Touché – Touchy. Att nudda vid ett känsligt ämne

I en stor ledare i DN av den 28 mars 2018 (i) med rubriken Det stora hatet och de små brottslingarna redogjorde Per Svensson för ”den våg av antisemitism som går över Europa” med anledning av mordet av Mireille Knoll, en 85-årig judinna som mördats i sin lägenhet i Paris i sin lägenhet i Paris av Yacine Mihoub och hans yngre kompanjon Alex Carrimbacus, som lärt känna Mihoub i fängelset. Enligt Carrimbacus lär muslimen Mihoub ha ropat Allahu akbar i samband med mordet. Vem som höll i kniven verkar inte vara utrett, brottslingarna beskyller varandra. Mihoub bodde i samma hus och kände offret sedan länge samt hade kontakt med henne på vänskaplig fot. Carimbacus antog att Mireille Knoll hade gott om pengar hos sig eftersom hon var judinna. Således kriminalitet med ett inslag av antisemitism och inte tvärtom. Det ska tilläggas att det antisemitiska inslaget i mordet på Mireille Knoll var marginellt i relation till fler andra mord på judar i Paris vid den tiden där judehatet var det avgörande motivet (även om de franska myndigheterna i det längsta drogs sig för att erkänna detta).
Med anledning av mordet tar Per Svensson tillfället i akt för att hävda att ”antisemitismen är en bro som förbinder den militanta, fanatiska islamismen med den aggressiva högerextremismen. Längs den bron transporteras hat, våld och terror.” Det som inte hänger riktigt ihop och som Per Svensson inte vill se är att ”den aggressiva högerextremismen”, d v s i första hand sverigedemokraterna här i landet enligt hans nomenklatur, är de som vill riva alla broar till islamismen. Broar som icke minst den för tillfället styrande koalitionen varit med att bygga.
Så långt inledningen. Syftet med den är att visa DN:s inställning till och förklaringen av den aggressiva antisemitismen som utvecklats i Frankrike på senare år.

