Varför välja Libertarianism som livssyn

En serie artiklar av Dan Ahlmark från januari 2020.
Artiklarna publicerades första gången i Frihetsportalen. Se nedanstående länkar där också eventuella kommentarer finns.

Del 1: Läget i Sverige
Del 2: Några huvudpunkter
Del 3: Hur bör man utvecklas
Del 4: Några viktiga samhällsmål
Del 5: Tänkande och känslor
Del 6: Ansvar och handlande

Del 1 - Läget i Sverige

Vem är egentligen svensken? I en artikel redovisade jag några åsikter om den frågan tillsammans med min egen. Roland Huntford hade i sin bok från 60-talet (1) en intressant synpunkt, när han beskrev svenskar som medeltidsmänniskor. Skälet var, att människorna då visade ett mycket lågt intresse att framföra personliga åsikter och hade en motsvarande låg individualitet. Man såg sig helt enkelt som en del av det kollektiv, i vilket man levde och agerade utan att mycket eller alls tänka på sitt ”jag” och dess särskilda behov. Detta kombinerades bland annat med en djupgående respekt för all överhet och deras representanter, och man följde plikttroget alla deras angivna regler.

Min egen åsikt var i huvudsak:
Svensken är obenägen att hävda sin (rätt till) individualitet och personliga åsikter, undviker individuellt ansvar samt strid och konflikter (konflikträdd) och att ta ställning; är ofta oengagerad, konformistisk och ovillig att inta eller driva kontroversiella ståndpunkter dvs saknar civilkurage. Han är istället inriktad på medelvägsståndpunkter, accepterar åsiktsförtryck och är osjälvständig i kritiska frågor, samt är beredvillig att styras av gruppen. Han är auktoritetstroende med ett enormt förtroende för staten/myndigheter, accepterar kontroll från dessa och följer lydigt deras beslut och anvisningar. Medborgaren har en ytterst hög respekt för demokrati och alla beslut, som kan sägas vara demokratiska.(2)

Så man drar sig för att uttala sin egen individuella mening och försvara den; därmed stödjer man tyvärr passivt den förhärskande åsikten, som genomgående är kollektivistisk med åtföljande regler och begränsningar för individens frihet.

Men även om det är sorgligt att behöva ha en så negativ syn på den genomsnittlige svensken, får man minnas att hälften av befolkningen har bättre grundade och mer frihetliga åsikter. Det utmärkande för dem är då, att de har en del svagare eller starkare inslag av individualism i sin samhällssyn. En fråga är självfallet, varför inte fler svenskar har det? Men svaret är uppenbart: faktorer som massindoktrineringen i Sverige från småbarnsåldern till servicehemmet (3), den mediaunderstödda dominansen för numera kulturmarxistiska synsätt och styrkan hos dagens Åsiktskorridor ä r stora hinder.

Funktionssocialismen
De flesta tror, att den speciella svenska socialismen – socialdemokraternas funktionssocialism, vilken innebär att det offentliga bestämmer mycket över det ekonomiska livet men inte socialiserat ägandet av företagen – varit en mycket framgångsrik politik för vårt land. Men det är inte sant. Politiken var misslyckad redan från början. Skälet till Sveriges framgångar på 50-och 60-talen var främst, att vi inte deltagit i andra världskriget utan kunde med en oförstörd och högeffektiv produktionsapparat då leverera just de produkter den förstörda europeiska kontinenten behövde efter andra världskriget (4). Borgerliga regeringar hade med all sannolikhet levererat ett bättre resultat och bättre lösningar på sociala problem än socialdemokratin även under de första 25 åren efter kriget.

Detta stod helt klart, när Palmes vänsterpolitik allvarligt förvärrade Sveriges ekonomiska läge mot mitten av 70-talet, vilket ledde till den första borgerliga regeringen, som fick påbörja arbetet att reformera Sverige. När det i slutet av 80-talet stod helt klart att det ekonomiska system socialdemokraterna infört inte kunde hantera den ökade konkurrensen från utlandet, fick borgerligheten åter ta över ansvaret och fortsätta att reformera landet. Tyvärr hade man inte kraft och tid att samtidigt ändra många delar av den svenska StatsVälfärdsStaten.

Internationell jämförelse
En internationell jämförelse kan belysa nackdelarna med den svenska reglerade ekonomin. Sverige låg vid krigsslutet ekonomiskt något bättre till än Schweiz, vilket är ett intressant jämförelseland pga det landets neutralitet under världskriget och därmed med en oförstörd och dessutom mycket liknande industristruktur. Schweiz har sedan under efterkrigstiden klart gått om Sverige. Idag har landet en betydligt högre levnadsstandard och en valuta, som är mycket starkare än den svenska kronan. Det betyder mycket för exempelvis den schweiziska privata konsumtionen. Så förklaringen till Sveriges sämre utveckling är felaktigheterna och bristerna i den svenska vänsterpolitiken. Kollektivismen har varit klart negativ för Sverige.

Efter den internationella socialismens fall tilläts kulturmarxismen växa sig stark i vårt land, då den fyllde ett behov för alla desillusionerade och besvikna svenska socialister och kommunister. Genom socialdemokratins dominans över det svenska samhället kunde den nya ideologin växa sig stark förvånansvärt snabbt.

Kollektivismens effekt
Om man granskar kollektivismens effekter på det personligt planet beträffande dess anhängare slås man av, att det som syns utmärka dem är deras missnöje. Det är bara att lyssna på dem: de är missbelåtna och otillfredsställda med så mycket, deras syn på medmänniskorna är ofta negativ, och föraktet för motståndarna stort. Oftast verkar de – minst sagt – djupt otillfredsställda med världen och är det uppenbarligen med sig själva. Bristen på personlig harmoni, glädje och tillfredsställelse är så uppenbar.

Varför är socialister sådana? Ja, deras upplevda universum syns fyllt av konflikter, ondska och illvilliga människor, och de slits nog ständigt av motstridiga inre impulser. Deras olika värderingar är troligen frekvent i strid med varandra, för logik och konsistens saknas nog ofta i deras system av värden. De störs kanske också av de dolda värderingar, som de ändå fick tidigare i livet, innan de var infångade av en människofientlig ideologi. Att det ekonomiska system de hyllar är mycket improduktivt och skadar landet är naturligtvis också en börda. Och när deras värderingar är i strid med människans naturliga inställning skapas ständigt konflikter inom individen. Yrkesmässigt verkar de ofta arbeta inom områden, som sköts eller stöds av samhället, och deras åsikter stöttas regelmässigt av media och samhällets institutioner. Det är helt ett annat läge än det som gäller för dem, som arbetar för individualism som den styrande principen i det svenska samhället.

