniskor tidigt har insett. Marxismen klär in behoven i en ideologisk dogm.

Fredrik Östman använder begreppet ”dödskult” för att beskriva socialismen … ”det är ju inte så att socialismen är en kabal, ett hemligt samfund, en konspiration. Nej, den är öppet kungjord. Dess källor, dess resonemang, dess doktrin är allmänt kända. Allt man behöver göra är att närma sig dem med ett sanningssökande sinne och inte på jakt efter färdigtuggade livslögner och rationaliseringar och loj dödskultsliturgi. Det som skall intressera oss är de psykosociala fenomen och principer som gör att hela folk har fallit för dödskultens lockelse. Det skedde inte av en slump. Vi måste bli metapolitiskt upplysta och aktiva som på Gramscis (Red. jfr ”den långa marschen genom institutionerna”) tid socialisterna.

Och, … ”du har ännu inte förstått att den gråsossiga falangen förorsakar och föder den öppet vansinniga? Det socialistiska felet försvinner inte för att man är omedveten om det.”

”Gråsossetänkandet leder ofelbart till att smarta människor renodlar den underliggande ideologin och skapar ett nytt Gulag.”

”Det är precis den mekanismen vi ser i aktion. Det finns i grunden bara en endast sort socialism. Den konvergerar alltid till massmord och död. Socialismen är en dödskult.”

Begreppet konservatism … ”har bildats för att beskriva tendensen att vilja bevara det kristet humanistiska samhället i Västvärlden. De principer som konservatismen omfattar är förstås universella, men själva namnet råkar ha denna historia och skall inte tolkas fritt. Konservatism är inte ortodoxi, inte reaktion, inte petrifiering (Red. förstelning), eftersom den kristet-romersk-grekiska civilisation vi har vårt ursprung i inte var ortodox, inte reaktionär och inte petrifierad.”

”Ideologiskt har kommunism och islam stora likheter. Det är två kiliastiska/milleniaristiska massmördarideologier och dödskulter.”

Fredrik Östman sammanfattar att det är … ”dödskulten som är vårt överordnade problem. Vi har för länge sedan passerar punkten där man kunde lösa problemen ”om bara”.”

Makten strävar alltid efter att ökad sin makt, vilket förutsätter att våra grundläggande fri- och rättigheter inskränks, för att slutligen avskaffas.

För att inte hamna i Gulag måste vi som utgör oppositionen mot Makten göra vår röst hörd och på olika sätt protestera. Ett exempel är Föreningen för Medborgarjournalism, se Lästips, som har engagerat sig i censureringen/borttagandet av försäljningen av författarens Arne Weinz skönlitterära bok Perfekt Storm. Föreningen har tillskrivit bokförlaget och ställer sig frågande till censureringen/borttagandet av boken. Åke Thunström har recenserat boken och skriver att … ”då boken handlar om hur islamister utifrån med hjälp av en stor mängd inhemska islamister angriper Sverige och den dessutom innehåller många angrepp på den PK-ism som varit en jordmån för en islamisk resning torde välvilligheten för boken bland PK-kretsar inte vara på topp. Boken skönmålar heller inte utan ”låter” den goda sidan begå grymheter i form av etnisk rensning. Spänsten i språket finns där. Ibland blixtrar det till med njutningsbara språkliga stunder.”

”Sammanfattningsvis en riktig spänningsroman som pockar på en fortsättning men då helst utan förutsägbara icke PK-åsikter.”

Här går uppenbarligen ett bokförlag politikerväldets ärende. Samma totalitära beteende i Sverige som i exempelvis Tyskland på 1930-talet.

Bokens handling utspelar sig i en tänkt framtid, en framtid som ligger i tangentens riktning, givet Maktens islamisering av Sverige. Ett politiskt känsligt ämne. Människor skulle kunna bli mer negativt inställda till islamiseringen av samhället.

