Veckans krönika 14 december till 20 december 2019

PK-ismen är vår tids socialism, standardmodellen återfinns i Kina – Sverige tillämpar en överspänd, vänsteraktivistisk variant av den västerländska modellen av PK-ismen

A förklarar vad pk-ismens kärna består av ... ”den så kallade nyliberalismen lever inuti socialismen. Och att det saknar betydelse att sälja ut än det ena, än det andra. Man sätter ju ändå ramarna och tar hem det som behövs via skatten enkelt och kliniskt. Denna SOCIALISM behöver inte förstatliga och trassla med sådan smörja, det är överspelat. Du har frågat efter vem som är motståndaren, men det finns ingen... Ingen organiserad, utan det är bara individen, som inte ens har ett klassmedvetande, utan vagt tror att allt är som vanligt men visserligen på väg mot något sämre. Totalt bortkollrade, för de har inte sett det med sina ögon tidigare, och kan inte associera till något känt, det går därmed inte att förstå.”

Hovs_Klipphällar skriver att ... ”i grunden anser jag att den politiska radikalismen härrör från människans skräck för ensamheten, samt insikten om att vi alla kommer att dö. När religionen inte längre var ett starkt alternativ i Sverige, famlade man efter något annat, och blev då lätta offer för vänstern. Så fick vi PK-sekten, denna GROTESKA KARIKATYR på marxismens fåniga idé om människors absoluta likhet. Trots överväldigande bevis på motsatsen, envisas ändå maktens politruker att förneka människors totala olikheter. Och svänger sig med sina enfaldiga floskulösa mantran. Medan Sverige går under.”

Leif Nilsson förtydligar ... ”socialismens mål, som nu tycks ha anammats av hela PK-sfären, är att lägga alla på jämlikhetens prokrustesbädd. De förödande konsekvenserna, av JÄMLIKHETSDOGMEN och dogmen om ”allas lika värde”, blir för var dag, allt mer uppenbara. Inte heller det, kan ursäktas med att ”man inte såg det komma”. De systematiska övergreppen mot OLIKTÄNKANDE, som bland annat legitimeras av lagen om hets mot folkgrupp, är bara en av de logiska konsekvenserna. Som Jordan B. Peterson skriver i sitt förord till den nya upplagan av Aleksandr Solzjenitsyns ”The Gulag Archipelago”:
”Dolt i Karl Marx hypotetiskt egalitära och universalistiska doktriner fanns tillräckligt med HAT, FÖRBITTRING, AVUND OCH FÖRNEKELSE av individuellt ansvar, för att inte kunna leda till någonting annat än gift och död när de väl manifesterades i världen.”

I självgodhetens hemland, Sverige, lades grunden för det socialistiska, utopiska mångkulturprojektet redan för 50 år sedan. Sixten Johansson refererar till Karl-Olov Arnstbergs bloggarkiv och skriver att ... ” det absolut värsta är den ”goda” OFFENTLIGA FÖRLJUGENHETEN ... Karl-Olov Arnstberg har skrivit om hur svenskarna redan för ett halvsekel sedan skulle visa världen att man minsann kunde integrera vilka som helst. Alltså utvaldes de värsta som kunde uppbringas, ett par hundra italienska zigenare, som togs till Sverige ... Resultatet blev förvisso inget att skryta med, men ingen i självgodhetens hjärtland drog lärdom av detta, lika lite som av något annat.”

Enligt den officiella, feministiska Sverigebilden trumfar förment godhet våld, medan i den verkliga världen trumfar våld förment godhet. Det av Olof Palme genomdrivna beslutet att Sverige skall vara mångkulturellt leder med sömnaktig noggrannhet till våld och samhällskollaps, då ett harmoniskt, mångkulturellt samhälle aldrig har existerat i sinnevärlden. Bruno skriver att ... ”Sverige (är) ett land där VÄLFÄRDSSYSTEMEN faller sönder. Där infrastruktur gör likadant. Där pengarna alltid tycks vara slut trots världens högsta skatter. Där det skjuts och sprängs på öppen gata av kriminella invandrargäng, men polis och rättsväsende står handfallna av resursbrist. Men trots denna förmenta resursbrist har man alltid en slant över till att jaga och åtala svenskar för hets mot folkgrupp enbart av det skälet att man gjort bruk av sin yttrandefrihet på sociala medier. Vad kan detta annars kallas om inte ett land utan kontroll. Och där ANARKOTYRANNI (Red. ”statens misslyckande att upprätthålla lagar och samtidigt kriminalisera laglydiga och oskyldiga) tagit över den politiska agendan. En skrämmande utveckling – minst sagt.”