Sveriges utförsbacke
Efter den fortgående men långsamma försämringen i Sveriges relativa ställning under nittonhundratalets sista decennier, började främst en faktor accelerera utvecklingen i början av tvåtusentalet. Förändringen av invandringspolitiken 2005 medförde en massinvandring, som sedan accentuerades av policymisstagen under tiotalet. Mot slutet av det decenniet började sedan olika negativa konsekvenser av den förda politiken: de finansiella kostnaderna för samhället, brottsligheten, bostadsbristen, negativ inverkan på sociala tjänster med mera allvarligt påverka allmänheten. Under tjugotalet kommer nu dessa följder att slå igenom fullt ut, vilket medför ett nytt politiskt läge i vårt land.

Borgerlig återhämtning?
Det finns alltså inga skäl att vara imponerad av vare sig socialdemokratins ideologi och prestationer under de senaste 75 åren eller de borgerliga partierna, som visat sig vara så djupt influerade av S, att de är oförmögna att förändra tillräckligt mycket av landets politik och system. Jag har tidigare karakteriserat misslyckandet för de existerande ideologierna i det svenska samhället (5). Det behövs en ny kraft i svensk politik, och SD kan uppenbarligen inte vara denna. Man syns också vara alltför imponerad av tidigare felaktiga samhällslösningar utformade just av S.

Genom att de traditionella borgerliga partierna låtit sig bli influerade av kulturmarxismen är det svårt att veta hur snabbt ett nytt borgerligt block kan bildas. En annan komplikation är, att de troliga medlemmarna i det blocket högst sannolikt har olika syn på en kommande så fundamental fråga som Sveriges deltagande i en federal Europastat. Ett inträde i den skulle vara en förödande seger för kollektivismen och ett dråpslag mot ett seriöst frihetligt Sverige. Men det har M och KD ännu inte förstått.

Referenser
(1) Huntford, Roland, (1971), The New Totalitarians, Stein & Day Publishers, New York, USA.
(2) http://katerinamagasin.se/vem-ar-egentligen-svensken/
(3) https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
(4) https://www.contra.nu/contra-articles/viktiga-krafter-bakom-sveriges-utv...
(5) https://www.nyatider.nu/vad-ar-libertarianism/

Del 2 Några huvudpunkter

Man tar i dagens samhälle en del risker och möter ständigt motstånd, ifall man hävdar individualistiska principer. Men det är inget intellektuellt skäl för att avstå att hävda individens rätt. Varför är det då egentligen så viktigt för människor att säga nej och gå emot kollektivistiska förslag och avvisa åsikterna hos grupper med den ideologin ? Och varför är det attraktivt att vara individualist och klart hävda sådana åsikter trots allt motstånd? Vari ligger livsvärdet i det beteendet?

Individualism
Människans individuella rättigheter är en viktig bas för tänkandet om de egna värderingarna, men det finns många personer, som är motståndare till rättigheter vilka stödjer personlig frihet. Det gör det viktigt för alla att verkligen inse: varje individ avgör helt sina egna värderingar!Man får inte ge bort den rätten och låta dagens narrar – som Stefan Löfven – smutsa ner och forma ens själ. Den som kanske redan låtit gårdagens narrar göra det, får börja om från början. Individen har ansvaret – hela ansvaret!

Och det valet är livsavgörande, så man måste anstränga sig och lägga ner tid på detta. Där ny kunskap krävs, får man skaffa sig den. Det gäller att vara kritisk mot det man hör beträffande ideologi och politik: i skolor och annan utbildning, i media, från politiker och andra, eftersom allt är tillrättalagt för att påverka och indoktrinera den enskilde individen – och sanning betyder mycket lite för dem, som driver propagandan. De vill skapa människor som har den rätta tron– men deras tro är grundad på att individen inte har rätt att bestämma över sitt eget liv. Men det har man – fullt och helt!

Att finna sin väg
Personer, som är intresserade av libertarianism som modell för personligt beteende och politiska åsikter lägger självfallet ofta ner tid på att förstå olika ideologier. De politiska principerna är ett område, men de grundas på en mer övergripande syn på verkligheten, som är det verkliga fundamentet. Jag har i det avseendet skisserat ett sätt att skapa en mer systematisk personlig livssyn, där man inledningsvis successivt och metodiskt går igenom och fastslår vad man egentligen anser om världen, människans natur, dennes sätt att skapa kunskap och därigenom realisera sina unika egenskaper, i vilken förnuftet är den avgörande komponenten. Sedan kan man gå vidare.

Vems är förmågan?
Men man har redan då kommit till en helt avgörande skillnad i förhållande till dagens socialism – kulturmarxismen – som i mycket grundar sin verklighetsuppfattning på den postmodernistiska filosofin. Dess grundläggande kunskapsteori innebär, att människan inte har förmåga att skapa sig en säker uppfattning om verkligheten (1), vilket sedan har dramatiska konsekvenser för dess syn på hur samhället bör utformas. Man tror inte på förnuftet, logik och empirism, utan ersätter dem med subjektivism, extrem värderelativism och känslor. Libertarianen, som inser människans förmåga att verkligen skapa en objektiv syn på verkligheten, kommer till en helt annan uppfattning om lämpliga principer för samhällsbygget. Att människan ses som en varelse med förmåga att agera rationellt och logiskt utifrån sin kunskap har avgörande följder för samhällsbygget (2).

Fyra sfärer
Personligen ser jag då individens livssyn som bestående av fyra delar, där synen på världen (A) och särskilt på människans natur (B) bildar grunden för synen på samhället och dess uppbyggnad (C). Det sista blocket i livsynen avser just individens personliga beteende och därför utformningen av dennes moral. Det blocket kallar jag personens Egensyn (D). Denna kan analytiskt ses som bestående av främst sex komponenter, där individens värderingar och livsmål är två. Moral ses numera ofta, som något vilket bara gäller sexuella aspekter, men det är en missuppfattning av begreppet. Moralen avser vår egen tillämpning av etik och består därför av principerna och beslutsreglerna baserade på våra egna fundamentala värderingar, som bör vägleda oss avseende alla viktiga frågor i livet. Innebörden av de individuella rättigheter varje individ har påverkar naturligtvis mycket här.