Kobili Traorè - Ynetnews.com               Sarah Halimi – Crif.fr

Nu kommer jag till ett aktuellt fall som hittills inte tycks ha avsatt någon kommentar från DN:s sida eller ens nämnts. Såvitt jag har kunnat se av informationen på nätet. Jag kan givetvis ha fel. Att DN tiger om detta är anmärkningsvärt men ingalunda överraskande. För att det aktuella fallet ger argument till den som törs ifrågasätta de slutsatser som Per Svensson baserar på mordet av Mireille Knoll. Det aktuella fallet rör mordet av Sarah Halimi, även hon med judiskt påbrå och boende i Paris.
När jag söker på Google under ’Sarah Halimi DN’ blir förstahandsresultatet ”Antisemitismen jäser på nytt i Europa - DN.SE https://www.dn.se › ledare › signerat › per-svensson-det-st...”. När jag klickar på länken öppnas den, men jag hamnar inte hos en artikel med den rubriken utan hos ovannämnda artikel ”Det stora hatet...” av Per Svensson som handlar om mordet på Mireille Knoll. Informationen på Google efter den felaktiga länken stämmer med det jag sökt: ’28 mars 2018 — Ett av offren var den 65-åriga läkaren Sarah Halimi. Hon dödades i april förra året. Sarah Halimi misshandlades brutalt och kastades sedan ut …’. Möjligen ett tekniskt fel, jag har ingen bättre förklaring. Så jag får hålla mig till det som skrivs i utländska media.
Engelska (ii) och franska (iii) Wikipedia ger följande information: Sarah Halimi var en pensionerad fransk läkare och lärare. Hon dödades av sin granne Kobili Traoré den 4 april 2017 i sin lägenhet eller när han kastade ut henne(s kropp) genom ett fönster på tredje våningen medan han skrek ’Allahu akbar’ och ’jag har dödat Satan’. Kobili Traoré är en muslimsk immigrant från Mali. Grannarna larmade polisen som arresterade Traoré. Förövaren försvarade sig med att han var hög på cannabis när mordet begicks. Det stämmer i så måtto som man efter arresteringen kunde påvisa spår av drogen i hans blod.
Efter att ha suttit i psykiatriskt häkte i knappt två år bedömdes han som icke tillräknelig, ett beslut som sedermera bekräftades i besvärsinstansen och i år fastställdes i högsta instans, Court de Cassation.
Domen har lett till stor uppståndelse i Frankrike, icke minst bland judar och judiska organisationer, och en yvig rapportering och diskussion i media. I Sverige har däremot inte hörts ett knyst.
Domslutet baserar på tre psykiatriska expertutlåtanden.
Att avge ett första expertutlåtande vid förundersökningen uppdrogs åt psykiatern Daniel Zagury, som menade att Traoré visste vad han gjorde då dådet begicks, men bedömde att det utfördes i samband med en plötsligt uppkommen vanföreställning.
Domstolen uppdrog sedan åt en grupp av tre experter att avge ett utlåtande om förövarens tillräknelighet: prof Fréderic Rouillon, dr Elisabeth Meyer-Buisan och dr Paul Bensussan. Det var Bensussan som utformande det samstämmiga utlåtandet. Enligt det var Traoré icke tillräknelig då han utförde dådet.
Det faktum att de båda utlåtandena var motstridiga beträffande huruvida förövaren var medveten om vad han gjorde resulterade i att ytterligare ett utlåtande gavs i uppdrag. En grupp av tre nya experter kom då fram till samma ståndpunkt som det andra utlåtandet, nämligen att Traoré icke var medveten om vad han gjorde.
Den högsta instansens dom föll den 14 april 2021. Rätten menade att Traoré icke var tillräknelig när mordet begicks och således inte ansvarig för dådet. Därmed avvisade domstolen också att mordet var antisemitiskt motiverat.
När domslutet blev känt utbröt en våg av protester, såväl från offrets anhörigas sida som från judiska organisationer och enskilda judar. Det fick Emmanuel Macron att ta till ordet: ”Att besluta sig för att ta narkotika och på det sättet bli ’liksom en idiot’ bör i mina ögon inte ta bort ert straffrättsliga ansvar”.
Det bör noteras att rättsprocessen fram till avgörandet i Cour de Cassation enbart rörde frågan om tillräknelighet. Ifall Traoré hade förklarats vid sina sinnens fulla bruk då dådet begicks hade ärendet hamnat hos en rättsinstans motsvarande vår tingsrätt med domare och nämndemän. Nu fick han i stället stanna kvar på det psykiatriska sjukhus där han suttit sedan dådet begicks.
En fotnot. Den psykiatriske experten Paul Bensussan, som förde pennan vid det andra expertutlåtandet, har judiskt påbrå. Han kan näppeligen beskyllas för att vara antisemit. Så har även den förste experten Daniel Zagoury.
