"Det svenska födelsetalet låg 2023 på 1,47 barn per kvinna. Det är en stark minskning från 2018 då snittet låg på 1,76 barn per kvinna. Utomeuropeiska kvinnor som föder barn i Sverige låg samma år på mellan 2,24 och 2,98 barn, vilket betyder att de – i motsats till etniskt svenska kvinnor – låg betryggande över reproduktionsgränsen 2,1 barn per kvinna.
Samtidigt som vi blir allt fler på jorden, så sjunker födelsetalen. Det som händer just nu och det som väntar jordens befolkning är således två skilda fenomen. Det är lite som att titta på en avlägsen stjärna på himlen. Den lyser starkt för våra ögon men på grund av den tid det tar för ljuset att nå våra ögon, så kanske den inte längre ens existerar. Det som väntar jorden är alltså inte så enkelt som en evig ökning av befolkningen utan en krympande och åldrande befolkning. Morland talar om det demografiska trilemmat, där tre komponenter samspelar:
- Egoism, vilket betyder att medborgarna inte utgår från vare sig traditionen eller vad staten anser är önskvärt, när det gäller att skaffa barn. Det är helt och hållet deras egen fråga: Ett barn, flera barn eller inga barn alls.
- Ekonomisk bärkraft, det vill säga att tillräckligt många arbetar för att samhällets tillväxt ska vara säkrad (alternativet till tillväxt är inte jämvikt utan att det går åt andra hållet).
- Etnisk kontinuitet, vilket betyder ingen eller ytterst begränsad invandring."
Allvarsord! Man kan fråga sig om inte detta egentligen är The Great Reset, men inte det som WEF menar och vill ha.
