Riskerar Europa att hamna utanför den multipolära ordningen?
"USA, Ryssland och Kina är erkända stormakter, därutöver finns aspiranter som Japan, Indien och Brasilien. Vi har också betydande regionala aktörer som Iran, Saudiarabien, Turkiet, Pakistan, Australien m.fl. Ofta brukar man ta med europeiska länder som Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Frågan är bara hur det står till med Europa, och vår förmåga att utöva makt, att sätta ihop en storskalig armé?"
Artikeln avslutas med de kloka orden: "Det är nästan som att våra ledare inte vill att kriget tar slut. Freden kan bli pinsam, ty ryssarna kommer inte att fortsätta att ta Polen, Baltikum och Finland. Ukrainakriget var en begränsad konflikt mellan gamla sovjetrepubliker, mest likt ett inbördeskrig där bägge sidor har skilda sponsorer. Lögnen som spridits om ett imperialistiskt och expanderande Ryssland kommer att avslöjas. Och hotet från Putin var själva anledningen till att vi gick med i Nato, och skickade miljarder till ett genomkorrupt land. Vad händer när Putin sitter still i båten, och inte gör något? Samt USA och Nato backar?
Ryssarna kommer att fortsätta bedriva handel med Europa, men de kommer inte att lita på oss. Det lär inte bli storskaliga samarbeten eller utvecklad diplomati. Vi är små, opålitliga, koleriska, fega, samt svåra att ta på allvar. Däremot så kommer ryssarna att återkoppla till stormakten på andra sidan Atlanten, särskilt om det väljs en ny och vettigare president. Och världspolitiken kommer bedrivas – över européernas huvuden – mellan USA, Ryssland, Kina och de andra. Medan vi sitter och debatterar utökad plastpåseskatt i Bryssel. Avindustrialiserade, kärnkraftslösa, energifattiga och koloniserade. Europa fick återigen dåliga kort i handen, men valde att dubbla insatsen, gång på gång. Och förlorade. Jag misstänker att potten försvann någonstans över Ankdammen. Igen."
Läs hela artikeln på Avancemang.
