Veckans krönika 12 april till 17 april 2019

PK-ismen har ersatt nazismen och kommunismen, och använder liberalismen och islam som stödhjul

Claudia de Longueville skriver att … ”den centrala, avgörande och allt annat överskuggande faktor, som styr och påverkar den stora massan är sedan länge den ständiga vinklingen av nyhetsflödet. Det är den snedvridna, partiska och ensidiga propaganda, som dag ut och dag in serveras, som har den största effekten.”

”Med Public service … tredje statsmakten som ohöljt och fräckt har lierat sig med den styrande makten (Red. PK-ismen) och satt i system att skugga, jaga och trakassera ”feltyckande” medborgare. Sanningen om tillståndet i riket får bara inte komma ut.”

”En nersövd och med nyspråk hunsad och manipulerad allmänhet, som sällan eller aldrig reflekterar över den enkelriktade soppa som serveras dem. … Så länge, som dessa ohejdat kan dåna ut PK-evangeliet till folket, så är de kommande valresultaten i praktiken manipulerade för att inte säga riggade.”

”Landets stackars medborgare är av MSM systematiskt förda bakom ljuset och påtvingade ett samhällsexperiment med enorma ekonomiska, sociala, kulturella och demografiska konsekvenser, vilka ingen ännu kan se resultatet av. De är grundlurade av en förment elit, som bara månar om sitt eget bästa, men lämnar allt annat därhän.”

Det PK-istiska politikerväldet bygger sin maktposition på manipulationer, lögner och svek, allt inbäddat i ett nyspråk som George Orwell tillämpar i romanen 1984. På tal om nyspråk skriver Stefan Hedlundatt …”regeringens ambition att legitimera det egna maktinnehavet (kom) att reduceras till att nästan uteslutande hänvisa till ett diffust hot från ”högerpopulistiska krafter”.”

”Det är förvisso inget nytt i sak. Under sin första mandatperiod valde Stefan Löfven att, med den drucknes envishet, ständigt upprepa sitt budskap om att Sverigedemokraterna är ett parti med rötter i nazismen. Hans politiska ledarskap kom att utmärkas av en ovilja – alternativt oförmåga – att hålla en enda politisk debatt med Jimmie Åkesson utan att ständigt hamra hem budskapet om nazism.”

Vänstern är en rörelse …”som är född ur hat och vars livsluft alltid har varit kamp och krossande av fiender … Ur ett psykologiskt perspektiv är det intressant att notera att de vänsteraktivister som idag ylar som mest högljutt om förment ”hot och hat” från diffusa högerpopulistiska kretsar själva har ägnat så mycket av sin vakna tid åt att sprida ibland fullständigt besinningslöst hat emot alla som inte delat den egna marxistiska/kommunistiska/anti-rasistiska/feministiska ”värdegrunden” – alltifrån kapitalister och klassfiender, till amerikanska imperialister och israeliska ockupanter.”

”Särskilt hat har de riktat emot alla dem som inte hyllat och fallit på knä inför de verkliga hjältarna, demokratiska giganter som Mao Zedong, Pol Pot, Fidel Castro, Che Guevara, Ho Chi Minh och Hugo Chavez. När dagens svenska folkmordsnostalgiker piskar upp hatstämningar mot förmenta ”högerpopulister” rör det sig om avancerad projicering, om att tillskriva motståndaren just de karaktärsdrag man själv så länge har odlat.”

Dagens PK-ister, dvs. de ideologiska arvtagarna till marxismen och då speciellt kommunismen, nationalsocialismen och fascismen, utmålar nazismen som en ”högerpopulistisk kraft”. Exempelvis bygger Stefan Löfven sin politiska maktposition på att jaga ”högerpopulistisk kraft”. Sverige idag är ett 1984-samhälle, medborgarna får lära sig att nazismen är ett ”högerpopulistiskt” parti. För vänstern och övriga PK-ister är det viktigt att distanseras sig från nazismens illdåd. Det kan ju inte vara vänstern som har utfört de värsta illdåden i världshistorien. Nej, det måste vara högern. I annat fall skulle det inte se bra ut för socialdemokraterna och övriga vänsterrörelser, inklusive Centern.

Hur många har reflekterat över påståendet att nazismen är en högerrörelse? Det är förmodligen inte många, inte i det socialistiska Sverige. Tankekontrollen är total. Sanning är lögn, och lögn är sanning. Den som pekar på felaktigheter brännmärks med hjälp av invektiv som ”högerpopulist”.