Östrahult konstaterar att ... ”samtidigt som Löven och hans gelikar mobbar dem som ifrågasätter utvecklingen i landet så beställer de bepansrade Volvo åt sig själva ... vi (har) fått ett samhällsklimat som premierar psykopater och samvetslösa egoister.” Samma prioritering gjordes i tidigare socialistiska stater som Sovjetunionen, DDR, och det Tredje riket.

Att Sverige går mot en samhällskollaps är ställt utom rimligt tvivel, givet de fakta, de observationer, den empiri som finns om det misslyckade mångkulturella projektet (se exempelvis Lördagsintervju 68 med Lisa Evander). Det socialistiska Sverige kan betraktas om en uppgraderad version av DDR. DDR kollapsade till följd av att människor flydde, och efter murens fall, utflyttning av dugliga individer (med Patrik Engellaus språkbruk, nettoskattebetalare) från DDR. Samma kan förväntas hända i Sverige, om inte något oväntat händer. Fredrik Östman slår fast att ... ”socialismen lever på att utpeka elände och att föreslå åtgärder som förorsakar mer elände. Det är en ond cirkel, en positiv återkoppling, ett boom-bust-system, ett instabilt system. Detta förklarar att socialismen alltid slutar i katastrof och sammanbrott men också att man hela tiden försöker igen.”

PK-ismen är den senaste varianten av marxism eller socialism. Jari Norvanto påpekar helt korrekt att ... ”socialismens kännetecken genom århundradena, om inte ÅRTUSENDENA, har varit och är att lösa upp livet med dess traditioner. En DÖDSKULT som upplöser egendom, familj och religion och upphöjer sig själv till något slags djävulsk auktoritet. Igor Shafarevich skrev boken ”The Socialist Phenomenon” om detta. Fredrik Östman har översatt Alexandr Solzjenitsyns förord till svenska. Alexandr Solzjenitsyn skriver bland annat att ... ”världssocialismen som helhet, och alla personer som förknippas med den, är höljd i legender; dess motsägelser är glömda eller dolda; den reagerar inte på argument, utan ignorerar dem konsekvent — allt detta härstammar ur den dimma av irrationalitet som omger socialismen och från dess instinktiva aversion mot vetenskaplig analys ... ”.

”Socialismens doktriner sjuder av motsägelser (jfr postmodernism, och i dess förlängning PK-ismen), dess teorier går ständigt emot dess praktik, likväl står dessa motsägelser inte på något sätt i vägen för socialismens ändlösa propaganda. Faktum är att ingen exakt, distinkt socialism ens existerar; i stället har vi bara en VAG, ROSIG FÖRESTÄLLNING OM NÅGOT ÄDELT OCH GOTT, om jämlikhet, gemensamt ägande och rättvisa: när dessa saker en gång kommer till oss kommer de att föra med sig eufori och en social ordning bortom varje kritik.”

”Socialismen (jfr PK-ismen) försöker REDUCERA MÄNNISKANS PERSONLIGHET till dess primitivaste nivå och utrota de högsta, komplexaste och ”gudalika” aspekterna av mänsklig individualitet. Och till och med JÄMLIKHETEN själv, denna kraftfulla vädjan, detta storartade löfte som socialister i alla tider avgett, visar sig innebära inte lika rättigheter, möjligheter eller yttre förhållanden, utan jämlikhet som identitet, jämlikhet betraktad som mångfaldens rörelse mot ENHETLIGHET.”

Att socialismen speglar psykologiska tillkortakommanden innebär att socialismen är en utmärkt grund för att bygga makt på. Det är förmodligen en (av flera) förklaring till varför socialismen alltid uppstår i en ny variant efter det att en tidigare variant har lett till samhällskollaps, mänsklig katastrof och umbäranden. 1900-talet var förödande med kommunism, nationalsocialism, fascism, maoism, etcetera. Under 2000-talet har vi den postmodernistiska neomarxismen i form av pk-ismen. En variant av socialism som håller på att förstöra den västerländsk civilisationen med hjälp av globala finansintressen.

Laura skriver ... ”Förvärva – Ärva – Fördärva. Vi har kommit fram till Fördärva-generationen. Två världskrig lyckades inte förstöra västvärlden, men en trygghetsdekadent överklass, som saknar förstånd, empati och respekt för livet, tillsammans med deras ignoranta och bortskämda avkomma, verkar kunna fördärva allt för oss alla. Som AKTIVISTER och som medlöpare till nya herrar, det uppstår ju alltid nya makthungriga herrar, med anspråk på TOTALITÄR MAKT ÖVER VÄSTVÄRLDENS politik och ekonomi. Den nya varianten av krig pågår under täckmantel av ”fredsprojekt” med öppna gränser och klimathot och har lyckats marknadsföra sig med hjälp av hela etablissemanget, för att alla ska kunna känna sig delaktiga i en ”global” frälsningsrörelse. Substitut för verklig livskompetens och mening.”

