Veckans krönika 18 maj till 24 maj 2019

Sverige ett avskräckande exempel på hur ett land kan ödeläggas eller hur socialismen leder till Fattigsverige

Vänstern ödelägger Sverige. Om vänstern får fortsätta sitt ödeläggelseprogram kommer Sverige förändras till oigenkännlighet. Sverige hade en enastående positiv ekonomisk utveckling under hundra år fram till 1970-talet, då den positiva utvecklingen bröts och byttes mot en alltmer negativ utveckling. Olof Palmes extrema vänsterpolitik bär lejonparten av ansvaret. Under senare delen av 1900-talet har Sverige framställt sig som det goda, socialistiska, landet, en förebild för alla andra. Denna självbild har underbyggts av en allt extremare vänsterpolitik. Socialism är baserad på mänsklig svaghet och dess maktmekanism utnyttjar denna svaghet. Detta leder per definition till tillbakagång och i förlängningen till våld och förtryck. Gulag och koncentrationsläger följer naturligt på socialistiska dogmer.

Sverige kan tjäna som studieobjekt för studier av mänsklig svaghet och av hur en politisering av den mänskliga svagheten påverkar samhällsutvecklingen. Motsatsen till socialism är konservatism. Min Strand skriver att motsatsen till socialism är konservatism, som bygger på det som fungerar och som använder den vetenskapliga metoden för utveckling och förändring, dvs. allt enligt den västerländska traditionen. Idag tenderar den västerländska traditionen att i en allt ökad utsträckning ersättas med vänsterns postmoderna tankegods.

Stefan Hedlund skriver om vänsterns vurm för folkmördare att … ”att radikala svenska vänsteraktivister har en enastående förmåga att söka sig till och sympatisera med likasinnade som gjort sig skyldiga till de mest vidriga förbrytelser.”

”Till saken hör att det alls inte begränsas till vänsterns ytterkanter. De som var med på det glada sjuttiotalet minns hur sedermera ledande koryféer inom svensk socialdemokrati hade sina hjältar att hylla – alltifrån Pierre Schoris beundran inför Fidel Castro och Sten Andersons vänskap med Yassir Arafat, till Birgitta Dahls exempellösa försvar för Pol Pot och hans Röda Khmerer i Kambodja. De satte stark prägel på svensk utrikespolitik, alltifrån stödet för Kuba och Vietnam, till hukandet inför Sovjetunionen och det sentida erkännandet av Palestina.”

Stefan Sewall illustrerar vänsterns vurm för folkmördare med att … ”Pol-Pot och hans ärke-kommunistiska Röda Khmer-junta fick kontrollen över Kambodja 1975 efter ett segt och hemskt gerillakrig parallellt med Vietnamkriget. I procent räknat följde ett av de värsta massmorden i historien. Jag har hört siffror på 25-30 % av befolkningen som avrättades på monstruösa sätt utan minsta grund. 2 miljoner pers. Exakt siffra är väl oklar. Alla som kunde några ord på annat språk och alla med glasögon (läskunniga, plugghästar, ”intelligentia”) och även alla tandläkare avrättades bestialiskt.”

”Det är helt fantastiskt att tänka på att svenska regeringen med socialdemokrater som Palme och utrikesminister Sven Andersson och biståndsminister Gertrud Sigurdsen snabbt erbjöd Pol-Pot regimen bistånd när de fått makten i den folktomma huvudstaden Phnom Penh. (Alla stadsbor fördrevs ut på landet – eller djungeln – för att slava som djur). Palme-regeringen ville bygga ett pappersbruk som biståndsprojekt åt Pol-Pot och hans hejdukar. Sverige klarade sig med blotta förskräckelsen undan en internationell skam och skandal, bara pga. att Pol-Pot regimen tackade nej till detta biståndserbjudande, så de kom undan att bli förknippade med massaker och folkslakt och besinningslös terror och tyranni.”

Stefan Hedlund påpekar att … ”det är ingen slump att Stefan Löfven har talat så tyst om antisemitismen inom SSU i Malmö. Den berättigade oro som präglar stadens krympande judiska befolkning väcker ingen större indignation. Att ”Krossa sionismen” stämmer bättre med solidaritet för Palestina.”