Nils-Eric Sandberg, som är före detta ledarskribent i Dagens Nyheter och publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen, skriver, vilket borde vara självklart för den som förstår vad vänster-högerskalan representerar, att fascism och nazism är vänsterrörelser.

”Först en viktig distinktion. Partier som kallas höger, eller nyliberala, vill ha starka individer och sätta gränser för statens makt. Vänstern vill ha det omvända (Red. svaga individer). Ett högt skattetryck, som det svenska, flyttar makt över konsumtion och investeringar från individerna till politikerna.”

”Nazismen är en förkortning av det formella namnet på partiet: ”Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei”, NSDAP. Nazismen koncentrerade makten över individerna till staten, och blev i denna mening ett socialistiskt parti. Jag drev den här tesen på en debatt i Stockholm. Assar Lindbeck höll med mig.”

”Socialdemokratin har berömt sig av att ha fört en keynesiansk politik, med höga offentliga utgifter som instrument, och betraktat detta som en socialistisk politik. Keynesianism kan enklast definieras som offentliga utgifter som andel av BNP.”

”Vi ser nu på siffrorna från 1937 – de är hämtade från IMF. … ”Ett land var extremt, med en utgiftskvot på 44 procent. Det var Nazityskland. Den utgiftskvoten kom Sverige upp i först 1969, året efter att Palme blivit statsminister. I förordet till den tyska översättningen skriver Keynes att han inser att många av hans förslag lättast kan införas i länder med ett auktoritärt styre.”

1937, mitt under nazisternas mycket kraftiga upprustning av krigsmakten inför Andra världskriget (Red. vi hittar flera bland dagens globalister som var med och finansierade upprustningen), investeringar i infrastruktur, och övriga omfattande offentliga investeringar, uppgick utgiftskvoten, dvs. utgifternas storlek i förhållande till BNP, till 44 %. Att jämföra med utgiftskvoten i Sverige 2018 som uppgick till 48,8 procent. Sverige 2018 var mer socialistiskt än vad det nationalsocialistiska Tyskland var 1937. Makten låg helt i händerna på staten. Individen var helt underordnad det kollektiva (jfr identitetspolitik). Alltså, såväl Sverige 2018 som Nazityskland 1937 var, mer eller mindre direkta, motsatser till högerstyrda stater.

Att bli beskylld för att vara nazist är inte en liten sak, poängterar Dnam Eksand … ”inget man lätt kan ta tillbaks, även om det utslungas av sjuk människa, indoktrinerat sjuk …”.

”Så vad är det Löfven skyddar med detta värsta av alla invektiv? Vad är det han vill? Vad är det som sker i Sverige? Jo det är en samhällsförändring som vi ser manifesteras varje dag, senast nu så säger vår utrikesminister att hon ”inte står ut”, med en komik som hon inte inser, och Sverige öppnar famnen för IS. Så där är det, vi styrs av folk som öppnar famnen för IS, som i många årtionden har varit i ondskan tjänst, därför säger Löfven nazist.”

”Det är ju inte att han säger nazist som är problemet, utan vad han GÖR, vad socialdemokraterna och 7-klövern och media GJORT med Sverige. När du är skyldig till att 7500 kvinnor anmäls våldtagna, ja då är det väl naturligt att försvara sig med alla medel, men det är våldtäkterna och allt det andra som är problemet och det är DÄRFÖR vi aldrig blir vänner och sådana som jag hatar etablissemanget, epitetet nazist är en detalj.”

Många kommentatorer och skribenter på Det Goda Samhället framhåller att PK-ismen til syvende og sidst handlar om ondska - de vill ha det så här. Alexander Isajevitj Solzjenitsyn är den främsta författaren som på ett nästan övertydligt sätt har beskrivit den ur marxismen generade ondskan. Marxismen, som idag genomgått en metamorfos (vänstermänniskor har aldrig erkänt marxismens ondska, utan fortsätter att tillämpa marxism, men nu klädd i en ny språkdräkt), utgör grundsten i PK-ismen.

Tommy Hansson refererar till Niels Jensens, Jr. bok ”Solzjenitsyns religion” (Stockholm 1977), där det framgår … ”att det onda utgörs … inte … av ekonomiska och sociala omständigheter som marxisterna tror. Ondskan beror i Solzjenitsyns perspektiv på att människan missbrukat den frihet som givits av Skaparen. … Och ondskan har blivit en ständigt närvarande följeslagare inte på grund av Guds frånvaro eller misslyckande, utan på grund av att människan fritt valt det onda.”