Genom arbetet att formulera dessa olika delar och deras komponenter tvingas individen verkligen förstå grunderna och innebörden av många sammanhang, som är ideologiskt viktiga. Människor får ett intresse att börja formulera en sammanhängande syn på livet vid olika tidpunkter. Vissa påbörjar tänkandet redan i tolv-trettonårsåldern, medan andra dröjer ytterligare 3-4 år (eller mer) med det. Alla behöver någon form av modell för tänkandet, men den saknas, och individers syn på livet har troligen en oerhört varierande utformning och rationell grund. I skolan får man väsentlig och ofta objektiv kunskap för att kunna formulera en del av sin syn på världen och människans natur. Beträffande samhällssynen blir det i skolan nog ofta fråga om en påtvingad träning i en viss kollektivistisk ideologi, och en tvångsmässig indoktrinering sker gällande vissa värderingar i Egensynen. En tänkande ungdom kan dock förstå – kanske med föräldrarnas hjälp – vad myndigheterna och lärarna försöker göra och kan motverka det.

Ständig omprövning
Individens fortgående brottning under livet med problem avseende olika delar av livssynen gör självfallet denne mycket uppmärksam på frågeställningar, som gäller individualism och de förutsättningar och värderingar, som klart leder till den livsåskådningen. Samtidigt kommer man säkerligen att rätt väl förstå kollektivisternas åsikter, motivation och sätt att resonera. Säkert saknar otaliga människor motivationen att i grunden förstå människans förmåga och kapacitet: vilka krav som är rimliga att ställa på denne, och vilka krav individen bör ställa på utformningen av samhället för att kunna utvecklas maximalt. Men andra tar livet på större allvar och ger inte upp, innan de fastslagit sin syn på det ansvar, de plikter och rättigheter individen har.

Man kommer då att belönas med större insikter beträffande frågor, som förr eller senare blir viktiga för de flesta människor. Det kan dröja länge, men sedan en dag stannar man upp och en viss fråga blir viktigare än något annat i livet. Ett är spörsmålet: Vem är jag som människa – egentligen? En annan är frågeställningen: Vilken är meningen med livet? Det problemet kommer rätt tidigt i livet, besvaras då ofullständigt men återkommer senare; för vissa ofta och alltmera frekvent, ifall man inte kan ge ett gott svar.

Praktiskt handlande
Det tänkande, som bildar grunden för valet av en libertariansk syn på livet och samhället, medför idag ofta, att individen måste ta avstånd från många populära uppfattningar i samhället, och att man stannar för åsikter, som bara en mindre minoritet håller med om. Det kan till en i början synas tungt, och särskilt ungdomar vill ofta inte inta ståndpunkter, som skiljer sig från mängdens. Men om man bara följer sitt självständiga tänkande, vänjer man sig vid det. Det blir snart en vana att inte härma andras åsikter utan att istället bara försöka fastställa vad som ärrätt utifrån ens verkligen egna värderingar. När man så småningom kommit så långt att man säkert kan motivera de åsikterna och sedan etablerat och i praktiskt handlande verkligen realiserar sitt eget synsätt, får man uppleva något intressant.

Man kanske då utåt ofta befinner sig i strid med andras åsikter, men internt känner man sig bara harmonisk. Man har värderingar, som är i överenstämmelse med ens natur, och vilka är logiska och inte strider mot varandra. De stöttas av ens känslor (3), och verkligheten anger att värderingarna verkligen är korrekta. Om man dessutom är nöjd med sina valda levnadsmål och sina ansträngningar att nå dem, närmar man sig svaret på något, vilket få människor idag vill uttala sig om. Det gäller frågan: Har Du ett liv värt att dö för? Idag blir den frågan sällan aktuell i verkligheten, men ett uppriktigt svar är ändå högst intressant. För att kunna svara på det, måste man också ha gått igenom ett tänkande liknande det jag gett en outline för. Och jag tvivlar starkt på, att många kollektivister (av alla schatteringar) svarar ”ja” på den frågan. Men en seriös libertarian kan nog ofta besvara samtliga tre frågor ovan.

Referenser
(1) https://www.frihetsportalen.se/2018/08/postmodernismen/

(2) https://nyadagbladet.se/kronikor/kulturmarxism-och-libertariansk-moral/

(3) Se teorin för Biocentrisk Psykologi kortfattat beskriven i: https://www.frihetsportalen.se/2019/06/dagens-syn-pa-kanslor-ar-forodande/

Del 3: Hur bör man utvecklas

Jag har i en artikel diskuterat de krafter, som driver människor med kulturmarxistiska ideal. Det gällde främst tre: två negativa (rädsla och skuld), och en positiv (godhet), medan den fjärde faktorn (hoppet) nog har mindre betydelse (1). Känslan av skuld dominerar för dessa individer säkerligen över rädslan, medan strävan efter godhet vanställs av att (a) drivkraften att vara ”god” ofta är ytlighet och brist på självständigt tänkande, och (b) att godhetens innehåll (baserad på vänsterns ideologi) i praktiken ofta leder till ondska. Men vilka krafter driver då vanligen libertarianer?

Skuld?
Ja, libertarianer drivs inte av någon som helst skuld kopplad till samhället, för de känner ingen sådan.Samhället har blivit som det är beroende på, att de styrande inte haft någon respekt för individens rättigheter. Och individer bär heller inget ansvar för vad tidigare generationer gjort. Beträffande utsikten att skapa ett bättre och friare samhälle idag reagerar dagens svensk som sovjetmänniskorna på sjuttiotalet. Dessa kunde inte föreställa sig ett system, som inte mycket liknade det existerande. Att grundligt reformera det realsocialistiska samhället såg man därför inte som överhuvudtaget möjligt, trots att man var kritisk till mycket. Den bristande föreställningsförmågan – delvis indoktrinerad – lamslog dem. Och samma förhållande gäller dagens svenskar.