Stefan Hedlund konstaterar vidare att det finns … ”mycket goda skäl till att våra grannländer har börjat se med fasa på Sverige, som ett avskräckande exempel på hur ett land kan ödeläggas.”

T förtydligar … ”utländska medier och aktörer använder Sverige som avskräckande exempel på hur man inte ska bedriva politik, rapporterar SR Ekot på fredagskvällen. Sverige har blivit exemplet på hur man inte ska göra som land.”

Det socialistiska Sverige, som megalomaniskt betraktar sig som moraliskt överlägset andra nationer, borde vara ett intressant fall för psykiatrin. Så att vi kan dra lärdom inför potentiella framtida galenskaper.

Parasitism är ett användbart analysbegrepp för att analysera det svenska samhället. Och inte enbart det svenska samhället. Min Strand förklarar att … ”allt konstruktivt som uppnåtts i västvärlden har mycket gamla rötter, det är äldre än kristendomen men kodifierades där, samtidigt som Jesus budskap gav oss en god möjlighet att inifrån oss själva leva tillsammans, samtidigt, dock, så öppnar detta budskap för motsatsen, att strävan inte skall komma från den enskilda personen, utan från kollektivet, staten, på så sätt skall ”rättvisa” skapas, man stjäl det djupt mänskliga budskapet med den barmhärtige samariten och tar bort individen och för in staten.”

”När staten då blir en mekanism för ”rättigheter till” istället för ”frihet från” så är det kört, plötsligt så ställs kristendomen och den västliga traditionen på huvudet, man skapar ett incitament för parasitism från toppen och nedåt, man uppmuntrar folks svaghet, nerifrån och upp, och till sist så är det oundvikligt att man har en Löfven och andra omoraliska och obildade som styr, mekanismen A och B går samman för att skaffa sig fördelar på Cs bekostnad, utnyttjas till fullo.”

”Detta system finner också självklart de mest destruktiva och kostsamma att lyfta fram och stödja, de många våldtäkterna och IS blir på så vis självklara, ju mer kostsam och destruktiv en människa är, desto större möjlighet för politik, ”ismer”, den viktigaste ismen som förenar dem alla, parasitism. Utom konservatism, för denna är inget annat än tradition och den vetenskapliga metoden, dvs. förvaltandet av vårt västliga arv.”

”Inget kommer att ändras utan att så många parasiter som möjligt mister sina jobb, det är efter detta jag röstar, för frihet, mot imperie.”

Analysbegreppet ”parasitism” kan även användas för att analysera den globala världshandeln. Min Strand skriver att … ” den globala världshandeln drivs efter hycklande vänsterprinciper, där de oärliga kan sko sig på de ärligas bekostnad. Detta har endast kunnat ske eftersom västvärlden styrts av en klass av parasitiska förrädare, som gör något som egentligen inte behövs.”

”Hela deras tillvaro baseras på lyx, vare sig de jobbar på Facebook eller i media och reklam eller i den hela tiden växande administrationen som lever på skattemedel. De vill helt enkelt vara oberoende av den producerande klassen …”.

”Ett land måste hålla ihop, och kan inte bygga på att en del använder resten som ett ymnighetens horn, skall man exempelvis gå i krig så är det ju ingen ur etablissemanget som skickar sina söner. Alla människor måste kunna delta i en nation, och om man söker över hela världen efter de billigaste produkterna så optimerar man systemet endast så att en del av samhället tjänar på det, alla de som inte gör jobb som kan exporteras, och alla de som lever på skattemedel.”

Min Strand skriver vidare att det är angeläget att få ner skattenivån, därför …”då minskas incitamentet till globalisering och fler måste göra riktiga jobb, som utvecklar oss som människor. Det blir också mera stabilt, då den mänskliga kunskapen inte koncentreras på platser som Kina.”

Min Strand ger ett mycket användbart levnadsråd, eller tumregel, … ”att försöka identifiera det goda, och sikta på det, och klarar man inte det, så åtminstone hålla det onda bakom sig, navigera bort från det. Så navigera bort från samtida vänster som vurmar för folkmördare, bort från socialdemokraterna, bort från centern.”