Friedrich Nietzsche proklamerade att "Gud är död" i ”Så talade Zarathustra”, (1883, I:1). Däremot lever ondskan kvar. Marxismen har tagit Guds roll och ersatt Guds rike (Basileia tou Theou) med det klasslösa samhället (allas lika värde). Marxismen är en maktideologi, och med hjälp av marxismen kan människan ta kontroll inte bara över människan (samhället), utan även naturen (exempelvis att människan kan styra/påverka klimatet).

Då blir det fritt fram, inte enbart att experimentera med människor – rashygien och eugenik, utan även att eliminera icke önskvärde individer, exempelvis icke socialistiska människor, judar, och ”sinnesslöa”. Statens institut för rasbiologi (Rasbiologiska institutet, även förkortat som SIFR) i Uppsala grundades 1922 i syfte att erhålla en vetenskaplig grund för rashygieniska åtgärder och var administrativt fullt självständigt till 1958.

År 1934 antog riksdagens båda kamrar utan större debatt den proposition om en lag om ofrivillig sterilisering av "sinnesslöa" som sedan skärptes 1941. Propositionen hade lagts av politikerna Alfred Petrén (S) och Nils Wohlin, (Bondeförbundet; Red. nuvarande Centerparti). Eftersträvade syften med tvångssterilisering i Sverige var bland annat rashygien, folkhälsoskäl och kontroll av asociala. Tvångssterilisering sågs som en del av en samhällspreventiv verksamhet mot exempelvis brott och degeneration av "folkstammen".

Nazismens illdåd är väl dokumenterade. Kommunismens illdåd är inte lika väl kända, trots att kommunismen har mördat, i approximativa termer, fem gånger så många människor som nazismen. Eliminering av människor är inbyggd i maximens doktrin. Exempelvis skriver författaren och journalisten Daniel Rydén i boken ”Historiens tyranner” (Historiska media, 2015, sid 128):

"Josef Stalin behövde fiender. Många historiker har förklarat detta med ett kommunistiskt system som hävdade sin egen ofelbarhet och därför måste hitta syndabockar vid varje motgång. Eftersom sovjetstaten inte hade några brister måste varje fel bero på sabotage. För att motivera sin makt måste diktatorn hela tiden skaffa fram fiender och med dem som varnande exempel samla undersåtarnas kamp."

Salomon Schulman skriver under rubriken ”Det tredje rikets muslimska vapenbröder” att … ”det muslimska engagemanget i den nazistiska våldsapparaten (var) iögonfallande. Flera hundratusen muslimer hade slutit upp i Wehrmacht och Waffen-SS med Hitlers och de andra nazikoryféernas goda minne. Raslagarna var riktade mot judarna.”

”Den franske filosofen Bernard-Henri Lévy talar om fenomenet fascislamism för att karaktärisera denna sammansmältning av de två ideologierna. ... Ett verk som kan läsas som en konsekvent uppföljning av Motadels klargöranden angående den aktualitet som det naziislamska samarbetet äger ända in i vår tid är Niclas Sennertegs ”Hakkorset och halvmånen”. Boken är en djuplodande kartläggning av tyska nazisters deltagande i de egyptiska och syriska statsapparaterna, deras militära efterkrigsupprustning och propagandakriget mot ”sionisterna”.”

Lennart Bengtsson skriver att … ” Muslimska brödraskapets store andlige ledare, Jussuf-al- Qaradawi, skräder inte heller orden när det gäller att skuldbelägga judarna. Inte har detta föranlett några protester från det politiska Sverige som håller sig väl med brödraskapet! Detta beror väl på okunnighet och ignorans får man hoppas och inte på övertygelse.”

Dnam Eksnad betonar att … ”det är för att det som står emot judarna är en fullständigt kompromisslös ideologi, det har ingenting med mark att göra. Olika folk har bott i regionen och delat den och stridit i olika tidsperioder, det är bara för att det passar islams och vänsterns antivästliga agenda att denna konflikt hålls vid liv, att man fokuserar på ”palestinier”, några få nomader skall få frikort för att mörda kvinnor och barn.”

”Nej, lärdomen från konflikten (Red. Israel–Palestinakonflikten) är istället att samexistens med kompromisslösa är omöjlig, inte med judar, de har funnits i Europa länge (jag märkte dem inte i Malmö innan Ilmar Reepalu kom ut som antisemit).”