Egenmakt
Det starkaste skälet till att en person systematiskt väljer ett individualistiskt synsätt är sannolikt personens känsla av att vara unik som människa och med behov av självständighet för att kunna bestämma över sitt eget liv. Individen känner rätten till det egna livet. Sådana människor vill inte att någon beslutar för dem, eller i deras namn. Det är nog huvudskälet till att bli libertarian.

Engagemang
När dessa personer idag förstår vad som nu står på spel i dagens samhälle – att i framtiden leva i en stat dominerad av kulturmarxism eller motbjudande religion alternativt bli en tysk-fransk provins i en federal Europastat – vill de agera. De önskar ju leva i ett verkligt fritt samhälle grundat på förnuft och individuella rättigheter och ta ansvaret för sitt eget (och familjens) liv och framtid, och dagens utveckling är ett direkt hot mot dem. Så de känner en plikt,ett personligt ansvar att (A) avstyra den katastrofen, och att (B) bidra till att bygga det samhälle, som är möjligt men i historien alltid hindrats av auktoritära eller socialistiska krafter. (A) leder naturligtvis till en rädsla att ett frånstötande och förhatligt kollektivistiskt samhälle blir permanent. Men rädslan är nog mindre än hoppet (B) att kunna medverka till att skapa ett verkligt gott och fritt samhälle. Hur övergången kan ske från dagens StatsVälfärdsStat till ett sådant samhälle – den Civila VälfärdsStaten – beskrevs i min bok om just den transformationen.

Förändring
Hur samhället kan och bör förändras är ett ämne utan gräns; här behandlar jag bara några aspekter om i n d i v i d e n s utveckling utifrån ett libertarianskt perspektiv. Och då är strävan mot ”godhet” naturligtvis grundläggande. Frågan är bara vad godhet är, och hur den realiseras. Låt oss utgå från en person, som genomfört ett tänkande liknande det, som beskrevs i en tidigare artikel (2). Denne har då tagit ett fullt ansvar för sitt sinne och har verkligen format sina egna värderingar. Hon har också så långt som möjligt tagit ansvaret för sitt eget materiella liv, medan samhället tyvärr alldeles för mycket har bestämt vilket ansvar hon ska ta för andra.

Beroende på det handlandet vet personen vem hon i grunden egentligen är, och är också rätt klar på vilken meningen med livet är (för henne). Ifall denna klarhet kombineras med tillräckligt krävande och givande livsmål, som också fullföljs med kraft, finns skäl att tro att den individen finner sig ha ett liv värt att dö för (om hotat). Det är ju format utifrån hennes personlighet och baserat på tillräcklig kunskap om sig själv, de egna värderingarna, behoven och livsmålen. Hindren utgörs bara av verkligheten – och de spärrar som samhället etablerat.

Livsideal
Ett meningsfullt livsideal bör utgå från ” tillämpning av människans viktigaste egenskap…som särskiljer henne från alla andra biologiska varelser: nämligen hennes förnuft”(3). Det innefattar det självständiga beslutsfattande och ansvarstagande, som beskrivits tidigare. Att genomföra detta och dessutom ambitiöst arbeta för att närma sig sina mål, valda utifrån personlighetens krav och de egna värderingarna, är viktiga delar i att bli en god människa. Man utnyttjar då på många vis just det unika förnuft och de egenskaper man fått. Innehållet i en relevant uppfattning av godhet har nämligen i sig inget att göra med att vara hjälpsam och snäll mot andra. Den viktiga betydelsen av att vara en god människa betyder en person, som konsekvent försöker utnyttja sin potential, eftersom denne då på ett maximalt och helt unikt vis – ej möjligt att kopiera av någon annan – bidrar till sin egen och samhällets utveckling. Det är till mest nytta för alla andra. De som utan större energi och kraft utför tjänster för andra och därför anses som goda människor kan inte på något sätt mäta sig med de bidragen till mänskligheten.

Entreprenören
En entreprenör skaffar kanske arbete åt hundratals, kanske tusentals personer i en region. Han smutskastas för att en effekt av hans framgång är, att han tjänar pengar på detta. Den helt väsentliga effekten observeras dock inte, nämligen att han ger en mängd människor möjlighet att bygga ett gott liv. Men det är den väsentligaste välfärdsinsatsen överhuvudtaget i ett samhälle, vilken sedan ger underlag för allt annat. Företagare och personer, som skapar utveckling bland annat sysselsättning, är den främsta kraften för välfärd i samhället.

Det yttersta idealet kan sägas vara att bli den perfekta människan, nämligen den, som i sina handlingar lever allt närmare sina värderingar och sin potential och har gett allt för att uttrycka dem och realisera sina ambitiöst valda livsmål (4). Hon har tagit ett fullt ansvar för sig själv och de hon ansvarar för, lever livet fullt ut och utnyttjar i alla viktiga avseenden sin potential maximalt. Den personen har nått långt på den Perfektionens Väg, som är det relevanta målet för en människa.

Ljuset och skäppan
Det har inget att göra med hur intelligent eller duktig man är. En mindre intelligent och duglig person, som respekterar individer och utnyttjar sitt förnuft, sina egenskaper och potential maximalt, kan nå längre på den vägen än någon annan, som är framgångsrik enligt konventionella mått. Det är som bibelns berättelse om den fattiga änkan och hennes skärv (två kopparmynt): hon gav allt hon hade och därför mera än någon annan. Låt oss kalla godhet i konventionell mening för hjälpsamhet, snällhet eller dylikt. Den är inte oviktig, men mycket mindre betydelsefull än det fulla utnyttjandet av människans rationella natur inom ramen av individuella rättigheter – och de samlade effekterna av detta.

Referenser
(1) https://nyadagbladet.se/kronikor/manskliga-drivkrafter-som-vanstern-utny...

(2) https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-l...

(3) Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, s. 176.

(4) Ahlmark D (2017), a.a., s. 177ff.

Del 4: Några viktiga samhällsmål

Bland grundvärdena i libertarianismen är bland annat fyra viktiga för att förstå ideologins politiska slutsatser. Dessa gäller synen på: det mänskliga förnuftet, människans individuella värde och självständighet (individualism), rättvisa och medmänsklighet. Med tanke på hur socialister både tidigare men främst i dagens kulturmarxism förvrider traditionella begrepp är naturligtvis definitionerna av dem viktiga. Sedan kan naturligtvis åsikterna gällande betydelsen och tillämpningen av ett visst begrepp – exempelvis rättvisa – skilja sig.