Boris Johnson och Tories har vunnit en stor seger över socialisterna (Labour), BREXIT kommer (med stor sannolikhet) att realiseras den 31 januari 2020. BREXIT representerar konflikten mellan två världsuppfattningar, den nationalistiska och den imperialistiska, eller globalistiska. Yoram Hazony förklarar (i fri översättning) ... ”den nationalistiska världsuppfattningen (här representerad av Boris Johnson) tar som utgångspunkt att världen styrs bäst då nationer är fria att välja sin egen utveckling, sin egen framtid. Allt enligt nationens egen politiska tradition, dess egen konstitution, dess egen religiösa tradition (moraliska värderingar), dess egen kultur och historia. Varje nation är unik. En värld av oberoende, självstyrande nationer i välvilligt samarbete och tävlan utgör grunden för en nationalistisk världsuppfattning.”

”Den nationalistiska världsuppfattningen kan ställas mot vad vi skulle kunna kalla en imperialistisk, eller globalistisk, världsuppfattning, ett imperium som består av imperier, eller länder. Vad som förenar en imperialistisk, globalistisk världsuppfattning är övertygelsen att världen styrs bäst av en rättsstatsprincip, en lagstiftning, som enhetligt implementeras och gäller i så många länder som möjligt. Nationerna är inte självständiga, eller oberoende, då någon i centrum beslutar hur man inför fred och välstånd för alla (jfr PK-ism).”

Yoram Hazony hävdar att vi alla borde vara nationalister, att vi borde arbeta för en värld av oberoende länder. En värld av oberoende, självstyrande länder då varje land är unikt. En värld av oberoende länder är en värld av mångfald. Den imperialistiska världsuppfattningen är en värld av enhetlighet, konformism, hierarki. Byråkrater vet alltid vad som är bäst, oavsett var man återfinner dem, inom EU, FN, etcetera. En totalitär världsuppfattning, med andra ord.

Yoram Hazony ställer frågan, varför känner folk att den väg som Storbritannien väljer att gå väjer världen att gå? Martin Armstrong svarar i fri översättning att ... ”det har alltid funnits ett mycket intressant SAMBAND MELLAN BRITTISK POLITIK OCH AMERIKANSK. Margaret Thatcher blev premiärminister den 4 maj 1979. Ronald Reagan valdes den 4 november 1980. BREXIT-folkomröstningen ägde rum den 23 juni 2016. Donald Trump valdes den 8 november 2016. De politiska trenderna har börjat i Storbritannien och spridde sig sedan till USA som en ekonomisk smitta. Det är perfekt för att de politiska trenderna sätts i rörelse av ekonomin. Om demokraterna fortsätter att vandra utmed den socialistiska vägen, så varnar vår dator för att demokraterna också kommer att drabbas av samma öde som Labour ... det finns fortfarande en allvarlig risk för att det Demokratiska partiet kommer att förstöra sig självt, att splittras mellan de mer moderata demokrater och den extrema vänstern som verkar vara berusade av sina egna falska nyheter och, som Labour, antar att folket är för dumt för att förstå vad som är sant.”

Om detta scenario realiseras kan kanske vänsteraktivisterna och vänsterliberalerna i USA, och i förlängningen även i Sverige, avgränsas, avslöjas och marginaliseras. Fredrik Östman påpekar att konsekvenserna av socialism har allmänheten känt till åtminstone sedan trettiotalet. Att information idag om dessa konsekvenser berör människor (kan bara) ... ”bero på att folk nu känner svedan i eget skinn av de egna besluten, av sitt eget röstningsbeteende. För det är inte alls något nytt. Det har beskrivits på korsan och tvärsan åtminstone sedan Hume, Burke och Smith på sjuttonhundratalet. Alltså är det inte tydligare åskådliggöranden som är avgörande, utan mer sveda i skinnet. Vi pratar och pratar och vi ritar och ritar, men AVGÖRANDE ÄR ATT FOLK DRABBAS PERSONLIGEN AV SINA EGNA BESLUT och att de reagerar genom att fatta andra beslut, att rösta på andra partier och andra politiker. Kanske protestera på gatan eller göra uppror och starta inbördeskrig. Vi vet ännu inte vad som kommer att krävas för att störta den rådande regimen.”