Min Strand är tydlig … ”det vi måste inse det är att vi har förlorat: vi styrs av förrädare och måste därför ge upp allt hopp om att våra argument når fram … För min del gav jag upp det hoppet direkt när jag insåg att man med berått mod varje år ökar antalet våldtäkter, ett bättre bevis på förräderi och folkutrotning kan ej finnas.”

”Så de vill ha det så här … likt slavarnas muttrande när de släpar sten till Cheops-pyramiden. Bryr sig Farao det minsta? Icke … vi är som slavar som släpar sten, vi är förbi punkten där dialog med styret är möjligt, ser vi inte allt mer hur en terminologi och mytologi växer fram som gör gällande att alla som inte håller med är lägre stående varelser?”

”Så detta perspektiv saknas …: vi har förlorat, makten kommer aldrig att lyssna. Med denna insikt, vad gör man då? Man måste söka nya vägar, internationellt samarbete exempelvis med andra media, man måste bilda lokala samtalsgrupper, religiösa grupper och även med andra fokus.”

Förmodligen behöver vi bygga ett nytt civilsamhälle, ett samhälle fritt från Makten. Som Min Strand säger, vi måste hitta nya vägar. Den globala trenden går från det offentliga till det privata, så förr eller senare kommer det civila samhället få en mycket större betydelse än vad det har idag. Ett civilsamhälle befriad från dödskulten i alla dess varianter.

Patrik Engellau reflekterar över … ”ett för de västerländska samhällena gemensamt drag, nämligen försvagningen av de klassiska professionerna, till exempel skollärarna, läkarna, universitetsprofessorerna och troligen även poliserna plus en del andra yrkesföreträdare. Man kunde ha trott att detta, till exempel skollärarnas förlorade auktoritet, var något specifikt svenskt. Men så är det inte. Samma gäller i USA och i Brasilien och därmed, är det rimligt att förmoda, i hela västvärlden. Motsvarande har drabbat de övriga professionella kårerna.”

”Försvagningen av de klassiska professionerna” är ett resultat av socialismen, en socialism som idag dominerar västvärlden. Patrik Engellau avslutar inlägget med … ”politikerstyret skulle säkra fortsatta succéer för västerlandet men tycks nu snarare stå i vägen för nödvändiga korrigeringar. Demokratin är vår stolthet men demokratin gav oss politikerväldet som hotar att bli vårt fall.”

I USA accepterar inte Demokraterna en demokratiskt vald president, i Sverige accepterar inte den socialdemokratiska 7klövern Sverigedemokraterna, etc. Tidigare utgjorde medelklassens (Elisabeth definierar medelklass = skötsamma personer som drar sitt strå till stacken) intressen målet för politiken, idag sätter politikerväldet de tärandes intresse framför medelklassens intressen. Verkligheten kommer naturligtvis justera denna keynesianska-marxistiska snedvridning av den ekonomiska politiken. För att äta måste vi arbeta, det framgår av Thessalonikerbrevet - ‘När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta. Men vi hör att vissa bland er lever oansvarigt. De arbetar inte utan gör allt möjligt annat. Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd. ”2 Thess 3:10-12.

Vi alla har att göra ett val, vi kan välja döden, vi kan välja livet. Socialismen väljer döden, ett totalt sterilt, statiskt, förfulat, bedrägligt, själlöst och kravlöst jordiskt lyckorike, dvs. ett mentalt dödsrike. Vi kan istället välja att kämpa, att inte ge upp, att ständigt förkovra och utveckla oss, att välja den västerländska traditionen och den vetenskapliga metoden, att välja livet.

