På vilket sätt har vi haft fel?

Återigen en artikel i Le Monde (i) som jag menar är värt att ta till sig. För att få lite balans på allt svammel och alla bortförklaringar om det som händer i Israel. Författarens fromma förhoppningar kan slå slint. Men de är ändå ett försök till en balanserad syn.

Författaren av artikeln i Le Monde är Ilan Greilsamer, prof i politikvetenskap vid Bar-Ilan universitetet i Tel-Aviv. Som knappast kan beskylls för antisemitism.

Explosionen av våldsamheterna mellan judiska och arabiska israeliska medborgare har avslöjat en verklighet som Israel föredragit att bortse från.

Jag skriver dessa rader samtidigt som jag betonar att jag tillhör den israeliska vänstern som, sant som det är, är en liten minoritet. Men som kan vara stolt över att inom sina led hysa nästan samtliga israeliska intellektuella. Och jag hör till dem för vilka den endast finns en lösning av konflikten som är både förnuftig och logisk, två stater för två de två folken, för om den inte blir av så är det antingen slutet på den sionistiska drömmen eller en på apartheid byggd stat med två nationer.

För oss, för fredens läger, är det som håller på att ske inom Israels gränser mellan judiska och arabiska medborgare rent och slätt ett drama. Lynchningar, anlagda bränder vid synagogor, våldsamheter och kroppsskador, rädsla för sina närmaste grannar, plundring, förstörelse… Den okontrollerade explosionen av våldsamheterna, inte enbart inom ’blandade’ städer men också inom resten av landet verkar som väckarklockor som ringar in slutet av det vi ärligt trodde vara en fredlig form av samexistens och gott grannskap. Hur har vi kunnat missta oss så gravt?

En falsk och ytlig vision

Å andra sidan har vi varit väl medvetna om existensen av en extrem rasistisk höger i Israel, men vi föredrog att anse den som marginell såsom koncentrerad i vissa brutala organisationer, d v s folkloristiska av typ ’La familia’, den hårda kärnan hos fotbollklubben Betar från Jerusalem. T o m Itamar Ben Gvir, chefen för den extrema högergruppen Otzma Yehudit, ansågs inte som riktigt farlig eftersom dess resultat i gångna val var obetydliga. Eller det som hände under de senaste dagarna i hela landet parallellt med den militära motsättningen med Hamas, och som överraskat alla specialister på israeliska samhällsfrågor. De unga israeliska arabernas så kallade ’israelisering’, som oavbrutet skyltades med som en framgång, visade sig vara en falsk, ytlig och framför allt på självtillfredsställelse byggd vision.

Verkligheten kännetecknas i första hand och framför allt av den ekonomiska och sociala underutvecklingen hos en stor del av denna befolkning, en skriande brist på infrastruktur i de arabiska byarna och stadsdelarna, den uppenbara diskrimineringen som skapar bitterhet och avundsjuka, och också, som hos många andra arabiska samhällen, den växande religiösa militarismen och påverkan genom den i moskéerna ständigt predikade islamismen. Utan att räkna in ökningen av de interna våldsamheterna och gangsterväsendet i de arabiska städerna och byarna.

Det är lite som om Israel, bedövat av sin framgång inom high-tech och Tel Avivs ledande ljushuvuden, föredragit att blunda. Detta har i än högre grad än underutvecklingen, religionens upprop och drömmarna kring Jerusalem spelat rollen som mest effektiv utlösare av detonationen. Den israeliska polisens våldsamma angrepp vid moskéernas esplanad och tårgasbomberna som den kastade i Al-Aksa moskén, den förprogrammerade fördrivningen av Cheikh Jarrahs arabiska invånare, den annonserade dansen av flaggorna i gamla staden för att fira Jerusalems dag [som markerar erövringen av den östra delen av staden genom Israel år 1967]…

Det som framför allt blir synligt är dumheten, bristen på eftertanke och finkänsla, och framför allt bristen på de israeliska myndigheternas återhållsamhet under ramadan, en i Jerusalem alltid mycket problematisk period. Vad gäller vårt judiska samhälle, som överraskats nu på samma sätt som då Yitzhak Rabin [israelisk premiärminister som dödats av en högerextrem israel den 4 nov 1995] mördades av rasismen som utbrett sig långt utanför extremhögerns strängt övervakade små grupper, de lättretade fotbollsupportarna och de extremistiska bosättarna som väntar otåligt på att kunna göra sig av med araberna.

Att tålmodigt åter bygga upp

Den för denna utveckling av extremhögern primärt ansvarige är premiärministern Benjamin Netanyahu som, för att med alla medel rädda sin makt gjort allt för att stärka fanatikerna, extremisterna och rasisterna. Som, vid de senaste valet, då han själv agerat för att extremhögerns kandidater skulle väljas.

Det är hög tid att den mannen, som är anklagad för korruption i tre fall, lämnar makten eftersom han inte lämnar något efter sig annat än bränd jord. Min uppfattning är också att man inte bör frikänna arabernas ledare från allt ansvar, framför allt Knessets arabiska ledamöter, som på ett märkligt sätt har hållit sig borta och inte använt sig av sitt inflytande för att stoppa våldsamheterna. Tyvärr har de israeliska politikernas extrema brist på handlingskraft, oavsett om det rör sig om judar eller araber, visat sig på eklatant sätt vid dessa upplopp.

Vad är det då som kan göras här och nu? Återuppbygga. Återuppbygga med tålamod. När konfrontationen mellan Tsahel och Hamas tar slut måste samexistensens nätverk åter byggas upp med omsorg. Det kommer vara svårt efter dessa våldsamheter, mycket svårt, men inte omöjligt. Det finns så mycket att göra! Att investera massivt i det arabiska samhället, att kämpa mot gangsterväldet och fattigdomen, att ta sig an områden som sakna infrastruktur, att återskapa det goda grannskapet…Framför allt, låt oss inte glömma filosofen Martin Bubers (1878-1965) fredsvision eller, närmare i tiden, den av våra åldringar, Amoz Oz (1939-2018), Abraham B Yeoshua och David Grossman.

(i) https://journal.lemonde.fr/data/1432/reader/reader.html?t=1621406414985#...

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-05-20