Migrationen i EU:s hägn


Repubblica.it

För närvarande saknas tidtabell och trafikförsäkring för migranttransporter. Såsom de över Medelhavet. Maffian och övriga transportörer kräver inte någon försäkring av resenärerna. Tidtabellen anpassas till omständigheterna. Resan betalas i förväg. Transporterna inte är riskfria. Överlastade gummibåtar är inte sjödugliga i hård blåst och grov sjö. EU bara utreder. Därför har humanitära frivilligorganisationer tagit sig an problemet och skrivit ett brev (i) till den italienske presidenten Mario Draghi.

Käre President Mario Draghi,

efter den n-te tragedin som hände i Medelhavet i torsdags tror vi att det är viktigt att be er om ett möte. Det brådskar.

Varje gång en båtolycka upprepas hoppas vi att den kommer att vara den sista. Även den tragedi som nyligen hänt hade mycket sannolikt kunnat undvikas.

Under de mer än 24 timmar som gick mellan första telefonlarmet och tidpunkten då tragedin var ett faktum väntade Ocean Viking på ett ingripande från sjöfartsmyndigheternas sida för att koordinera insatserna. Men trots att de italienska, libyska och maltesiska myndigheterna hölls hela tiden underrättad har inte någon koordinering skett eller i vart fall inte involverat det enda räddningsfartyget som fanns tillgängligt vid den tidpunkten. Alla begriper att denna brist var fatal: fler än hundra personer miste livet.

Herr President, detta är Medelhavets verklighet. Sedan 2014 har fler än 20 000 män, kvinnor och barn dött eller försvunnit i Medelhavets centrala område, vilket bekräftar dess dystra rekord som världens dödligaste migrationsrutt. Inget av de överenskommelser och åtgärder som antagits av länderna sedan Mare Nostrum-projektet avslutats har förmått att minska dödligheten. Sedan dess har frivilligorganisationer försökt att fylla tomrummet som länderna lämnat efter sig, men i frånvaro av en centraliserad och koherent samordning av söknings- och räddningsoperationerna vid rätt tidpunkt är resultatet tragedier som den i torsdags. Alla bör göras medvetna om detta.

Under några år har agerandet av civila räddningsfartyg välkomnats tacksamt av de italienska och europeiska myndigheterna, med vilka vi samarbetat kontinuerligt och effektivt för att minska dödligheten på Medelhavet. Sedan ändrades förhållandena: regeringarna drog tillbaka sina båtar och stoppade koordineringen av räddningsoperationerna. I stället för att räddas och föras till en säker hamn enligt den internationella sjölagens önskemål har de börjats återbördas till de libyska myndigheterna där de är offer för ett väldokumenterat och skönsmässigt frihetsberövande, för våld och olika slags missförhållanden. Samtidigt har de frivilliga räddningsorganisationerna blivit ett offer för en våldsam kampanj som ifrågasätter deras laglighet och beskyller dem för brottslighet.

Såsom EU-kommissionens ledare Von der Leyen själv upprepat ”är sjöräddning inte valfri” utan en specifik skyldighet av staterna, således en rättslig skyldighet som även en moralisk sådan. Som frivilligorganisationer fyller vi ett tomrum på havet, men vi skulle gärna sluta ifall Europa satte upp en effektiv institutionell och koordinerad sök- och räddningsmekanism, vars primära syfte är att rädda folk på sjön.

Herr President, vi ber er om ett möte för att diskutera vilka konkreta initiativ skulle kunna tas av er regering under medverkan av Europa för att säkerställa koordinerade räddningsaktioner som sker i tid, så att räddning av liv åter blir en prioritet och oacceptabla tragedier såsom förlisningarna i dessa dagar inte kommer att upprepas.
Undertecknat av frivilligorganisationerna Alarm Phone, Emergency, Läkare utan gränser, Mediterranea, Open Arms, ResQ-People saving People, Sea Watch, Sos Mediterranée.

