Söndagskrönika: Transvestitbekymmer
"Först ett barndomsminne. När jag var tio år, eller kanske åtta, hittade jag min storasyrras bindor och insåg att om jag band en om varje knä, så slog jag mig inte när vi grabbar spelade fotboll. Jag var målvakt. Min syrra både skämdes och blev väldigt arg på mig. Hon vet inte vad vi vet i dag, men som jag tydligen förstod redan då, att båda könen kan behöva bindor.
Jag läser den amerikanske författaren Jim Goads lustmord på transsamhället, Gender Psychosis (2020). Även om en psykos inte alls är något lustigt, så bjuder Jim Goad på kul läsning. Emellertid, det finns ett allvar bakom det absurda, nämligen att staten och kapitalet tar dessa könsförvirrade människor på allvar. Vill du byta kön, visst går det att fixa. Såväl hormonellt, som kirurgiskt och juridiskt. Det kommer att göra ont, är irreversibelt och kostar dig nog flera hundratusen kronor men när det är klart så är du den som du verkligen är."
Det är knappast rimligt att så många "plötsligt" drabbas av könsdysfori. Är det masspsykos eller är det identitetspolitiken? Men när islamisterna tagit över Sverige så är problemet löst.
Läs vidare på Invandring och mörkläggning.