Det ställs två fundamentala krav på en libertarian, vilka kan härledas från förnuftstron, individualismen och – beträffande det andra huvudkravet – synen på rättvisa. Vi talar här om (a) andlig självständighet och (b) materiell sådan. Den andliga innebär den tidigare berörda (art.2) fordran på individen att skaffa sig en självständig och saklig syn på världen och samhället och ett absolut krav, att individen fastställer sina viktiga värderingar genom eget tänkande. Det är grunden för att kunna bli och sedan förbli en självständig individ.

Till detta kopplas det andra kravet att ta fullt fysiskt och ekonomiskt ansvar för sig själv och sin familj (samt andra man vill ta ansvar för). Av rättviseskäl och andra argument kan man inte kräva att bli understödd av andra människor – och speciellt inte av okända. Svenskar har dock sedan urminnes tider hjälpt personer att överleva, vilka av varierande skäl inte själva klarar livet. Den hjälpen har inget med rättvisa att göra utan med respekt för människovärdet. Denna stödfunktion behåller staten. Libertarianismen är en humanistisk ideologi, och medmänsklighet är naturlig och självklar för de flesta människor i ett samhälle. Vi får då inte glömma, att efter en övergångsperiod, där man i den nya libertarianska staten prövat olika lösningar, samhället förhoppningsvis kan överta andra delar av statens sociala funktion. Vi kommer nog att på detta område – som på många andra – bli överraskade av vad frivillighet och individer kan åstadkomma i dagens värld. Ingen glöms bort i den Civila VälfärdsStaten (1).

Men för alla andra individer, som kan klara sig själva, bör andlig och ekonomisk självständighet vara grundläggande värderingar. Många medborgare har dock blivit deformerade av socialistisk påverkan och begär hjälp, där hjälp inte bör ges. De har en kollektivistisk syn på livet och kräver, att andra personer ska tvingas uppoffra sig för dem. Libertarianer motsätter sig det.

Socialismens utveckling
Vad som ideologiskt hänt under det sista halvseklet är, att marknadsekonomins (kapitalismens) stora framgångar medfört, att människors behov tillfredsställts i så stor utsträckning, att socialisterna inte längre kan klaga på det ekonomiska systemets otillräcklighet och brister i det avseendet. En påverkande faktor är självfallet det socialistiska systemets sammanbrott på 80-talet, vilken eliminerade de realsocialistiska samhällena i Europa och avslöjade de lögner, som är basen för traditionell marxism. Socialister/kommunister i väst fann det då lämpligt att överföra kampen till icke-ekonomiska – kulturella – områden, vilket är innebörden av den så kallade kulturmarxismen. Genom att strida på många icke-ekonomiska områden med principiellt liknande metoder som tidigare avseende klasser och ekonomi, ämnar vänstern behålla eller ta tillbaka makten i samhället.

Samtidigt försöker man fortfarande underminera synen på fria marknader genom att nu kritisera bristen på jämlikhet som det kanske tyngsta skälet mot det systemet. För att försvaga marknadsekonomins ställning framställs också ekonomiska framsteg som något diskutabelt i sig, och klimatalarmismen passar naturligtvis väl in i den argumentationen.

I ett samhälle som det svenska, där massindoktrinering av medborgarna(2)sedan länge genomförtsfrån livets början till dess slut, har socialisterna haft särskilda förutsättningar att opinionsmässigt överbrygga sin ideologiska kris. Man har här t o m kunnat skärpa delar av indoktrineringen genom att tvinga igenom Politisk Korrekthet och därmed klart etablera en Åsiktskorridor. Att med hjälp av sin politiska maktställning medvetet genom en rad olika påverkansmekanismer (statsmedia, utbildningsväsendet, offentlig sektor, offentligt stöd åt vänstern på olika samhällssektorer exempelvis kulturlivet) tvinga på ofta omedvetna människor vissa politiska värderingar, vilka sedan influerar deras syn på många samhällsområden, är en oacceptabel politik. Men så sker oavbrutet och i gigantisk omfattning i Sverige idag. Men påtvingad enhetlighet i åsikter är motbjudande och föraktlig. Den är en skam, som smutsar ned Sverige. Att totalt stoppa massindoktrineringen är nu en fundamentalt viktig frihetsfråga i vårt land. Medborgarnas tankar och betraktelsesätt – precis om deras liv och ekonomiska levnadssituation – ska i största möjliga mån fritt bestämmas av dem själva.

Krav på jämlikhet främst i betydelsen likhet i ekonomisk kompensation till människor beror ofta på en av de mest avskyvärda känslorna: avundsjukan. Den sanningen döljs självfallet av en rad vackra argument. Speciellt komiskt är att ”solidaritet” eller ”rättvisa” (kanske med tillägget ”social”) används för krav på åtgärder. Riktig solidaritet är dock, när personer i en grupp med gemensamma intressen, karakteristiska eller yrken har en relation till en annan part och stöttar varandra i förhållande till denna, oavsett vem i gruppen som det gäller och är utsatt. Utnyttjandet av solidaritet i andra avseenden är främst en bluff, där man använder ett etablerat begrepp på ett falskt sätt. Uppoffringar för andra, som individen tvingas till, är enbart skamliga. Statliga ekonomiska tvångsåtgärder medför samtidigt ofta lägre tillväxt. Större inkomstskillnader i en stat, som skapar högre löner och standard för alla, är klart att föredra framför mindre skillnader i ett land med lägre löner och standard.

Så – att begära uppoffringar av vissa medborgare för att andra vill ha bättre standard är en form av parasitism. Dagens arbetsliv erbjuder löner, som minst fyller grundläggande behov. Basstandard gällande människor, som inte kan ansvara för sitt eget liv, berördes ovan. Den jämlikhet mellan människor, som är relevant, utgör främst: alla medborgares jämlikhet infor lagen; bashjälp för att vid behov överhuvudtaget klara livet; samt fri skola. Dessa är naturliga inslag i en libertariansk – och därmed human – stat. Det viktiga är, att individers absoluta inkomster ökar – liksom deras möjligheter i olika avseenden.