Och, …”Foucault och Peterson däremot de vet precis var de har ondskan, skillnaden dem emellan är att Foucault medvetet skapade en filosofi för att folk skulle gå mot ondskan, och Peterson försöker göra folk medvetna om detta och få folk att lämna ondskan, den gyllene medelvägen är därför ett ont påfund mellan falska ”rätt och fel”.”

V For Vendetta anknyter till att … ”det talas allt mer om fascism och högeryttringar i samhället men allt mindre om salafismen och vänsteryttringar som är mer eller mindre direkt hämtade ur gamla Sovjet.”

”Om vanligt folk tror att det är en gryende fascism som är det stora problemet som tornar upp sig är det mer oroväckande än vad man först kan tro. Det auktoritära samhälle som står inför dörren är rotat i religiösa övertygelser mer än något annat. Senast i fredags protesterade rätt många människor för att man fängslat deras imam som har predikat stening, utrotning av judar samt avlivning av homosexuella. Svaret på ett sådant samhälle, som tar ett tämligen fritt folk och sätter det i ett ofritt samhälle, måste givetvis bli motstånd i någon form och det motståndet talas det nu om i former av fascism och nynazism men inget kunde vara mer felaktigt … ”.

Fredrik Östman förklarar (för vilken gång i ordningen) att … ”fascism är vänster, fascism är socialism. Fascism är en extrem form av syndikalism. Det som gav namn åt fascismen var de italienska marxistiska fackklubbarna, fasci, knippen. Mussolini var det marxistiska socialistiska partiets ledare och ändrade dess inriktning inifrån till syndikalism ungefär på samma sätt som Per-Albin Hansson förändrade det svenska socialdemokratiska marxistiska partiet inifrån till syndikalism.”

”Men Hansson var slugare, han satte facket över partiet i stället för tvärtom. På så sätt kunde socialdemokratin aldrig väljas bort i Sverige när den en gång blivit vald.”

Fredrik Östman påpekar också att i Sverige har de sanna fascisterna, sjuklövern, kidnappat ordet och har med en retorisk fint klistrat ordet på sina motståndare. DE SANNA FASCISTERNA ÄR SJUKLÖVERN.

En stor likhet mellan DDR (östblocket) och dagens Sverige är, enligt Palle9 … ”den totalt förvridna verklighetsbild, som förmedlas av statliga media.”

Min Strand ställer frågan … ”Vad är det fascister vill? De vill ju helt enkelt tvinga alla till underkastelse, till kollektiv konformism. För mig så är det precis detta vi har idag, bara på ett mera sofistikerat sätt, via massmedia och total indoktrinering över lång tid och ett enormt skattetryck, på global skala, man har infiltrerat media, universitet och hela politiken utom det populistiska segmentet som är ett uttryck för folkviljan. Man har också ett mera sofistikerat sätt att använda våld, man kan säga att det enda man tillfört är hyckleri, så att man använder löst knutna grupper som AFA och militanta muslimer till att hålla folk i schack.”

”Så vi har en slags ”mjukfascism” redan, den styrande filosofin har allt gemensamt med de gamla fascisterna, inte minst socialismen. … de små grupperna av nazister och etnofascister är perfekta fågelskrämmor för den allomfattande ”mjuka” västerfascismen som redan styr … Blir det kommande EU-valet en stor framgång för ”populister” så tror jag … att vi kommer att få se kraftiga nerslag mot alla demokratiska uttryck som går emot etablissemanget, fascism. … Allt är etablissemangets fel. De är villiga att offra allt, inklusive demokratin och oss för att hålla fast vid makten.”

Socialisternas förstörelseverk påverkar samhället negativt i en mängd olika dimensioner. Den socialistiska indoktrineringen av det svenska folket går så djup att parallellen till Tyskland (eller till Sovjetunionen, eller Maos Kina, eller DDR, etc.) på 30-talet är helt relevant. Förmodligen skulle det indoktrinerade svenska folket vara än mer underdånigt än vad den tyska befolkningen var gentemot den totalitära staten. Det är svårt att se att ”fallet Sverige” skulle kunna sluta på något annat sätt än med ett totalt kaos. Parallellen är avskräckande.