Första försöket

Under åren 2014-2020 gjorde EU slut på 3,137 miljarder Euro (ii) i samband med planeringen och implementeringen av ett EU-gemensamt asylsystem. När äventyret startade var kommissionen full av tillförsikt och basunerade ut att ”fonden kommer att främja en effektiv hantering av migrationsflödena och implementeringen, förstärkningen och implementeringen av ett för EU gemensamt tillvägagångssätt med avseende på asyl- och immigrationsfrågor. Fonden kommer att bidra till att uppnå fyra målsättningar:

  • Asyl: att förstärka och utveckla det Gemensamma europeiska asylsystemet (Common European Asylum System) genom att säkerställa att EU:s lagstiftning inom området tillämpas effektivt och enhetligt;
  • Legal migration och integration: stöd av legal migration till EU-länder i linje med arbetsmarknadens behov och främjande av effektiv integration;
  • Återvandring: att främja rättvis och effektiv återvandring med tonvikt på hållbarheten och effektiviteten av återvandringsprocessen;
  • Solidaritet: att säkerställa att de EU-länder som berörs mest av migrationen och asylflödena kan räkna med andra EU-länders solidaritet.”

Att uppnå huvudmålen
88 % av medlen var avsedda att hanteras på nationell nivå medan resterande 12 % var tänkta att användas för åtgärder på EU-nivå (”Union actions”) och för akut hjälp (”Emergency assistance”), ”inom ramen för årliga arbetsprogram”.
”Konkreta åtgärder som stöd ekonomiskt genom detta instrument kan inkludera a ett brett spektrum av initiativ, såsom förbättring av bostads- och mottagningstjänster för asylsökande, informationsåtgärder och kampanjer i icke-EU länder på legala migrationskanaler (? - kanhända menas med detta radio- och TV-kanaler under myndigheters uppsikt), utbildning och språkträning för icke-EU medborgare, assistans till sårbara personer som tillhör fondens målgrupper, informationsutbyte mellan EU-länder och träning av anställda vad gäller för fonden relevanta teman.”
Fondens förmånstagare
Samtliga EU-länder deltog vid implementeringen av fonden. Exempel på de som drar nytta av genom fonden finansierade program är statliga och federala myndigheter, lokala myndigheter (´local public bodies´), icke-statliga organisationer, humanitära organisationer, enskilda företag och aktiebolag (´private and public law companies´) samt organisationer för utbildning och forskning.
En stilla undran: vilken nytta har Sverige haft av detta program? Förutom att få lämna sitt finansiella bidrag och kunna skylta med det?
Pengarna är som sagt slut. Medan båtarna med migranter fortsätter att åka skytteltrafik ligger EU:s projekt kvar i hamn och väntar på att få lämna kajen. Det har legat där ett tag. Trossarna är svåra att få loss. Det behövs mer pengar från medlemsländerna för det. För det krävs en omstart för att ge sken av att migrantflödet styrs av EU. Och för att även fortsättningsvis kunna försörja alla de tjänstemän, experter och övrig personal som arbetat med projektet.

Omstart

Den 23 sep 2020 offentliggjorde EU-kommissionen sitt förslag om en fortsättning efter asyl-, migrations och integrationsfondens slut (iii). Förslaget har döpts till Migrations- och asylpakt (Pact on Migration and Asylum) och marknadsförs under rubriken ”A fresh start on migration: Building confidence and striking a new balance between responsibility and solidarity”.
Avsikten är att pakten ska täcka ”alla olika element som krävs for ett samlat europeiskt ställningstagande till migrationen. Den etablerar förbättrade och snabbare åtgärder inom hela asyl- och migrationssystemet. Och den söker att avväga principerna för en schysst fördelning av ansvaret och solidariteten. Vilket är väsentligt för att återupprätta förtroendet mellan medlemsländerna och tilliten till EU:s förmåga att hantera migrationen.”
Återupprätta. Lägg märke till det. Återupprätta innebär att Bryssel medger att Asyl-, migrations och integrationsfonden för åren 2014-2020 hanterats på ett sätt som skakat medlemsländernas (åtminstone vissa medlemsländers) förtroende i EU:s förmåga att hantera migrationen. Vilket också styrks av orden ”The current system no longer works. And for the five past years, the EU has not fixed it”. ”Fungerar inte längre” blir ändå fel, eftersom medgivandet innebär att systemet i bästa fall fungerat under första året, d v s inkörningsperioden.
Frågan om Migrations- och asylpakten kommer att behandlas i EU-parlamentet. Vid ett positivt beslut kommer man att gå vidare och förhandla med medlemsländerna. Eftersom Danmark valt att stå utanför Migrations- och integrationsfonden och denna visat sig att inte fungera är det sannolikt att Danmark och en del andra länder (se nedan) kommer att välja att stå utanför projektet.
Det är således en god bit kvar på vägen och ytterst osäkert om målet med en fungerande gemensam EU-policy för migration och asyl kommer att nås. Vilket gör att EU bäddat för ytterligare konflikter och slöseri med medlemsländernas medel.