Väljer man den västerländska traditionen och den vetenskapliga metoden i Sverige betraktas man som dissident. Etablissemanget intar en antiintellektuell hållning, en hållning som kännetecknar totalitära stater. Bitte Assarmo karakteriserar medieeliten, vilket kan vara politikereliten, akademikereliten, eller valfri annan elit …”det här är alls ingen demokratiälskande elit, som den ständigt utger sig för att vara. De är tvärtom fullkomligt ointresserade av demokrati. För dem är det enbart de egna åsikterna som har något existensberättigande, och därmed tar de sig också rätten att med varje medel försöka krossa dem som inte håller med. De som har ”fel” åsikter ska gärna hängas ut till allmän beskådan, och skällsorden haglar. Folk beskrivs som ”kräk”, ”nazister”, ”rasister”, ”blåbruna” och så vidare …”.

Dick Erixon skriver om maktelitens förfall … ”vad vi ser nu är hur djupt maktelitens förtroende har urholkats, vilket är dramatiskt eftersom trovärdighet krävs för att kunna utöva makt. Om makten förlorar legitimiteten hos folkflertalet är deras tid förbi … Folk slutar lyssna. Och börjar käfta emot.”

”Det svenska samhället kan alltså vara på väg in i ett formativt skede där mycket kan hända på kort tid. Det kan bli konstruktivt, som när muren föll i östra Europa 1989-90, eller destruktivt, som i franska revolutionen 1789.”

Angående vänsterns totala dominans skriver Jan Andersson att … ”det är konservatismens starkaste egenskap att inte bry sig ett skit om sådant vi inte kan påverka, men tillsätta fulla klutar för att lösa tydliga och växande gemensamma problem innan de har växt oss över huvudet.”

”Eftersom vi nu gör exakt tvärtom så är det väl det allra tydligaste beviset för att vi inte har några av de högerkrafter i Sverige som vänstern skriker sig hesa över, för då hade det inte varit lika illa som det nu är.”

Fredrik Östman skriver …. ”när demokratin infördes i Västvärlden gjordes detta i naiv kontrast till ett verkligt eller upplevt despotiskt överhetsstyre. Man tänkte sig att majoriteten av folket hade ett slags inneboende godhet och rättvisepatos som automatiskt och nödvändigtvis skulle komma till uttryck om denna folkmajoritet kommer till makten.”

”Detta var mindre så i USA, som fick sin demokrati tidigare och därför begåvades med en konstitution av den sort som under årtusendens lopp hade utvecklats för att begränsa makthavarnas möjligheter att begå övergrepp och korrumperas. Ännu 1848 ville revolutionärerna i Europa i första hand ha begränsande konstitutioner och först i andra hand större eget direkt inflytande. Men i början av nittonhundratalet hade socialismens inflytande gjort att fokus flyttades till … (Red. den socialistiska) synen på demokrati. Arbetarklassen har varit naiva.”

Eva Danielsson skriver att … ”makt över sitt eget liv, alltså lika med personlig frihet och självbestämmande är bara positivt. Om man förmår axla ansvaret som följer med det. Motsvarigheten för yrkesutövande vore ju dessa självständiga och seriösa lärare, poliser, åklagare och journalister m.m., som skulle kunna stödja både enskilda människors integritet och deras samtidigt nödvändiga samarbete med andra och samhällets krav.”

”I stället har de inom maktsfären kopplat greppet om västvärldens samhällen med en gemensam strävan att styra folk utan hänsyn till deras behov och åsikter för att skaffa sig själva, ”elitskiktet”, mer och mer makt. Och de kan göra det med närmast otänkbar fräckhet genom att gå samman internationellt plus lokalt hemmavid utnyttja västvärldens fungerande samhällsinstitutioner. Med syfte att omvandla dem. Skolan blir inte längre till för kunskapsförmedling utan för att slå sönder värderingar och social trygghet.”

”Rättsväsendet upprätthåller inte lag och ordning med rättssäkerhet utan skapar motsättningar mellan majoriteten och minoritetsgrupper för att underminera majoritetens ställning i samhället. Medias roll blir självklar och verkar axlas utan motstånd, att indoktrinera i stället för att rapportera och ifrågasätta.”