I boken ”Det Blinda Sverige,” 1972, beskriver Ronald Huntford hur svenskarna frivilligt underkastar sig den STARKA STATEN. ”Ronald Huntfords huvudtes var att Sveriges socialdemokratiska arbetareparti förlitat sig mindre på våld och hotelser, som de gamla totalitära staterna gjorde, utan snarare på smygövertalning och mjuk manipulation, på SOCIAL INGENJÖRSKONST. Inverkan av staten blev tydligt i de mest privata angelägenheter, i områden som tidigare inte nåtts av politisk kontroll”. Sverige är vår tids DDR, förtrycket är inte lika öppet som i DDR men i sak samma ofrihet och dyrkan av trygghet. Det välfärdsindustriella komplexet är ett uttryck för dyrkan av trygghet. Svenska folket har röstat för socialism, och socialism har man fått.

A förklarar att ... ”om man menar allvar med ”alla människors lika värde” så måste det ju bli så här. Hur ska man kunna motivera en gräns då? Allt måste lösas upp och det är vad vi ser ... vad som driver vänsterextremister, det är inte pengar. DE TROR DE HAR RÄTT. Så jävla illa är det!” Och, som Michael påpekar att ... ”gränslöst ... blir just precis gränslöst också vad gäller våld och fattigdom, vilket verkar gå förbi den ”vänster, som mest verkar sitta och beundra sig själva och sina likar på olika bloggar.”

Tom Stall IIII kompletterar ... ”närskådar man detta rätt så flyttar detta ”rätt” sig hela tiden, det finns inget fixt mål utan slutsatsen måste bli att DENNA FILOSOFI ÄR NEGATIVT DEFINIERAD, den är inte för något, utan måste för sin överlevnad per definition vara mot något som skall förstöras. Det är att FÖRSTÖRA OCH OMSTÖPA som är kärnan därför måste man hela tiden finna något nytt att förstöra.”

Olle Reimers tillägger att ...”i toppen av systemet finns cynikerna som Fredrik Reinfeldt och Göran Persson plus ett antal andra figurer som nu, NÄR KATASTROFEN NU ÄR ETT FAKTUM, föredrar att hålla en lite lägre profil, dock utan att sluta att vara de tongivande. Dessa personer har redan, genom mångårigt frotterande i rikemansklubbarna, försvurit sig till den GLOBALFASCISTISKA agendan. Bakom sig har de ett antal personer som på olika sätt är fast i systemet; dock utan möjlighet att på egen hand åstadkomma förändringar. Dessa personer har i princip inget val annat än att försöka hålla omgivningen i schack. De vet att de kommer att bli rullade i tjära och fjäder den dagen deras svek kommer fram. Mer av samma är deras recept med hoppet om att livbåtarna har rum för dem också. Bland dessa ryms partiledarna för M och KD. Sedan finns givetvis de troende som lider av svårartad kognitiv dissonans som legitimerar att de inte ger vika trots att bevisen är överväldigande. Dem skickar man längst ut på barrikaderna för att så länge som möjligt dra all eld på sig i den mån de inte lyckas skjuta ner sanningssägarna. Personer som Andersarna Lindberg och Ygeman.”

Hovs_Klipphällar förklarar att ... ”MARXISMEN söker hela tiden reducera allting till ekonomiska modeller, och rent ekonomiska motsättningar mellan grupper. Själv anser jag att samhället bättre förstås genom att man betraktar hur olika läror och ideologier samverkar och bryts mot varandra. Sverige har avkristnats under det senaste seklet, och detta har LÄMNAT LANDET ÖPPET FÖR TOKIGA OCH DESTRUKTIVA SAMHÄLLSLÄROR. Studentvänstern fick stort inflytande runt 1968. De var talrika och högröstade, och fick makt genom att de målmedvetet infiltrerade både massmedia och högskolorna ... i dag ser vi hur SVT helt domineras av vänsterns folk. Detta är en politisk rörelse som präglas av att man hatar västerlandets kultur och söker smutskasta alla dess uttryck. Däremot gullas det med allt främmande, i synnerhet islam. Massinvandringen från främmande kulturer håller på att slå sönder vårt samhälle både ekonomiskt och kulturellt. Vänsterextremisterna, de ”vänsterliberala” vill ha det så. DE HATAR ALLT SVENSKT.”

Martin A tillägger att ... ”det är hat. Härskarna i Sverige hatar oss Svenskar. Deras handlingar kan ej tolkas på något annat sätt.” Tom Stall IIII påpekar att ... ”fler och fler ser vänsteraktivister och andra liknande för vad de egentligen är, BITTRA HATARE som bara vill förstöra. Nästa gång ni möter en sådan, fråga varför de så gärna vill förstöra det andra människor älskar?”