Libertarialismens samhällsmål
I en artikel om individualism skrev jag (3):
I det libertarianska samhället – där individer existerar i fri samverkan och fria avtal gäller på alla områden – tillåter man skillnaderna mellan människor att explodera i alla avseenden.

Människors viljekraft, förmåga, behov och kreativitet skiljer sig oerhört mycket och att försöka likforma dem eller hindra deras uttryck innebär stora brott mot personers individualitet (4). Libertarianismen syftar till ett i alla avseenden dynamiskt samhälle, som skapar otaliga möjligheter för individen att realisera sin potential (där inkomsten är en aspekt). Målet är att möjliggöra mänsklig frihet i alla avseenden, vilket skapar största möjliga utveckling, vilket troligen också innebär en explosion av skillnader – av alla slag – mellan människor. Eftersom målet för goda människor just är (art.3) att maximalt utnyttja sin kraft, sitt tänkande, sina unika egenskaper och särskilt sin kreativitet, sammanfaller det fria samhällets mål med individernas. Sammantaget leder det till ett gott samhälle.

En fri ekonomi erbjuder bättre än något annat alternativ sådana utsikter, oavsett om man är anställd eller ägare. Den enskilda människans förutsättningar till bättre val av bostadsort, sysselsättning, arbetsförhållanden, utveckling och arbetsgivare tillgodoses bäst i en sådan. I ett fritt samhälle – där en strikt konkurrenslagstiftning upprätthålls – eftersträvas naturligen en hög tillväxt för exempelvis BNP och löner, och att mängder av nya företag bildas genom människors risktagande och kreativitet. Välbetalda arbeten och meningsfull sysselsättning skapas främst genom ett näringsliv drivet av allt fler företagare och befriat från alla onödiga regleringar. En del av de nya företagen kommer att lyckas, vilket innebär att en rad nya förmögenheter skapas. Fria marknader innebär med nödvändighet att vissa blir rika. Det är en förutsättning för ett väl fungerande ekonomiskt system och skapar oavbrutet möjligheter för vidare utveckling till nytta för alla.

En för Sverige ny frihet, som är självklar i en libertariansk stat, är människors utgiftsfrihet. Den gäller rätten att själv välja leverantör av alla viktiga produkter och tjänster, som en människa behöver i sitt liv. Det inkluderar också alla olika typer av försäkringar, pensionssystem osv. Vad staten i vissa fall kan bestämma i syfte att förhindra dåliga konsekvenser genom personers brist på eget ansvar, är miniminivåer gällande vissa försäkringar eller andra skydd. Dessa måste individen skaffa sig för att inte senare övervältra ansvaret för sitt liv på andra. Leverantör och övriga villkor beslutar dock individen om. Människors utgiftsfrihet kommer att leda till betydande samhällsförändringar och är ett viktigt steg på väg mot den Civila VälfärdsStaten.

Referenser
(1) Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, s.173f; 205-208.

(2) https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/

(3) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/vad-betyder-egentligen-individualism

(4) https://www.frihetsportalen.se/2018/12/hatet-mot-olikheter/

Del 5: Tänkande och känslor

När man talar om individer är det viktigt att uppmärksamma de ibland väldiga skillnader, som finns mellan människor. Varje person har sina unika egenskaper och förutsättningar, som är eller bildar en potential till förmågor. Vissa är ärftliga och andra erhålls genom miljön eller eget tänkande. Utbildning, erfarenheter, vanor, yrkesinriktning, olika värderingar och mål samt arbetsinsats skapar fortlöpande djupa skillnader mellan människor. Att därför kräva konformism i åsikter och beteende samt likhet i ekonomisk belöning för utförda arbetsprestationer av medborgare är antingen enfald eller ondska och visar främst förakt för människans natur. Bara ideologier fientliga mot rättvisa och individualism, denna oändliga potential för mänsklig utveckling, kan ha sådan orättfärdighet på programmet.

Nedan behandlas ett par generella psykologiska förhållanden, som är viktiga för alla – men särskilt för libertarianer – att observera i syfte att styra sitt tänkande och därmed beteende. Medvetenhet om dem är till stor hjälp för alla men speciellt för dem, som vill styras av sitt förnuft.

Människans sinne (i första hand medvetandet) omfattar förnuftet inklusive den del av minnet, som kan nås genom tänkande. Dessutom påverkas det ofta av känslor, och impulser/tankar införs dessutom från den omedvetna delen av sinnet. Några viktiga slutsatser om tänkande och känslor återfinns i teorin om Biocentrisk Psykologi (1), vilka konklusioner jag funnit väl överensstämma med egna erfarenheter.

1.Människan har ett antal fysiska sinnesorgan, som leder till perceptioner i medvetandet. Men därutöver har hon ett medvetande, som är konceptuellt och baseras på begrepp, vilka möjliggör förståelse av verkligheten. Men det tänkandet kan dock vara av mycket olika kvalitet. Det kan exempelvis vara vanemässigt, utföras utan mental ansträngning eller fokus att verkligen förstå något. Så en egenskap hos människan är, att denne kan sägas ha ett val mellan att verkligen tänka (fokusera på något) eller ej. Den nivån av högre medvetande är självfallet konceptuell och kräver ett medvetet beslut att nå. Man väljer att koncentrera sig och verkligen förstå något, och innebörden av det är då att man verkligen tänker. Men denna nivå för medvetandet är alltså inte automatisk. Man väljer att tänka: att fokuserat observera och sedan utnyttja och integrera begrepp och dra slutsatser.

Just frivilligheten gör, att många avstår från att göra sådana val avseende många områden. Istället lyssnar eller läser man passivt och ofokuserat utan något riktigt tänkande och glider bara över alla problem ämnena innehåller. Man kan också aktivt välja att släcka ner ett område i sitt konceptuella medvetande genom ett beslut att aldrig tänka på vissa frågor, som är smärtsamma. Det beteendet kan dock ha negativa psykologiska följder.