Att svenskarna är det mest indoktrinerade folket är den slutsats som Min Strand kommer fram till … ”idag så har min mamma inte ett ruttet lingon och lever på en tunn lärarpension och har mindre att leva för än varenda invandrarfamilj i Sverige. Lagom?”

”Ditt lagom är vidrigt för mig, du förstår nog inte vilket djupt hat jag känner mot socialdemokratin? Detta hycklande korkade tjuvpack som nu genom vänskapskorruption i politiken dragit med sig alla ner i samma hål. Lagom, du måste skämta? Sverige har aldrig varit lagom, var rashygienen lagom, var rivandet av gamla kulturbyggnader lagom, var utrotandet av kristendomen lagom, var massinvandringen lagom, är islamiseringen lagom? Svenskarna är det mest indoktrinerade folket alla kategorier, men lagom är de inte.”

Förutom att avslöja socialismen för den ondska som socialismen representerar, behöver de indoktrinerade människorna ”avlära” sig den socialistiska världsuppfattningen, den socialistiska identiteten, det socialistiska tänkesättet. Det är inte frågan om en mindre omställning, utan det handlar om en mycket fundamental förändring på olika plan.

Fredrik Östman refererar till den politiska kamp som vi inom den västerländska traditionen och den vetenskapliga metoden för mot de totalitära krafterna. Fredrik Östman skriver att … ”den ärrade kämpen är starkare än den som ännu inte har mött verklighetens hårdhet. Vi skall som Cato vara stolta över våra ärr samtidigt som vi aldrig ger upp kampen! Vi skall komma ut denna kamp starkare och farligare än vi var när vi tog upp den! Detta är vårt oåterkalleliga kall.”

Min Strand pekar på att … ”när nu dessa vänstertankar börjar kunna ses i konkret samhällsförändring, i Sverige islamisering och totalitär överstatlighet och allt mera indoktrinering och åsiktsförtryck, så försöker många tidigare socialister rationalisera sin tidigare ståndpunkt men har så att säga inget att gå tillbaks till utom det oskrivna bladet.”

Om vi bortser från den delen av näringslivet som, åtminstone på kort sikt, tjänar på globaliseringen, är det en stor andel av det svenska folket som drar fördelar av globaliseringen - alla de som inte gör jobb som kan exporteras, och alla de som lever på skattemedel."
Vidare konstaterar Min Strand att … ”de som alltid förlorar, det är alla de som gör ett riktigt arbete. Varför skall man dela land med en grupp parasiter? Vi får se hur det går, hittills så består den tänkande överklassen (Red. överklassen betraktas här som synonymt med näringslivet) av en person, Leif Östling. Resten verkar vara fega hycklare.”

Globalisterna och socialisterna har förstört den keynesianska modellen i det att det nu inte finns något alternativ för centralbankerna att styra ekonomin. Om de höjer räntorna exploderar budgeten. Vi bevittnar slutet på den Keynesianska teorin, en teori som socialisterna lutar sig mot.

Lars Bern … ”ger en mycket pessimistisk bild för utvecklingen av den svenska kronan. Kronfallet kommer leda till krav på att vi ska gå över till Euro. … Kronan höll ungefär samma värde som schweizerfrancen fram till 1970-talet och Olof Palmes regeringsperiod. Sedan dess har schweizerfrancen ökat till tio gånger kronans värde. Lars Bern menar att vi inte ska räkna med någon välfärd i framtiden.” Och, framtiden är inte någon avlägsen framtid, utan den är snart här.

Att vi inte kan räkna med någon välfärd i framtiden är ett konkret bevis på socialismens kollaps. Socialismen, eller ondska utklädd till godhet, klara inte av mötet med verkligheten.

Anders Leion jämför dagens Sverige med Weimarrepubliken … ”i ett svårslaget övermod tror vissa att vårt nutida samhälle tål vad som helst: utarmade skolor, ständigt växande sexuellt och annat våld som inte bemöts med effektiva motåtgärder, och politikers och andra makthavares bortvända ansikten. De vill inte se. Det allt grövre våldet och antisemitismen mitt i det statsbärande partiet blir något normalt och vardagligt – som i Weimarrepubliken.”