DN:s reaktion

När dessa rader skrivs har det varit tyst ett tag i media. Faktiskt sedan i september 2020 då EU:s förslag på Migrations- och asylpakten offentliggjordes. Då det regnade artiklar i DN i tre dygn. Jag räknar upp de som jag stött på genom en snabbkoll på nätet, det kan finnas fler:

  • 2020-09-22, uppdaterad 2020-09-23. (1) Förslag: Frivilligt för EU-länder att ta emot asylsökande;
  • 2020-09-23. (2) Nya regler kan sätta stopp för asyldrömmarna;
  • 2020-09-23. (3) Ewa Stenberg: EU:s nya migrationspolitik räddar inte vår splittrade regering;
  • 2020-09-23. (4) Ingmar Nevéus: Ett försök att gå alla till mötes samtidigt;
  • 2020-09-23. (5) Fyra saker att ha koll på om EU:s migrationspakt;
  • 2020-09-23, uppdaterad 2021-01-15. (6) Ylva Johansson: De som inte har rätt att stanna måste återvända (av Pia Gripenberg, rubriken kan ge det felaktiga intrycket att Ylva Johansson skrivit artikeln);
  • 2020-09-24.(7) ”Vägrarländerna” i Centraleuropa sågar Ylva Johanssons förslag.
  • Trenden hos rapporteringen är tydlig. De strikta regler (dock med alltför många undantag enligt min uppfattning) som är tänkta att införas ifrågasätts i DN av olika anledningar. De länder som sätter sig emot en omfördelning av migranter, ”vägrarländerna” Ungern, Polen och Tjeckien, är så klart den ideologiska fienden. ”EU-kommissionens migrationspakt måste godtas av alla 27 medlemsländerna, liksom av EU-parlamentet, för att det ska bli verklighet”. Egentligen borde Danmark nämnts som potentiellt vägrarland, eftersom landet valt att stå utanför AMIF. Inte ett ord om detta. Och framför allt inte ett ord om EU:s eget medgivande att AMIF:s 3,137 miljarder Euro gått upp i rök till ingen nytta. Fast då definierar jag nyttan ur mitt eget perspektiv. EU-medlen, bl a svenska skattepengar i EU-förklädnad, har försörjt många byråkrater vid sidan om en del migranter. Och skapat sysselsättning på annat håll.
    Med resultatet att EU får börja om från början. Ett praktexempel på med ordbajseri kryddad prepotens och oduglighet.
    Ur artikel (7) framgår att frågan skulle diskuterats vid EU:s nästa toppmöte i veckan, men ”skjutits upp i sista minuten för att det visat sig att det Europeiska rådets ordförande Charles Michel måste sättas i covid-19 karantän”. Jag har inte kunnat se att frågan avancerat under tiden. Det gäller således att avvakta.
    Ur medelhavsländernas perspektiv kommer det nya fördraget knappast att ändra någonting (iv).
    En sak är dock säker. Att inflödet av migranter öster- och söderifrån kommer att under tiden fortsätta enligt det gamla mönstret. Och förmodligen även efter att Migrations- och asylpakten blivit verklighet. Eller dumpats. Samt att oförmågan att värna EU:s yttre gränser kommer att få unionen att ytterligare krackelera.


    (i) https://www.repubblica.it/cronaca/2021/04/26/news/migranti_l_appello_del...
    (ii) https://en.wikipedia.org/wiki/Asylum,_Migration_and_Integration_Fund
    (iii) https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_20_1706
    (iv) https://www.independent.com.mt/articles/2021-01-10/newspaper-opinions/Th...


    Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
    Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-04-27