Lennart Bengtsson skriver om den svenska socialistiska värdegrunden att ... ”värdegrund är ett perfekt medel för att påverka på ett utstuderat sätt. Nazisterna skapade under Goebbels ledning en Nationalsocialistisk Värdegrund som spelade en närmast avgörande roll för att likrikta tänkandet och förtrycka medborgarna. Det stora flertalet är inte ens medvetna om att det utsätts för systematisk hjärntvätt. Liknande finns i dag i de flesta totalitära stater. Tyvärr har dagens Sverige mycket gemensamt med dessa. Den svenska Värdegrunden har blivit en slags allt fastare Ersatz-religion med alla sina typiska kännetecken av fanatism, intolerans och oförmåga och ovillighet att föreställa sig något utanför boxen. Steget är inte långt tills dess de troende ropar på skarpa åtgärder mot alla skeptiker och tvivlare.” Eskil tillägger att ... ”i DDR gällde den gemensamma socialistiska värdegrunden och i Stalins Sovjetunion gällde den gemensamma kommunistiska värdegrunden. Nåde de som ifrågasatte den gemensamma värdegrunden.”

Martin A pekar på projektion när vänstermänniskor uttrycker hat ... ”när härskarna anklagar någon för att ”hata” så är det för att härskarna hatar vederbörande. De har hållit på så här länge nu. Så fort de börjar med något fuffens går de ut och slår på stora trumman och anklagar andra för vad de själva gör. En sorts ONDSKANS TVÄRTOMSPRÅK.”

Treve surfade på ... ”Google om Strängs inblandning i att få Hitler att J-märka judarnas pass för att judiska flyktingar från Tyskland snabbare kunde avvisas när de kom till svenska gränsen. Den informationen är nu struken från Google, den fanns där för ett år sedan ... i Sverige är det bara Hitlers Förintelsen som tuggas, trots att den var relativt liten jämförd med kommunisternas.” Socialism som socialism. Målare Björn Ingvar Söderstedt tar upp en återkommande fråga som aldrig får något svar ... ”varför påpekar ingen om socialdemokraternas medlöperi med Hitlers Nazister när det begav sig? Den kritiska frågan är om Herr H skulle kunna inleda sitt anfallskrig i september 1939 utan tillgång till svensk järnmalm, järnmalm som politiskt kontrollerades av Socialdemokraterna.

Dan Korn ger oss en inblick i den svenska, socialistiska mångkulturella Utopin, en utopi som har kapat alla förtöjningar med verkligheten ... ” det är en händelse som ser ut som en tanke att två av de personer som bidrog mest till spridandet av bilden av Sverige som ett världssamvete, Alva Myrdal och Olof Palme, också båda två aktivt som skolpolitiker verkade för minskad historieundervisning.”

”Betoningen på det senaste århundradets historia handlar ju om framväxten av denna den bästa av världar. Antiken, Bibeln och de olika äldre tidsepokerna framstår som oviktiga eftersom människorna som levde då ändå inte har något att lära oss. Det som blir kvar av undervisning om äldre tider påminner om den upphöjda överlägsenhet man kan kosta på sig om man vet att man är bäst. Jag tror vi skall förstå de ofta upprepade påståendena om att det inte finns en svensk kultur ur samma perspektiv. Andra, mindre lyckligt lottade länder, har en kultur som är uppiggande men samtidigt givetvis irrationell. SVENSKT SÄTT ATT TÄNKA OCH HANDLA SES INTE SOM SVENSKT, UTAN UNIVERSELLT OCH RATIONELLT. Om människor bara blir upplysta – och det vill de bli – kommer de att bli som vi, för vi är inga svenskar, bara rationella och moderna människor som skakat av oss historia och gammal mossig kultur.”

”Det som ser ut som en ödmjuk inställning, en undervärdering av det som är svenskt, är alltså I SJÄLVA VERKET TVÄRT OM. Under det ödmjuka skalet pöser det över av självgodhet. Det förgångna kan inget lära DENNA MODERNA MÄNNISKA SOM VET ALLT BÄST. Bibeln, som under årtusenden präglat vår värld, kan man utan saknad plocka bort, antiken likaså. Vikingatidens enda värde är som varnande exempel på historiebruk ... När skolverket säger att de vill uppmuntra till kritiskt tänkande samtidigt som de skär ner på faktainnehållet i undervisningen finns det anledning att verkligen TÄNKA KRITISKT OCH AVSLÖJA att bakom de vackra orden döljer sig en klåfingrighet som hör hemma i en diktatur och inte i ett fritt samhälle.”

