Krönika med Karl-Olov Arnstberg - Om att väcka sina vänner
"Vi ska förflytta oss åtta år tillbaka i tiden och ett meningsutbyte jag hade med två av mina då närmaste vänner. Thomas är den ene. Vi har känt varandra sedan mitten av sjuttiotalet. Thomas är genomhygglig, hjälpsam och generös. Det gäller för Lasse också, med det tillägget att Lasse är en bra lyssnare och kan ge kloka råd när man behöver prata om ett eller annat som är bekymmersamt. Också vår vänskap går långt tillbaka i tiden.
I december år 2013 lyckades Gunnar Sandelin och jag få in en helsidesannons med reklam för vår bok ”Invandring och mörkläggning. Det resulterade i en mediestorm. Thomas sa: ”Det där var onödigt”. Jag minns den formuleringen, därför att den är så avslöjande för hur vänster-mainstream-personer uppfattar tryck- och åsiktsfrihet. Varken Thomas eller Lasse skulle ens drömma om ifrågasätta dessa rättigheter, men de förstår inte riktigt att koppla dem till en existerande verklighet, och inte heller till vad de själva tänker och vill ha sagt, därför att de går ju aldrig mot strömmen. När Gunnar och jag hade skrivit en del två av ”Invandring och mörkläggning” och de fick varsitt ex, så var det självklart för dem att bara hålla tyst. Jag har ingen aning om ifall de läste den.
Nu var det 2016, efter massinvandringen hösten 2015, och det svenska förfallet syntes allt tydligare. Medierna klarade inte att tiga utan varvade sina beskrivningar av Sveriges självförvållade katastrof med den sedvanliga retoriken som levererades i ett allt högre tonläge. Aj, vad rasismen och nazismen måste bekämpas i dessa onda tider! Refugees welcome!"