”Unga kvinnor och män känner sig utlämnade och svikna av den vuxenvärld som skulle ha makt att upprätthålla ett civiliserat samhälle. Vart tror ni de kan gå, vilka kommer de att lyssna till, när kommer våldet att leda till organiserade motåtgärder och regelrätta strider? Och var skall ni som nu har makten då gömma er?”

Fredrik Östman förtydligar att orsaken till eländet i Weimarrepubliken var … ”resultatet av det fundamentala misslyckandet av socialdemokratin. Efter den snöpliga förlusten i Första världskriget, på rent militära grunder, resignerade överklassen och det etablerade politiska systemet och man satte in socialdemokraterna på maktens taburetter. Det var socialdemokratin som misslyckades att upprätthålla det civiliserade samhället. Det var socialdemokratin som förorsakade att national- och internationalsocialisterna stred på gatorna. Det var socialdemokratin som genom sitt misslyckande skapade recessionen och inflationen.”

Vägen framåt bygger på den västerländska traditionen och den vetenskapliga metoden. Vad vi har att göra är att realisera den västerländska traditionen och den vetenskapliga metoden i den situation socialisterna (sjuklövern) har försatt oss i. En situation som är jämförbar med situationen år 1809, när det gäller graden av allvar.

Skribenten Min Strand, som utgår ifrån den västerländska traditionen och den vetenskapliga metoden, inser att … ”repatriering är det viktigaste politiska projektet i Sverige nu, det enda som spelar någon roll … inget land med en stor muslimsk underklass hanterar detta utan våld, därför så är den minst våldsamma åtgärder massiva repatrieringar.”

Skribenten pekar på vad som är viktigt, … ”att kristen etik (har) letat sig in, och att man lägger ansvaret vid fötterna på socialdemokraterna … sakta men säkert så formas argumentet att vi måste gå tillbaks till vår gamla kultur och att de som inte har en kristen etik måste lämna landet, på ena eller andra sättet.”

Claudia de Longueville uttrycker det på följande sätt … ”det är först när de sorgliga realiteterna om Sveriges tillstånd har nått in i skallen på de etniska svenskarna, som en strategi kan upprättas för ett återtagande av det gamla riket.”

Frågan är hur ”de sorgliga realiteterna om Sveriges tillstånd (skall nå) in i skallen på de etniska svenskarna”. Min Strand anser att … ”vi måste attackera där det gör som ondast, på de mest uppenbara motsägelserna och visa att de uppmuntrar ondska istället för godhet, våldtäkter istället för jämställdhet, våld istället för trygghet, och växtgifter istället för CO2. Vi måste angripa deras ära, deras ryggdunkande Nobel. De borde skämmas, istället för att vara stolta, jag tycker deras slutenhet och hysteriska tonläge tyder på att de är så rädda för att de har fel, de sluter sig i varandra och höjer tonläget för har de fel så har de fel om allt.”
Lars Bern och Michael Willgert får avsluta Veckokrönikan med följande konstateranden … ”Lars Bern: Sverige sitter i en rävsax, vi har så stora utgifter i samhället att man måste dra in mer pengar. Man kan inte dra in mer pengar via inkomstskatten, därför att då slutar folk att tjäna pengar (Red. jfr Lafferkurvan). Då kommer det inte in mer pengar, utan man måste hitta en ny skattebas. Klimatfrågan är den skattebas som man satsar på. Det är bara att titta på beloppen, det är den här skattebasen som skall täcka det hela.

Michael Willgert: Uttrycket ”att vi skall gå före”, får då en ny innebörd. Sverige är ett föregångsland när det gäller att ta ut höga skatter. Nu har man insett att man har slagit i taket. Vi måste gå före när det gäller att hitta nya skattebaser och nya skatteintäkter. Lars Bern: Där har du pudelns kärna i det svenska samhället. Att vi skall gå före är ett uttryck för våra politikers omättliga aptit på mer pengar, istället för att försöka spara. Att spara på samhällets utgifter är ett fullständigt främmande begrepp för svenska politiker. Vi är på väg mot ”Fattigsverige” igen.

Socialismens kollaps leder till Fattigsverige. Den som inte förstår att Sverige är på väg mot Fattigsverige, var god räck upp handen!