”Antagligen känner maktmänniskor igen varandra direkt så att de pådrivande och ideologiska snabbt hittar sina aktivister och övertygade hjälpredor. För att söndra och härska. Jag tror inte alls att de ideologiska med mest makt försöker lösa skolans eller polisens eller sjukvårdens problem. Inget tyder på det. Och inget tyder på att de inom politikerväldet som eventuellt skulle vilja lösa problemen har något att säga till om i förhållande till dessa mer förslagna pådrivande neomarxistiska och proislamska politikerna och tjänstemännen i maktens korridorer.”

Eva Danielsson kommer in på aspekten att … ”det behövs olika motkrafter inom civilsamhället som kan minska och hålla efter statens/politikens mandat, dess medel och metoder. Politikerväldet kommer inte att ge upp frivilligt så vi behöver faktiskt masa oss upp ur sofforna och både vägra utföra dumheter och också sätta igång och kräva svar och förklaringar av alla småpåvar på arbetsplatser, på myndigheter och av våra kommunpolitiker. Visa oss och var vi står. Om vi tror på att trender även kan skapas underifrån.”

Historien lär oss att trender kan skapas underifrån. Richard Sörman frågar hur den franska upplysningsfilosofen Voltaire hade betraktat dagens Sverige.

”Voltaire är … aktuell ur den aspekten att han som sagt förkastade omfattande trossystem och valde att hålla sig till ett jordnära förnuft. I det moderna Sverige är det uppenbart så att vår så kallade värdegrund fungerar som helig religion. Det är där vi hittar det goda och det rätta. Det är värdegrundens dogmer som avgör vem vi helgonförklarar och vem vi sätter vid skampålen.”

”Voltaires ironi uppstår ofta genom att han konsekvent använder sig av sina motståndares argument för att beskriva saker som egentligen inte får plats i deras världsbild. Vi kan tänka oss att en flyktingaktivist idag med sina perspektiv och sina termer skulle få beskriva hur ett gäng afghaner står och säljer hasch utanför en skola. Det blir alltså en total krasch mellan berättarperspektiv och det som berättas, vilket gör att berättarperspektivet (som då är motståndarnas) framstår som verklighetsfrämmande och förnuftsvidrigt.”

Richard Sörman skriver avslutningsvis att … ”slutligen kommer (Candide, Red. Candide är en satirisk pikareskroman och idéroman av Voltaire, 1759) till slutsatsen att det enda en människa kan göra är att sluta resonera om världens godhet och ondska och istället börja odla sin trädgård tillsammans med sina närmsta medmänniskor. Det kanske blir en bra plats att börja om, även för våra verklighetsförnekande idealister.”

”Verklighetsförnekande idealister” är nyttiga idioter åt Makten (främst politiker- och mediaväldet), som med hjälp av ”sovjetisk och Nordvietnamesisk härskarteknik” manipulerar befolkningen i syfte att dels göra människor medgörliga/kontrollerbara genom att skrämma dem, dels beskatta befolkningen med hjälp av sofistiska argument.

Elsa Widding konstaterar att … ”koldioxidhypotesen lades fram redan 1816 men är fortfarande inte mer än just en hypotes ...”.

Och, som MS påpekar, … ”det finns inget klimathot, det är solvinden som styr klimatet.”

Min Strand understryker att ”Makten vill ha det så här”, … ”lika många Stockholmare som tog emot en flykting i sitt hem drar ner på flygandet pga. klimatet och Greta, ca 50 personer.”

”Vad är det då som pågår, jo det är helt enkelt att man skapar en ny mytologi om gott och ont, där makten via media (och kyrkan) kan bestämma för dagen vad som är gott så att det passar den politiska agendan. Detta har ju pågått ett tag, det är närmast ett kontinuum från allas lika värde till Alan Kurdi till slöjryckningar, blomfester efter mord till Rockström och Greta. Det är skrämmande att se att man på mycket kort tid kan piska upp religiösa stämningar hos folket.”