Men den generella frågan är alltså inte mellan medvetande eller icke medvetande utan är ett val mellan lägre eller en högre nivå av detta. Men att nå den högre nivån i en situation kräver ett medvetet val – och ofta en ansträngning pga kravet på koncentration/fokusering och själva aktiviteten. Och eftersom man genom tänkandet kanske måste överge en tidigare vana eller åsikt drar man sig för det. Många väljer gällande många frågeställningar att inte analysera dem, själv vrida och vända på dem, värdera utifrån relevanta kriterier och besluta om deras rimlighet och den egna acceptansen av dem. När personer tar del av material om ett sådant område, noterar de kanske bara passivt vissa inslag, vilka de eventuellt minns senare. Men det medför, att materialet kan komma att påverka personens inställning och åsikter. Den intellektuella lättjan gör att auktoriteter och media vinner automatiska påverkanssegrar.

Man kan jämföra beteendet med den numera vanliga företeelsen i Sverige, att någon blivit bekymrad över till exempel invandringens konsekvenser. Personen börjar söka information, som är korrekt (överensstämmer med hans/hennes observationer av vad som verkligen händer), och inleder då en tankeprocess, där gamla åsikter och ståndpunkter plötsligt befinns vara helt otillräckliga. Det tänkandet medför då så småningom mycket ny kunskap och sannolikt ändrade åsikter, kanske även ett nytt partival och helt andra källor för den information personen dagligen tar del av. Från att slentrianmässigt och utan verkligt tänkande försvara tidigare politik med osanna och ofta känslomässiga argument baseras ståndpunkten nu på fakta, analys och rationella slutsatser. Det är att ha valt att höja sin grad av medvetande och verkligen ha börjat tänka objektivt och analytiskt avseende en fråga eller ett område.

Om man etablerat en vana att betrakta alla frågor från ett rationellt perspektiv har man nått en viktig mental nivå, som är önskvärd för varje libertarian. Man har etablerat en “policy of rationality…To borrow a phrase of Aristotle, he has learned to make rationality “second nature” to him” (2). Men det kräver fortfarande att man verkligen väljer att tänka gällande alla nya frågor. Att slentrianmässigt betrakta och bedöma ämnen och problem utifrån någon av andra fastställd värderingsmall – kanske en ideologi – utan nämnvärt eget tänkande duger inte.

2. Känslorna har numera blivit oerhört väsentliga i det politiska livet och verkar ofta vara viktigare än fakta. Människor agerar kanske enbart därför att de påverkas av sina känsloimpulser. Dagens viktigaste ideologi – postmodernismen med kulturmarxismen som samlat samhällspolitiskt uttryck – bygger på en misstro mot förnuftet och ger känslor ett stort spelrum. Freuds betydelse för postmodernismen har varit väsentlig. Men man måste då förstå den verkliga naturen av och grunden för känslor (3):

Människan vägleds av sina värderingar som växer fram under livet… Dessa styr sedan individens handlande. Känslor är… en automatisk följd a värderingarna och uppkommer, när något händer, som på något vis uppfattas som förmånligt eller skadligt för dessa. Antingen skapas tillfredsställelse eller någon form av frustration beroende på vad som hänt. Men det finns även en undermedveten, ej tankemässigt kontrollerad grogrund för känslor, som också kan väckas av det som sker – eller verkar ske (4). Känslor skapar alltså ingen kunskap i sig…

Det innebär, att känslor aldrig får direkt avgöra vårt handlande utan en kontroll av förnuftet. Det avgörande blir alltså åter värderingarna, och de medför, att man så att säga vanligen också har valt sina känslor. Människans programmering av det egna sinnet genom värderingarna är därför på flera sätt av avgörande betydelse. Att ha kaotiska och mot varandra stridande värderingar leder till ett kaotiskt känsloliv, vilket omöjliggör personlig harmoni och kan leda till personlig olycka.

3. Då uppkommer frågan: Men hur står man emot känslor man ändå får ? Beträffande den frågeställningen gäller, att en vanlig människa alltid har förmågan att stå emot och att kämpa sig igenom en tvingande känslostorm. Det sker genom att man biter ihop, väntar ut känslan och istället börjar tänka på orsaker och konsekvenser för att så småningom fatta ett rationellt beslut enligt de principer, som vanligen styr personens liv. Många utnyttjar inte den förmågan, men man behöver faktiskt aldrig agera bara på grund av känslor. En människa h a r kraft att stå emot, vilket postmodernismen inte syns tro. Att kapitulera innebär ett val, som man absolut inte bör göra. Svaghet i det avseendet avslöjar svaghet i värderingarna och i synen på sig själv. Utan tillräckligt välgrundade och med varandra internt överensstämmande värderingar kommer människan troligen ständigt drivas runt av känslostormar, den ena mera irrationell än den andra. Det verkar också vara ett öde många socialister genomlider.

Om man enligt Aristoteles har valt rationalitet som sin andra natur, klarar man dessa situationer mycket lättare. Det är skälet till att libertarianer – trots att de i mycket är djupt kritiska mot dagens samhälle, offentligt strider mot det och därför också upplever många negativa konsekvenser – i sitt inre vanligen finner ett lugn och en inre harmoni och tillfredsställelse. Ett sådant liv är inte optimalt, men givet dagens beklagliga förutsättningar är det det bästa som finns för den medvetne. Branden, Nathaniel (1969). The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature; kap.V.Nash Publishing Corp., Los Angeles, California.

(1) Branden, Nathaniel (1969). The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature; kap.V.Nash Publishing Corp., Los Angeles, California.
(2) Branden, N., a.a., s. 43.
(3) https://nyadagbladet.se/kronikor/utnyttjandet-av-kanslor-i-dagens-politi...
(4) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/dagens-syn-pa-kanslor-ar-forodande/

Del 6: Ansvar och handlande

Mänskliga rättigheter sägs ibland inkludera nytillkomna ”rättigheter”, som innebär, att vissa personer tvingas stödja andra för något ändamål (främst genom beskattning). Några dylika förmåner av äldre slag har nämnts tidigare: skolan och den moderniserade versionen av det urgamla svenska kravet att samhället stöder fattiga, som inte kan ta ansvar för sig själva – ett krav nog få människor opponerar sig emot. Men med undantag för ett ringa antal områden bör rättigheter formuleras negativt, vilket innebär att det offentliga, som oftast är hotet mot individen, inte kan ta ifrån individen en viss rätt (exempelvis yttrandefrihet eller näringsfrihet). Jag använder därför ordet som benämning på rättigheter värda att respektera. Dessa individuella rättigheter ska vara grunden för samhällets legala ramar, inom vilka allt handlande sker, och det goda livet kan förverkligas.

