"I varje känt mänskligt samhälle har det alltid funnits en härskande elit. För Västerlandet kan vi i historisk tid se tre olika slags eliter som avlöser varandra. Den första är den jordägande eliten, landaristokratin, som går tillbaka till Romarriket och säkert ännu längre. I Sverige har vi adeln med sina stora herrgårdar. Egendomarna går i arv och ägarna känner nästan alltid sina förfäder och respekterar dem; liksom de ser sin plikt mot kommande släkten. De värnar också det lokala samhället. Alla vet vilka herrskapet är och det
Den jordägande adeln finns naturligtvis kvar under den industriella revolutionen men västvärlden får en ny dominerande elit, de industriella oligarkerna. Deras första tid var ofta en mardröm för arbetarklassen, men så småningom växte det fram ett motstånd både i form av starka fackföreningar och politiska partier. De industriella oligarkerna tvingades dela med sig av rikedomarna och säkerställa en viss social stabilitet. Medan landaristokratin var bunden till sina gods och gårdar tenderade de industriella oligarkerna att identifiera sig starkt med den egna nationen och flera blev berömda filantroper, till exempel Alfred Nobel med Nobelpriset och i USA Carnegie-biblioteken, som fortfarande finns i amerikanska städer och samhällen.
Den tredje dominerande eliten, den som nu kontrollerar i synnerhet västvärlden har varken lantegendomar eller fabriker som sin bas. Den är så gott som undantagslöst universitets-utbildad och baserar sin elitposition på kompetens och social tillhörighet. Det handlar givetvis om high tech- och finanseliten, men också till stor del om en chefkompetens, som inte bara är till för att leda stora företag utan också för att leda organisationer, stater bakom scenen, och deras myndigheter. Det är en urban, globaliserad och historielös elit av byrå- och teknokrater. Den uppnår sin status just genom att vara avskild från platsen och genom att inte skapa några kulturella band till arbetar- och underklassen. Samtidigt uttrycker den högljutt sitt engagemang för jämlikhet och spelar ned sin elittillhörighet.
Det som ger chefeliten status snarare än ”ägandet” är ledaregenskaper."
Att leda behöver inte betyda att man leder till framgång för andra eller sin organisation, men kanske till framgång för ledaren själv.
Läs vidare på Invandring och mörkläggning.