”Syftet är ju också att markera mot alla som inte håller med, ett antal markörer blir lika effektiva som en påsydd davidsstjärna. Det är självklart att detta görs för att förbereda och motivera framtida fängslanden och våld mot oliktänkande. Vi har sett det förr, många gånger.”

Åke Thunström frågar vilka är de skyldiga till vanvården av pensionärer utifrån en berättelse om … ”enslingen Anders, 82 år, dog dagen efter att han skjutsats hem från sjukhuset, den fjärde juli 2019. Han dog i sin säng i sin ensamhet, i sitt nedgångna föräldrahem ute på landet.”

De skyldiga är: ”Alla som sagt att man inte kan ställa grupper mot varandra. Det inbegriper de flesta vänstermänniskor på alla nivåer. Exempelvis måste invandringen självklart kunna ställas mot den egna befolkningens behov.”

”Skyldiga är också media som inte tagit strid för Anders och hans gelikar. Ledarskribenter och kulturjournalisterna har ett tungt ansvar för de äldres utsatta och nedprioriterade situation till förmån för migranternas väl och ve.”

”Pensionärsorganisationerna har väl heller inte protesterat mot att den humanitära stormakten prioriterats före deras medlemmar.”

”Skyldiga är Annie Lööf, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och alla andra som berömmer sig om den humanitära stormakten. De är mest skyldiga. De har svikit de äldre, sin egen befolkning och istället valt att prioritera migranter.”

”Skyldiga är partiernas lokalpolitiker som bejakat rikspolitikernas propåer och som slimmat vården och omsorgen för de äldre för att kunna ha råd med migranterna i kommunerna.”

”Skyldiga är kändisar och liknande opinionsbildare som hellre slagits för migranternas behov än för de äldres.”

Göran Nilgard frågar lakoniskt …. ”vet ni att snittiden för en person på äldreboende från intagning och fram till personens död är mindre än ett år?” Medan Anders lyfter fram de oöverskådliga kostnaderna för migrationen … ”den årliga kostnaden för invandringen är runt 300 miljarder per år, eller 30 000 per invånare. För en tvåbarnsfamilj rör det sig alltså om 120 000 kronor per år!”

Angående kostnaderna för de ekonomiska migranterna skriver Hovs_Klipphällar att …”man får fram liknande siffror ur data från NSB, Norges motsvarighet till SCB. Eller ta Tino Sanandajis siffror: ”… Ett annat sätt att säga det är att Sverige har lagt lika mycket på flyktingmottagning i Sverige som FN:s samlade flyktingbistånd för resten av världen. Det är ett surrealistiskt slöseri med resurser om syftet är att hjälpa så många man kan.”

”Min egen tolkning är att det handlar om en kollektiv psykos. Som lever sitt eget parasitära liv.”

Uppstigersolen skriver … ”Magdalena Andersson kommer att höja skatten. För att ta hand om de äldre säger hon. Tro henne inte. Hon ljuger som en häst travar.”

Magnus Rosensparr återkommer till ansvarsfrågan … ”när den svenska nationalekonomin har kollapsat blir det ett gigantiskt arbete att återställa den, vilket troligen kommer att behövas internationell hjälp för att genomföra. Detta till trots måste de nya inhemska makthavarna inte underlåta att se till att rannsakningens dag drabbar de ansvariga. Ungefär som de skyldiga ställs till ansvar nu för tiden för brott mot mänskligheten.”

Att de skyldiga måste straffas framgår inte minst av historien. Det är viktigt att identifiera ett tillämpligt rättssystem, vilka händelser som skall beivras och vilka individer som skall stå till svars för sina handlingar. Patrik Engellau är förtröstansfull. Patrik Engellau skriver … ”nu kommer Trump och kanske Brexit och Ebba Busch Thor äter lunch med Jimmie Åkesson, allihop oväntade händelser. Vad som helst kan hända.”