TS IIII punkterar de förment rationella, moderna, vänsteraktivistiska människorna ... ”så ju mer jag tänker över det desto tydligare är det att DAGENS POLITISKA KAMP pågår i religionens dragningskraft, där vänster och liberaler osv. slåss om det religiösa utrymmet och en yrvaken höger inte förstår att det som behövs är det man kom på för länge sedan, att SKILJA VÄRLDSLIGT OCH ANDLIGT. Högern blir därmed dömd till att endast kämpa mot alla nya tilltag från vänstern, utan att kunna vara för något. TS …vänstern ignorerar verkligheten, det finns inget ”om bara”, för utan kristen tro, så ersätter folk inte det med rationalitet, utan en annan tro, VÄNSTERTRO, eller islam.”

Karl-Olof Arnstberg ger en etnologisk beskrivning av kopplingen mellan svensk kultur och svensk politik ... ”vi (svenskar) har väldigt skarpa gränser omkring oss, även om vi pratar om alla människors lika värde så är gränserna hårda. Segregerande gränser, vi är ett väldigt STARKT SEGREGERAT SAMHÄLLE. Vi har våra utanförskapområden ... vi har ett politiskt ideal om mångkultur, men vi har ganska höga krav på folk att de inte skall vara annorlunda om de alls skall få vara med oss. De får vara annorlunda i teorin, men om det märks vill vi inte umgås. Det POLITISKA IDEALET säger att den här uppdelningen, segregeringen, är av ondo. Man kommer över det bara man låter bli att vara rasistisk, och så vidare. Vi har väldigt höga och idealistiska ideal om att vi skall kunna skapa ett harmoniskt mångkulturellt samhälle. Det kan inte heller vi, och då kan man säga att vi har satsat väldigt mycket på detta och eftersom vi är extremt segregerade så är vi då dem som har misslyckats hårdast med att bygga upp det mångkulturella samhället. Inga (länder) har satsat så mycket som vi och inga (länder) har det gått så dåligt för. Därför att det inte går? Nej, det går inte.”

Johan Westerholm skriver att ... ”socialdemokraterna är inte längre ett arbetstagarparti. Det utvecklas mer och mer till att bli ett BIDRAGSTAGARPARTI för utrikes födda. Men inte ens den positionen är ohotad.” Den antisemitiska trenden inom socialdemokraterna är tydlig, Johan Westerholm förklarar att ... ”statsminister Stefan Löfven låter utåt förstå att moderaterna nu löper antisemiters och rasisters ärenden. Men bakom retoriken låter han samtidigt med sin passivitet TÖMMA MALMÖ PÅ JUDAR och på så sätt löpa religiösa fascisters ärenden. Socialdemokraterna i Malmö är idag marinerat i antisemitiska övertygelser och RELIGIÖST FASCISTISKA SYMPATIER.”

Tom III Crean har helt rätt när han förklarar att det är ...”socialismen och, kristendomens försvinnande och att i detta VAKUUM, de VÄRSTA nu styr, de som verkligen vill riva ner den kristna moralen och meningen tillsammans med grekernas telos.” Det är den kristna moralen (jfr De tio budorden) och meningen, som fortfarande har en implicit eller explicit betydelse för de breda folklagren, som tillsammans med den svenska ingenjörstraditionen gör att det svenska samhället, trots vänsteraktivisternas destruktiva, samhällsnedbrytande arbete, fortfarande tenderar att fungera (åtminstone i vissa avseenden).

Fredrik Östman konstaterar att ...”socialdemokratin, den rörelse som — hos svaga själar med blinda ögon — så länge har varit sinnebilden för trygghet och starkt, pålitligt politiskt ledarskap är numera HELT SLUT. Men vi andra kunde ”se det komma”! Vi visste vad som var på gång, som det heter på svenska. Socialismen har aldrig varit ett trovärdigt och hederligt försök att bygga ett civiliserat och rättvist samhälle, utan har alltid gått ut på att ställa grupp mot grupp (”klasskamp”), att stjäla från och förtala och plåga de framgångsrika, att skapa mer elände för att kunna peka på det som motiv för ens egen praktik. Vi har dessutom sett socialismen falla samman på precis samma sätt i självmotsägelser och handlingsförlamning vid flera tillfällen.”

