Plötsligt lossnar det

I går letade jag länge i DN innan jag hittade något som jag tyckte var värt att kommentera. Men plötsligt lossnar det. Minst tre artiklar att välja bland idag:
F d franske presidenten Robert Sarkozy som dömts för korruption, Polens och Ungerns kapplöpning mot botten (av Mikael Winarski, en av mina favoriter), och ett inlägg i kulturdebatten om varför liberaler inte reagerar hårdare på hoten mot det fria samhället. Ett svårt val.

Jag fastnade i kulturdebatten, eftersom Per Ahlmarks namn redan dyker upp i sammanfattningen: ”Liberalen Per Ahlmark ägnade hela sitt liv åt att bekämpa hoten mot demokratin, oavsett på vilken politisk flank det uppstod. Därför är det olustigt att se hans gamla parti Liberalerna stå och tveka inför SD-frågan”. Jag håller med om skribenten Robert Weil beträffande tveksamheten. Nyamko Sabuni vet inte riktigt på vilken fot hon ska stå. Eftersom stödet hos de krympande Liberalerna vacklar betänkligt. Man kan nästan tycka synd om Lars Leijonborgs påläggskalv. Fast inte om Leijonborg själv.

Skribenten Robert Weil verkar vara en gammal liberal som inte lägre känner igen sig. När jag såg hans namn funderade jag ett slag. Weil, weil… (tyska: ”för att”) det fick mig tänka på kompositören av Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper) Kurt Weill. Med text av Bertolt Brecht. Operans namn ledde mig sedan vidare till Robert Weil, vars finanser klart överträffar Tolvskillingsoperans aktörers. Nu till själva artikeln.

Som börjar med en hyllning av Per Ahlmark som ”ägnade sitt liv att försvara det fria demokratiska samhället”. Vilket får mig att fundera på vad skribenten menar. Finns det demokratiska samhällen som inte är fria? Samhällen som kallar sig demokratiska men där det fria ordet är beskuret? En högst relevant fråga som endast Weil borde kunna besvara. Först var det kommunismen som Ahlmark såg som det stora hotet. Sedan ”rasade han mot andra frihetens och demokratins fiender”. En brokig samling, dock långt ifrån komplett. Som många liberaler var även Ahlmark blind på ena ögat. Som jag ser det, fast jag kanske borde blunda för den store kämpens enögdhet.

Robert Weil menar att dagens hot mot demokratin är större än på länge och kommer från den populistiska och nationalistiska högern. Från samma håll åt vilket ”det politiska klimatet” förflyttat sig. Samt att ”liberaler i stort och liberalerna som parti har en alldeles särskild uppgift i ett sådant samhällsklimat”. Och kommer med sin egen definition av demokrati, den ”liberala demokratin”. Men lämnar den implicita frågan ’Till skillnad mot vilken demokrati?’ obesvarad.

Sedan ägnar Weil ett par nedsättande ord åt Ungern som han anser icke längre vara en demokrati. För att Freedom House (i), ”ett av världens mest ansedda institut för demokrati och mänskliga rättigheter” är av den uppfattningen. Ansedd i Robert Weil’s värld, men det finns också andra världar. Eftersom Weil råkar anföra just Freedom House som belägg sin uppfattning finns det anledning att ägna ett par rader åt institutionen. Utdrag ur svenska Wikipedia:

Freedom House är en obunden organisation med det uttalade målet att som ett politiskt oberoende forskningsinstitut bidra till spridandet av politisk frihet och demokrati världen över. Organisationen har sitt huvudkontor i Washington, D.C., USA, men finns representerad på flera olika platser i världen. Freedom House grundades 1941 av bland andra Wendell Willkie, Eleanor Roosevelt, George Field, Dorothy Thompson, och Herbert Bayard Swope. I styrelsen för Freedom House ingår bl.a. ledande demokrater och republikaner, fackföreningsledare, fristående forskare, författare och journalister. Nuvarande (2018) styrelseordförande är Michael J. Abramowitz.

Samhällsdebattören Noam Chomsky har kritiserat rapporterna för att favorisera länder och regeringar som är allierade med USA och nedvärdera länder kritiska till amerikansk politik.


Michael J. Abramowitz (ii)

Uppenbarligen menas med ”oberoende” att det både sitter demokrater och republikaner i styrelsen av Freedom House. Man behöver inte vara kommunist för att ifrågasätta oberoendet.

Märkligt nog har jag inte kunnat hitta en artikel i Wikipedia om Abramowitz. Man får gå till Freedom House’s webbsida för information om hans person: Innan han blev president för Freedom House var Abramowitz föreståndare (”director”) för U.S. Holocaust Memorial Museum’s Levine Institute for Holocaust Education, dessförinnan nationell utgivare och korrespondent i Vita Huset för Washington Post, ledamot av USA:s Råd för utrikesfrågor (Council on Foreign Relations), befattningshavare hos den tyska Marshallhjälpen och den konservativa tankesmedjan Hoover Institution. Kunskapen om Abramowitz karriär har onekligen bidragit till min förståelse av Weils val av referens.

Sedan fortsätter Weil i bästa DN-stil med att brunmåla SD och varna andra riksdagspartier för att samarbeta med ”ett parti som länge utmålat det antiliberala Ungern som föregångsland och vars partiledare öppet föredrar Orbán före Tysklands Merkel.”

Enklast att läsaren kompletterar sin förståelse genom självstudium av resten av Weils artikel. Beträffande hans karriär inom svenska finansvärlden finns intressant information att hämta på webben (iii). Som f d kund i Götabanken, senare Gota Bank, blev även jag påverkad av Weil & kompanjoners agerande. Utan att ha den minsta aning om spelet bakom kulisserna. Och om de höga idealen vars betydelse för affärsverksamheten jag nu insett. Med andra ord; det har plötsligt lossnat för mig.

(i) https://sv.wikipedia.org/wiki/Freedom_House
(ii) Jindřich Nosek (NoJin), CC BY-SA 4.0 , via Wikimedia Commons
(iii) https://15familjer.zaramis.se/2015/05/15/spekulanten-robert-weil/

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-03-01