Suveränitet

Suveränitet är en term inom statsrätt och internationell rätt som i sin moderna betydelse åsyftar den högsta politiska makten i samhället samt självständighet från yttre kontroll. Begreppet kommer från suverän, i äldre tider en monark [”enväldshärskare”], som utövar suveräniteten i kraft av sin unika ställning. (Wikipedia). För gemene man framstår Förbundsrepubliken Tyskland som en likvärdig medlem av FN, EU och Nato. Likvärdig med andra suveräna stater. Stämmer det?

Vid en resa i Irak den 3 jan 2020 dödades den iranske generalen Quassem Soleimani av amerikanska drönare av typen MQ-Reaper. USA:s insats av drönare i Mellanöstern koordineras vid Natobasen Ramstein i Förbundsrepubliken Tyskland (Foto: Wikipedia). Tyskland är inte direkt involverat i konflikten, rättare sagt konflikterna. Men inte heller enbart åskådare. Fram tills nyligen bestod tyska Bundeswehrs insats i regionen i utbildning av kurdiska säkerhetsstyrkor. Utbildningen stoppades efter mordet på Soleimani. Stoppet hävdes dock redan efter tre veckor.

USA:s agerande i Mellanöstern sker utan något som helst samråd med eller kontroll eller ens insyn genom den tyska statsmakten. Tyskt territorium används således av tredje makt enligt eget godtycke. Att det hos USA rör sig om en samarbetspartner inom Nato ändrar ingenting därvid. Då ställer sig osökt frågan i vad mån Tyskland kan betraktas som suverän stat. Därvid bör inte glömmas att Tyskland är, i vart fall i ekonomiskt avseende, EUs ledande medlemsstat.
Det är inte första gången som människor dödas av från eller via Ramstein styrda drönare. Verksamheten har pågått under lång tid. Den 29 aug 2012 firade Faisal bin Ali Jaber i byn Kashamer i östra Jemen sin sons bröllop. Samma dag besköts byn av amerikanska drönare varvid två av familjens medlemmar dödades. Anledningen till angreppet var Al-Kaidas närvaro i området. De både dödade hade bevisligen inget samröre med rebellerna. Familjen stämde den amerikanska regeringen vid domstolar i USA för morden. Utan framgång, vilket knappast förvånar.

Men familjen stämde också den tyska regeringen vid förvaltningsrätten Köln, stödd av European Center for Constitutional and Human Rights (ECCHR). (i) Rätten avvisade stämningen med motiveringen att den tyska regeringen har ett stort spelrum för sitt agerande i en sak som denna, oavsett dess skyldighet att skydda privatpersoner som inte hade något med saken att göra. Domstolen menade att det var rimligt att anta att regeringen under hänsynstagande till omständigheterna uppfyllt sin skyldighet. Nästa instans (Oberverwaltungsgericht Münster) gav kärandena rätt i så måtto att de tillerkändes rätten att kräva att den tyska regeringen skulle vidta åtgärder för att stoppa i strid mot folkrätten via Ramstein utförda attacker. Rätten menade att regeringen genom lämpliga åtgärder borde förvissa sig om att användningen av Ramstein genom USA med avseende på insatser av drönare i Jemen framledes kommer att ske i samklang med folkrätten. Domstolen kom också fram till att det efter utvärdering av bevismaterialet kvarstod berättigade tvivel på att ”det sätt på vilket attackerna genomförts säkerställt att den humanitära folkrättens krav på att skilja mellan stridande och civilpersoner tillgodosetts”.

Inte förvånande att den friande domens beska motivering inte föll den tyska regeringen i smaken. Och förmodligen inte heller den amerikanska. Överklagandet (ii) genom försvarsministeriet hos högsta förvaltningsdomstolen (Bundesverwaltungsgericht Leipzig) ledde till den motivering som regeringen eftersträvat. Rätten fann att stämningen saknade grund och anförde ”Visserligen kan den tyska statens skyddsåtaganden enligt [den tyska] grundlagen även gälla för i utlandet levande utlänningar och då andra stater inkräktar på skyddsåtagandena.” Men enbart under vissa förutsättningar. Skyddsåtagandena får först effekt då ”man på grund av redan skedda brott mot folkrätten kan förvänta sig att sådana brott mot folkrätten även torde ske i framtiden.” För att konstituera ett brott mot tysk lag krävs en ”kvalificerad relation till tyskt territorium”. För att den relationen ska anses vara uppfylld räcker det dock ”inte att dataströmmen för styrning av de i Jemen insatta drönarna överförts via glasfiberkablar från USA till luftvapenbasen Ramstein och därifrån sänts trådlöst till drönarna medelst en satellitrelästation.”

I sin analys (iii) menar Yolanda Scheit vid Peace Research Institute i Frankfurt (PRIF) som analyserat domen, att den på ett oacceptabelt sätt ”urholkar skyddet av liv och lem i enlighet med folkrätten och underminerar skyddsåtagandet genom att göra det beroende av omfattningen av redan skedda brott mot folkrätten.” Samt tillfogar att det faktum att ”tyskt territorium redan ställts till förfogande och därmed sammanhängande avkall på kontroll gjorts bör resultera i att ett skyddsansvar föreligger.”

Kärandena överväger att överklaga domen hos högsta instansen, den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe.

När jag försökte ta till mig rättens argumentering kom jag att tänka på ett fiktivt enskilt brott med en liknande kedja av handlingar som involverar ett flertal personer och länder:
I Danmark skjuter turken A dansken X som avlider och begravs. A har fått ammunitionen levererad via sin kontakt B i Sverige, som i sin tur fungerat som mellanhand för A:s uppdragsgivare C i Turkiet. I Danmark bosatta efterlevande till X kan varken få tag i A som återvänt till hemlandet, eller C, eftersom båda skyddas av Turkiets myndigheter. Enda chansen att få brottet beivrat var att stämma mellanhanden B vid svensk domstol. Stämningen ledde dock ingen vart, eftersom domstolen menade att dådet saknat en kvalificerad relation till Sverige. För att en sådan relation ska visas ha förelegat räcker det inte med att ”ammunitionen överförts via PostNord från Turkiet till ett postkontor i Sverige och därifrån på andra vägar vidarebefordrats av B till Danmark".

Jag menar att skillnaden mellan de båda brotten enbart består i att förövarna är personer som agerar som företrädare för suveräna stater i det ena fallet och privatpersoner som agerar på egen hand i det andra. Uppenbarligen bedöms samma slags illdåd ena gången som ett grovt brott medan det andra gången ses som ett ursäktligt olycksfall där ansvar inte kan och får utkrävas. Än en gång visar det sig att raison d’état har föga gemensamt med de vackra orden om rättvisa och medmänsklighet som vi dagligen bestås med.

Ramstein är en hörnsten i den amerikanska mellanösternpolitiken. Och mer än så. Det som koordineras där är den viktigaste utlösande faktorn till den migrationsvåg som Sverige beståtts och fortfarande bestås med.

(i) https://www.tagesschau.de/ausland/drohnen-ramstein-101.html
(ii) https://www.tagesspiegel.de/politik/klagen-abgewiesen-us-air-base-ramste...
(iii) Scheytt, Yolanda: Ramstein: Deutschlands Mitverantwortung für völkerrechts­widrige Drohnenangriffe, VerfBlog, 2020/1/08, https://verfassungsblog.de/ramstein-deutschlands-mitverantwortung-fuer-v..., DOI: 10.17176/20200108-174331-0

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2020-12-25