TS påpekar att många personer har svårt att se vad som finns bakom partietiketten ... ”det är korrekt (att det är) STRÄVAN som är det avgörande, stöld är aldrig motiverat. Socialdemokraterna är tjuvpack, man rationaliserar STÖLD OCH LÖGN och det är därför man hamnar fel i alla frågor ... (det är) ingen (som) försvarar M ..., de är inte konservativa. Det verkar omöjligt för vissa att se att det finns djupare principer än de etiketter man satt på svenska partier. Inget parti i riksdagen är ens tillnärmelsevis konservativt. Ej heller SD.” Vänsteraktivisterna inom journalistkåren har aktivt drivit en vänsteragenda som har medfört att 7-klöverpartierna samfällt har migrerat långt vänsterut, nu består 7-klöverpartierna av socialistiska partier (de alla stödjer dogmen ”alla människors lika värde”) av olika valör. Karl-Olof Arnstberg förklarar att det är ...”typisk för den samhällsform vi lever i att den har odlat fram det här förhållningssättet ... landet styrs utan att medborgarna deltar.” Detta kan förklara varför Sverige, dvs. politikerväldet snabbt kan implementera mellanstatliga byråkratiers direktiv (jfr EU och FN), folket behöver inte tillfrågas. Vi lever under en socialistisk samhällsform som 7-klöverpartierna står bakom. Sverige har sedan 1932 styrts av socialister, politisk korrekthet (PK-ism) idag består av en uppdaterad, postmodern, version av marxismen, som består av en samling osammanhängande idéer som alla tar sin utgångspunkt i marxistiskt makttänkande.

A skriver att socialdemokraterna har byggt en stark stat ... ”när sedan STATEN SKIFTAT FOKUS, så har svensken nu ingen framtid? Det är utfallet. Och det är förutsägbart. Så ser jag på saken. De har gjort vad de alltid gör, de har bekämpat STRUKTURER. Sedan ersatt dessa med staten. Jag menar att dessa strukturer ÄR en del av livet, vilket betyder att sossarna har bekämpat livet, och lyckats. VI HAR MINDRE LIV NU ÄN INNAN, så ser jag det ... (man hade) kunnat behålla strukturerna och lösa uppgifter utanför staten på annat vis. Svensken har låtit andra (staten) sköta det som han borde gjort själv, och se vad det blev av det. Men SVENSKEN TROR ÄNDÅ att utan staten så skulle han inte kunna ha det bra, att det bara skulle finnas ett enda sätt att lösa försäkringsmässiga saker. Vi har ju med en JÄTTELIK KLEPTOMAN att göra, som gör allt för att rättfärdiga att förskingra allt som tillhör svensken. Allt. Vi ska SKÄMMAS ATT VI FINNS OCH INTEGRERAS I VÅRT EGET LAND. Detta är grundlagt långt tillbaka i tiden och låg i korten hela tiden, när ansvar lämnades över till sossestaten REDAN INNAN den öppet blev svenskfientlig.”

Gustav H skriver att han... ”har under hela (sitt) vuxna liv föraktat sossarnas MAKTFULLKOMLIGHET och ARROGANS. De har dessutom alltid varit fullblodstotalitärer och har aldrig hymlat om att de i förlängningen vill skapa en socialistisk stat. Vi som har valt att lyssna och se har alltid insett och förstått detta. Trots sossarna oförtröttliga och helt öppna strävande mot sitt IDEOLOGISKA MÅL med ständiga förstatliganden och övertagande av tidigare ideella samhällsfunktioner och institutioner, bokstavligt rivande av kulturarvet, tillsammans ohämmad socialiseringen av skolor, förvaltning, polis, sjukvård (med planhushållning), bostadsmarknaden och allt annat de kunde komma åt, valde folket att inte inse att de s.k. reformer som ”skapades” betalades av folkets eget surt förvärvade ansträngningar, pengar och genom en framtida skuldsättningar.”

”När de 1971–1974 undanröjde det svenska folket sista skydd mot ett politikervälde, föll förlåten och utvecklingen skenande. Då visade sig även att hela det politiska fältet (där hela generationen politiker hade vuxit upp under sossestyre) hade socialiserats. För efter 1974 var det mer eller mindre fritt blås mot den katastrof vi idag befinner oss i. Oavsedd vilka som satt till makten. Sanningen är att vi har det samhälle som sossarna under HUNDRA ÅR hårt har verkat för att skapa. Fast det dystopiska resultatet vi ser i dagens Sverige blev nog inte vad de hade tänkt sig. Som vanligt blir resultatet aldrig det arbetarparadis som övertygade socialister lovar sina anhängare. Socialister blir också alltid överraskade (och häpna) när ett av deras samhällsbyggen (experiment?) återigen går åt fanders. Trots alla dessa tidigare historiska försök. Det tragiska är att många svenskar fortfarande låter sig tjusas av denna uppenbara villfarelse och hellre gjort det till sina egna personliga livslögner.”

