FN:s migrationspakt - kommer den att hjälpa eller stjälpa?

Den 10 dec kommer ledarna för många av världens länder att träffas i Marrakech i Marokko för anta den av FN nyligen utarbetade s.k. Global compact for safe and ordered migration. Som titeln anger, är detta ett avtal (eller snarare en överenskommelse) vars syfte är att underlätta människors förflyttningar mellan olika stater. I svenska main-stream-media har innehållet i migrationsavtalet fått liten uppmärksamhet även om den har ökat de senaste dagarna, medan några alternativmedier har haft detaljerade och mycket kritiska analyser. Hur kan då olika medier bedöma betydelsen av avtalet så olika? Ett skäl är att den ena (optimistiska) sidan anser att avtalet inte kommer att ha någon praktisk betydelse då det inte är juridiskt bindande, medan den andra (pessimistiska) sidan anser att avtalet efter en tid kan komma att tolkas som sedvanerätt som sedan kan övergå till folkrätt. Med bl.a. det senare argumentet förklararde Österrikes regering nyligen att landet inte kommer att deltaga i Migrationspakten - tidigare har bl.a. USA och Australien också förklarat sig stå utanför.

Vad ska man då som vanlig medborgare tro om avtalet? Ja, ett sätt att bilda sig en egen uppfattning är att läsa det 34-sidiga dokumentet - tyvärr finns det ingen officiell översättning till svenska från det engelska originalet och regeringen vägrar översätta med argumentet att "migrationsavtalshandlingen inte förvaras hos regeringskansliet".
Texten, som delvis är ganska snårig, inleds med en uppräkning av namnen på en mängd tidigare FN-avtal som delvis stödjer det nya avtalet. Man konstaterar därefter att orden migrant och flykting definierar två olika grupper, som behandlas efter olika lagar, och att det nya avtalet bara rör den förra gruppen. Man avslutar inledningen med att konstatera att avtalet är juridiskt icke-bindande och att det ”upholds the sovereignity of States”, dvs att det inte inkräktar på staters rätt att bestämma över sitt eget territorium.

Efter inledningen kommer avsnittet Our visions and guiding principles. Där förklaras att ”Migration … is a source of prosperity, innovation and sustainable development in our globalized world, and these positive impacts can be optimized by improving migration governance”. Med denna oproblematiserande inställning till migration kan det inte ha varit svårt för författarna att beskriva olika åtgärder som skulle kunna främja utflyttning av människor från länder där framtidsutsikterna är dåliga. Därefter kommer ett avsnitt med titeln Mål och åtaganden som innehåller 23 olika punkter med mer eller mindre detaljerade planer för hur de deltagande staterna ska agera för att underlätta olika delar av migrationsprocessen. Skribenter i alternativa medier har uppmärksammat åtaganden som kan verka utmanande, som t.ex. att mottagande stater ska agera mot medier som ger negativ publicitet om migranter genom att deras ekonomiska försörjning stryps. Här, liksom på flera andra ställen i avtalet, framförs ett krav, som sedan, i samma mening försvagas genom en bisats - i det här fallet ”in full respect for the freedom of the media”. Genom denna tvetydighet kan både pessimister och optimister belägga sina respektive åsikter genom citat från avtalstexten.

Här kan det vara på sin plats att påpeka att de migranter som avtalet huvudsakligen behandlar är de som har rätt att flytta till något annat land, s.k. regular migrants, dvs migranter med asylskäl (flyktingar) eller med arbetstillstånd. Övriga, s.k. irregular migrants, ska även i fortsättningen kunna avvisas vid gränsen. Denna skillnad är författarna till avtalet medvetna om och de ger därför också direktiv angående hur återflyttning ska kunna genomföras på bästa sätt. Men hela texten sammantagen ger ett intryck av att de olika åtgärdena är till för att underlätta både reguljär och irreguljär migration - möjligen föresvävar det författarna att irreguljära migranter ska kunna ansöka om arbete vid sin ankomst i det nya landet. Men den typ av migranter som vi i Europa kommer att ha att göra med framöver, kommer förmodligen att främst vara människor med inga eller ringa yrkeskvalifikationer - från överbefolkade och misskötta länder i Norra Afrika. Som påpekas i en nylig ledarartikel i Svenska Dagladet (26/11) kan Migrationspaktens uppmuntrande åtgärder leda till en anstormning av förhoppningsfulla irreguljära migranter, liknande det som hände i Sverige när omvärlden observerade att ensamkommande barn här fick ett särskilt generöst mottagande.