”Vi borde lyssna noga på Hamas, för de säger precis samma sak som andra PK-ister, de vägrar kompromissa, det finns en lösning, den är helt enkelt att alla som inte är PK-ister, eller muslimer, de skall inte få finnas.”

Marxismen har genomgått en metamorfos (anpassats till vår tid) via postmodernismen. Dnam Eksnad skriver att … ”jag tror att postmodernisterna och andra smarta socialister tidigt identifierade att de inte hade naturen på sin sida, deras system är optimerat för att upprätthålla makt, inte att folk får det så bra som möjligt.”

”Kampen mellan dessa system borde varit avgjord då man såg skillnaden mellan Sovjet och USA, men icke, postmodernisterna smidde ondskans ring, som band den öppna ärliga diskussionen och satt det subjektiva före det objektiva, alltid. Idag har detta utvecklats till att man inte argumenterar alls, ingen öppen diskussion sker, allt är en fasad, man låtsas diskutera, de nya politiska partierna som folk då söker sig till vill inte spela detta spel utan försöker diskutera men det är meningslöst, de kan lika gärna tala till en vägg som till Löfven eller Lööf.”

”Så det som behövs är ett nytt Forum Romanum, dit man endast kan ta sig meritokratiskt, för att möta varandras argument i öppen kamp. Det behövs regler för diskussionen.”

Vi vill vara fria, men vad betyder det, frågar Dnam Eksnad. Han svarar att … ” det betyder att vara fria att påverka vår omgivning, vårt samhälle, vår framtid, det är detta som tagits ifrån oss, vilket gör tänkande människor … bedrövade.”

Dnam Eksnad sammanfattar med att … ”roten är ondskan … Gud försvann men inte djävulen och avsaknaden av Gud fick omedelbart resultatet att människan tror sig vara Gud, man kan styra och ställa med allt, man vet att man själv inte förstår men följer djävulens locktoner, oroa dig inte konsensus säger att det är så här vi skall göra, konsensus ses överallt, man försöker skapa det hela tiden, …”.

”Så jag ser roten som att socialdemokrati och PK-ismen idag, nazismen och kommunismen tidigare, inte inser sin begränsning, man tror och tar sig rätten att laborera med allt, man gör sig själv till Gud som har de rätta svaren på allt och det finns bara ett svar, och de som inte tror på det skall bort.”

"Just detta lärde oss religionen att hantera, vi förstår inte allt och kan därför inte påföra alla vår egen absoluta sanning. Vi ser ju nu hur vi mycket fort når ett tillstånd av våld och kaos, men skall inte låtsas om det. Man följer satans principer, detta var och är roten och den lever än.”

”… roten (till ondskan) kan kännas igen på ett annat sätt, ett mycket gammalt sätt, nämligen judehatet.”

”Genom judehatet så kan man angripa Gud, den kristna guden, att kritisera Israel blir en proxy för att kritisera den kristna Guden, så här kan vi se återigen hur nazismen där Hitler besökte stormuftin idag ger sig uttryck i symbiosen mellan PK-ism och islam.”

”Det är den judeo-kristna Guden man försöker ersätta med sig själv, med en värdslig politisk ideologi som poserar som religion, den ena har gjort så länge, den andra börjar först nu finna formen. Judehatet är lackmustestet man måste bestå, ett flertusenårigt test. Idag styrs vi av ondskan – PK-ismen har ersatt nazismen och kommunismen.”

Richard Sörman får avsluta Veckokrönikan med betydelsen av att värna vår västerländska kultur … ”när Notre Dame brinner blir problemet med ens konkret. Vår kultur är inte, kan inte vara bara vackra principer om öppenhet och jämlikhet. Det är inte bara genom att öppna oss mot de andra som vi förverkligar oss själva. Och vi behöver inte bara vår kultur, vår kultur behöver också oss. Utan några kristna västerländska människor som identifierar sig med den västerländska kulturen och som säger att det här är vår kultur och ingen annans kommer vi inte att ha någon västerländsk kultur. Inte ens vi kan leva utan att exkludera det vi definitivt inte är. Vi måste också ta vårt rum i besittning, hävda vår identitet.”

”… vi måste sluta ta vår existens för given. Allt behöver skyddas. Allt behöver vårdas. Det gäller Notre Dame i Paris, det gäller vårt eget kulturarv. Det gäller vår egen kultur. Vårt eget land. Vår egen identitet.”

”Notre Dame står fortfarande upp och det gör även vi. Men låt oss sluta sparka på oss själva. Världen vill att vi ska finnas. Världen vill att Notre Dame ska finnas.”