Som extra krydda på moset – och det är den primära anledningen till att jag intresserat mig för saken - förklarade Sara Halimis syster att de anhöriga tänkte att vända sig till Israels rättsväsende. I Le Monde av 24/4 2021 (iv) skriver journalisten Jean-Baptiste Jacquin under rubriken ’Sarah Halimis syster har för avsikt att vända sig till det israeliska rättsväsendet’: ”Att vända sig till det israeliska rättsväsendet samtidigt som offret av detta monstruösa mord på samma sätt som förövaren var fransk medborgare kan verka förvånande. På grund av att Frankrike inte lämnar ut sina medborgare torde ett sådant tillvägagångssätt inte ha stora chanser att lyckas. Men för Francis Szpiner, en av Ester Lekovers [Sara Halimis syster] två advokater ’finns detta tillvägagångssätt inskrivet i den internationella rättens som grundläggande erkända principer’ (v). Szpiner gör en parallell med ett fall som det franska rättsväsendet befattat sig med då det gjorde en rättslig undersökning av ett attentat som begåtts i utlandet genom utlänningar, men där offret var franskt. Eller med den 1990 avkunnade franska domen i den åtalade argentinska militärens Alfredo Astiz frånvaro för hans medverkan i försvinnandet av två franska nunnor under diktaturen 1976-1983. Astiz hade emellertid skyddats vid sin i Frankrike hållna rättegång genom en i hans land antagen lag om amnesti.” Jämförelsen haltar, eftersom varken förövaren eller offret har/hade anknytning till Israel i rättslig bemärkelse.
’Den israeliska straffrätten stadgar att det israeliska rättsväsendet är kompetent ifall offret är judiskt och brottet är av antisemitisk karaktär, oberoende av i vilket land handlingen utförts’ menar Francis Szpiner. Enligt israelisk lag äger Ester Lekover således rätten att klaga hos en domstol eftersom hon är israelisk medborgare och bor i Israel. Enligt Szpiner ”är detta samma filosofi som den som tillämpas i Frankrike, men med den skillnaden, att den [genom religionen definierade etniciteten, mitt förtydligande] har företräde framför medborgarskapet.” För M. Szpiner bör den israeliska lagens globala räckvidd ”förstås utifrån ett historiskt perspektiv”.
Den av offrets släktingar avsedda processen ligger fortfarande i sin linda. Ingen vet vad den kommer att leda till. Men jag kan inte låta bli att notera att den franske medborgaren Szpiner sätter religionen/etniciteten över medborgarskapet. Som bekant är det religionen eller, mer exakt, moderns etnicitet, som bestämmer rätten till israeliskt medborgarskap och ’återvandring’ (bortsett från i Israel boende palestinier). Däremot påverkar en persons etnicitet eller religion inte vederbörandes ställning vid ett mål i en fransk domstol.
Ifall något annat land skulle utforma sina lagar om invandring och medborgarskap enligt israeliskt mönster kan man förvänta sig att de skulle kallas etniskt diskriminerande. Nu är det så att Israel inte alls är ensamt om etnisk preferens (i Israels fall gäller t o m etnisk exklusivitet) då det gäller invandring och medborgarskap. Det finns gott om andra exempel såsom Japan och Thailand. Men icke förty är det viktigt att hålla dessa fakta i minnet. För att ha dem till hands då personer, organisationer och politiska partier i Sverige och EU som motsätter sig fri invandring anklagas för högerextremism eller t o m nazism.
För att förtydliga ytterligare. Israel som stat påstår sig företräda alla judar, oavsett var de finns på jorden och utan att fråga den enskilde personen om lov. Ett självpåtaget, på etnicitet i kombination med religion baserat uppdrag. Det får mig att tänka på påvarna i Rom som över tiden tillskansat sig rätten att företräda hela kristenheten, även det utan att fråga om lov, d v s utan att inhämta godkännande från ett koncilium där kyrkans samtliga patriarker och biskopar fanns företrädda.
En tankeställare. Ponera att den kinesiska regeringen påstod att den företräder och värnar rättigheterna av amerikanska medborgare med kinesisk etnicitet och att en amerikansk advokat med kinesiskt påbrå skulle offentligen visa förståelse för den inställningen. Exempelvis under hänvisning till angreppen på amerikaner av asiatisk, bl a kinesisk, härkomst, som nyligen rapporterats om (vi). Vad riskerar den personen att råka ut för?
Ytterligare en tankeställare. Fundera på vilka reaktioner som kan förväntas av DN och dess skribenter ifall någon lade fram ett lagförslag i riksdagen enligt vilket åtskillnad borde göras beträffande invandrares av europeisk och icke-europeisk härkomst rättsliga ställning med avseende på deras möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap.
Jag är så himla trött på alla pekfingrar av folk som brukar tvätta sina händer i oskuld.


(i) https://www.dn.se/ledare/signerat/per-svensson-det-stora-hatet-och-de-sm...
(ii) https://en.wikipedia.org/wiki/Murder_of_Sarah_Halimi
(iii) https://fr.wikipedia.org/wiki/Affaire_Sarah_Halimi
(iv) https://journal.lemonde.fr/data/1395/reader/reader.html?t=1619289972029#...
(v) https://www.marianne.net/societe/police-et-justice/affaire-sarah-halimi-...
(vi) https://www.dn.se/varlden/martin-gelin-lang-historia-av-systematiskt-val...

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-04-25