Den svenska, socialistiska samhällsmodellen har medfört, enligt Karl-Olof Arnstberg ... ”att den duktiga staten som tagit hand om oss också gjort oss passiva. Så när sedan politikerna ändrar beteende till att SVIKA OSS SVENSKAR till förmån för andra folk så reagerar vi inte så som vi borde.” Tom Stall III tillägger att ... ”det SLUGA med socialdemokrati är att den lyckades lura människorna att det inte är som i Sovjet där staten ägde allt, det är denna LÖGN som håller liv i folks incitament, de tror de är fria. Slugt är ordet, för STORFINANSEN ÄR I SÄNG MED STATEN och har alltid varit, i Stockholm träffas staten och storfinans så att Sveriges Joakim von Ankas kan segla ovanpå. Alla som arbetar är lurade, alla som aldrig ser pengarna för sitt arbete innan de går till staten, kedjorna är alltid på.” Fredrik Östman skriver att ... ”det är märkligt, men psykologiskt signifikant, att just (motståndet mot invandrarna) förefaller vara det enda som kan mobilisera SLAVKLASSEN. Slaven har villigt krävt mer kedjor, mer piskor, mer socialism, mer skatter, mer sosseri, mer plåga i hundra år.”

Patrik Engellau belyser den eviga kampen mellan gott och ont ... ”den svenska värdegrundens felöversatta och obegripliga tes om ”alla människors lika värde” framstår i Aristoteles sällskap som just så enfaldig som den är; FN:s originalformulering i rättighetsdeklarationen är i stället att människorna ”är födda fria och lika i värdighet och rättigheter”.” Patrik Engellau utvecklar ... ”i verklighetens Sverige är Aristoteles synsätt (att samhället består av människor med helt olika läggning, kvaliteter, fallenheter och kynnen och världen behövde alla olikheterna för att fungera harmoniskt) långt ifrån harmlöst. Den svenska politikens ambition är att människornas skillnader ska slipas av och utjämnas, inte att de ska framhävas, uppskattas och till fullo utnyttjas.”

A kommenterar insiktsfullt ... ”det är bara en liten hake, hjärnan är inställd på att alltid minimera ansträngningen. Det gör att för att ÖVERLISTA LATHETEN, så går det åt en mycket mycket gammal tjock bok för att förklara varför värden fungerar tvärtom mot det första som dyker upp i huvudet, nämligen UTOPIN. ”Jamen är det inte bättre att alla bara är snälla,” ”jamen är det inte bättre att alla bara får lika.” Detta tänkande är det som genererar ett ONT UTFALL, det ickefungerande värdelösa. Om man vill skapa värde på vilket plan som helst , så MÅSTE man höja sig över detta onda tänkande. Det finns ingen väg runt. Den första primitiva ingivelsen kan bara stjäla, för att kunna SKAPA något av värde, så måste man FÖJLA det som fungerar, det sanna. Jari Norvanto skriver angående den obegripliga tes om ”alla människors lika värde” att ... ”detta är dödskulten socialismens (övergripande syfte) att avskaffa individen. Det som blir kvar blir en avhumaniserad massa, som kan decimeras eller multipliceras efter behag.”

Laura ställer frågan ... ”bortsett från parallellsamhällena, hur skulle man beskriva den svenska samhällskulturen just nu? En mix av frihet och förtryck. Vansinne och slöseri. En mix av godtrogna medborgare och fanatiska aktivister.” Vi har den absurda situationen i Sverige där vänsteraktivister och vänsterliberaler begår ett folkmord på det svenska folket utan att det svenska folket öppet protesterar. Däremot finns det en mycket stor uppdämd ilska bland vanligt folk, en gnista kan få den att explodera i stort sett när som helst.

Den vänsteraktivistiska regimen i Sverige har skapat en situation som alltmer börjar likna de förutsättningar som föregår ett inbördeskrig. Göran Holmström uppmanar ... ”titta på Lamottes klipp när han blir rånad. Återkom sedan och berätta ärligt, hur man hanterar det på ett enkelt och fredligt vis.”

Tom Stall avslutar Veckokrönikan med ... ”hur håller man sig lugn och klartänkt samtidigt som detta FÖRRÄDERI (Red. jfr Quisling i Norge) pågår? En snabb titt på FriaTider, Avpixlat eller dagens Ledarsidor gör mig fullständigt rasande, men det är för mig och många med mig långt förbi detta. Idag bär jag ett djupt brinnande hat, och när folk verkligen förstår vad som pågått så kommer många att hata ... Undrar hur många för vilka HAT nu är den dominerande känslan."