Att vad som helst kan hända, då vi inom kort står inför historiskt avgörande händelser, poängterar Martin Armstrong, som menar att det kan leda till att vi antingen … ”(kommer att) ”Knockin 'On Heaven's Door” (Red. Bob Dylan, 1965) eller Big Fake Out (Red. blir vi utsatta för total manipulation och bortgjorda), när vi står inför den monetära krisens klimax och förmodligen det mest polariserade politiska valet någonsin 2020.

I korthet betyder det om Trump vinner presidentvalet så kommer (vår tids) socialism (en muterad form av marxism, neomarxismen) snabbare hänvisas till historiens skräphög, och att den monetära krisen kommer att lösas på ett mer genomtänkt sätt, än om Trump förlorar.

Åter till det socialistiska Sverige, som kommer att få mycket stora problem med att avskaffa det socialistiska tänkandet, då det under mycket lång tid inte har funnits något accepterat alternativ till socialismen (Red. var Gösta Bohman den siste konservativa politikern? Vi får fråga nestor Fredrik Östman.).

Michael Willgert ställer frågan - Finns det något högerstyre (egentligen något konservativt parti) i Sverige? - till Karl-Olov Arnstberg:

”Det är en berättigad fråga. Vi har inte ett värdekonservativt skikt i Sverige. Närings- och industripolitiker ser stora fördelar med globalismen, så de är med på samma tåg. Det finns ingen livskraftig konservatism i Sverige, som säger att vi skall bevara det Sverige som vi har fått ärva, vi skall göra det som är bra lite bättre, och vi skall vara nationella i betydelsen patriotiska, som man är i USA eller i Norge. Man måste gagna sitt eget land, man måste tycka att detta är vårt och det är värt att bevara. Vi skall inte ändra det som fungerar väl, istället skall vi sakta förbättra.”

”Något sådant värdepolitiskt skikt har vi inte i Sverige.”

Fredrik Östman förklarar att … ”socialdemokratin grundades på observationen att de demokratiska systemen var oskyddade mot ett övertagande inifrån, där samordningen av statsmakten begrundades med att de vid ett visst tillfälle valda, vilket i socialdemokratisk liturgi kallas ”demokratin”, står över alla grundlagar, lagar och bestämmelser.”

”De utövar potentia absoluta (Red. absolut makt), de är allsmäktiga, ty annars skulle ju ”demokratin” på något sätt vara inskränkt. Socialdemokraterna såg diktaturen i demokratin och den gjorde det genom en ordvits (valda representanter är demokrati) kombinerad med protestantisk liturgi (demokrati är ett oinskränkt mandat).”

Min Strand sammanfattar och ställer den relevanta frågan, som vi måste besvara – vad göra? … ”vi har förrädarstyre, det är många faktorer som oturligt nog sammanfaller, att den kristna moralen försvann och ersattes med en socialistisk variant var det första, för det bäddade både för ett styre av oduglingar och ondskefulla omoraliska egoister, detta har raffinerats tills vi nu har ett förrädarstyre vars intressen är rakt motsatta sitt eget folks, och detta sammanfaller med globalisternas intressen samt medför migration av de lataste och våldsammaste folk i vår närhet och till sist så sammanfaller det med att islam alltid vill expandera och kan tillhandahålla röster.”

”Därutöver så följer av kristendomens försvinnande att ärlighet och redbarhet försvunnit vilket underminerat den vetenskapliga metoden och öppnat för allsköns kvasivetenskap om klimat och genus och liknande.”

”Låt oss gå vidare, de vill ha det så här, det betyder att de inte lyssnar, de är nöjda. Så vad göra?”

Ett svar är att vi, den oberoende demokratiska oppositionen, behöver bilda ett värdekonservativt skikt, ett skikt som kan ge genomtänkta och tillämpliga svar på vår tids frågor. Vi måste visa att socialismen (neomarxismen) är en dödskult. Framför allt behöver vi byta taktik, från försvar till anfall.