Låt mig sammanfatta några viktiga aspekter av tidigare delar. En utgångspunkt för individualism är rätten till det egna livet, vilket då också är basen för libertarianismen. Denna rätt skapar också ett ansvar hos individen. Man har ett fullt ansvar för sitt sinne och att verkligen ha format sina egna värderingar. Man måste också ta ansvaret för sitt eget materiella liv inklusive familjens. Dessa två aspekter är grundläggande. Sedan måste man också besluta vilket ansvar man ska ta för andra, vilket bildar en hierarki. Ett libertarianskt samhälle skulle innebära, att individen på ett antal andra områden får tillbaka rätten att själv besluta där. Genom en lugn reformpolitik och tid för marknadsaktörer att utforma de bästa tjänstealternativen, kan medborgarna ta det ansvaret, så att den övergången kan ske harmoniskt.

Tillsammans med kraven på kunskap om världen, människan, samhället och djup kunskap om den egna personen och moralen har libertarianen troligen då också en god förståelse för (a) vem hon i grunden egentligen är och (b) meningen med livet (för henne). Beträffande alla aspekter ökar naturligtvis kunskapen, detaljeringsnivån och säkerheten i svaren successivt under livet, men särskilt gällande (a-b). De frågorna kan till en del bara besvaras av livet självt.

Grundläggande för libertarianens moral är alltså respekten för individuella rättigheter och en strävan att uppfylla sitt mänskliga ansvar (exempelvis sinne, materiellt liv och i framtiden gällande områden där utgiftsfrihet ska råda) samt att i övrigt förverkliga de egna värderingarna och målen. Det möjliggör att man eventuellt kan bli en god människa (1): ”Man utnyttjar…på många vis just det unika förnuft och de egenskaper man fått” och ” konsekvent försöker utnyttja sin potential, eftersom.. (människan)..då på ett maximalt och helt unikt vis – ej möjligt att kopiera av någon annan – bidrar till sin egen och samhällets utveckling”.

Individens ansvar för andra är på visst sätt mycket större än den moderne medborgarens, eftersom man ska själv välja de ändamål man vill understödja. Den frivilligt uttryckta respekten för människan i sig får då ett obegränsat spelrum och smutsas inte ner av ett kollektivt tvång. Kärnan är frivillighet, och därför föreslås till exempel att statlig u-hjälp avslutas (2). I ett libertarianskt samhälle skulle snart organisationer/företag växa fram även på detta område, som erbjuder praktisk hjälp, och vilka möjliggör att all hjälp kommer till dem, som individen v i l l stödja.

Och västländernas prestationer att bygga det moderna samhället i alla dess aspekter är dessutom så genomgripande och enorma, att ingen monetär u-hjälp även under sekler kan motsvara u-ländernas utnyttjande av dessa prestationer. Att fritt kunna använda all denna kunskap på alla områden och dessutom fritt kunna köpa alla dessa produkter, som möjliggör utveckling snabbare än några västländer kunnat erfara, är en sådan gåva till utvecklingsländerna att inget kan jämföras med den. Väst har inga skäl i övrigt att annat än helt frivilligt på individbasis ge bidrag till u-länderna. Men den hjälpen kan bli ansenlig.

Det vore dock olyckligt, om utvecklingsländerna på hälso- och det sociala området börjar imitera europeiska välfärdsstater, särskilt som Sverige ibland ses som föregångsland. De ovannämnda nya systemen på områden, där individen fått tillbaka beslutsrätten, blir förhoppningsvis av den kvaliteten, att de innebär en ny samhällsmodell, som faktiskt förtjänar att vara en modell för andra nationer.

Denna syn på värderingar och godhet har ingen förbindelse med den nuvarande svenska statsvälfärdsstatens värderingar gällande exempelvis framtvingad jämlikhet, kollektivistisk uppfattning om solidaritet, den nya definitionen av allas lika värde (3) och det allmännas prioritet över individen. Dessa värderingar är så tarvliga och torftiga, att de bara bör förkastas. De är inte värda att en enda människa lyfter en hand för att förverkliga dem. Även många politiker och kulturmarxister hävdar (vad jag kallar) soptunneteorin för kärlek: att man ska älska alla, oberoende om de är värda detta eller ej (4), vilket är ett tecken på tankemässigt förfall. Värderingar av denna primitiva kvalitet framförs ofta men har ingen plats i policies för ett anständigt samhälle. Mellan frihetligt sinnade människor och dagens kulturmarxister finns idag ett sådan åsiktsmässig avgrund, att inget kan överbrygga den. Men man kan nog förvänta, att många vanliga människor så småningom beroende på samhällsutvecklingen och socialismens och socialliberalismens uppenbara svagheter kommer att övergå till en libertariansk syn.

HANDLANDET
En intressant källa för modernt individualistiskt tänkande – och därför även för libertarianismen – är den objektivistiska filosofin. Den kopplar nära samman människors förnuft och värderingar till deras handlande. Produktivt arbete, som verkligen realiserar individens betydelsefulla värderingar och mål, ges där en moralisk betydelse som i få andra filosofier. Det praktiska och framgångsrika handlandet drivet av värderingar och ambition får där ett erkännande, som sällan ges i vår kultur. Individers mål eller avsikter men som inte leder till handling är föga värda. Och en speciell avsikt, som hävdas vara god, duger inte alls som ursäkt för misslyckanden, som drabbar andra. Det gäller även gällande kollektivt handlande, där politikers misslyckanden ofta ursäktas och glöms bort, eftersom ”de menade väl”.

I bestämningen av en god människa ingår i libertarianismen därför också ett krav att utifrån den tankemässiga basen grundad på förnuft och individualism aktivt skydda och energiskt arbeta för sina värderingar och mål. Så man får absolut inte underskatta kravet på egen aktivitet, som libertarianismen ställer på individen. Att ignorera ansvaret för sig själv i dess olika dimensioner; bristande ansträngningar beroende på slapphet eller lättja; att dra sig för att höja sitt medvetande och verkligen analysera något av vikt eller undvika att agera på basis av viktiga värderingar; feghet och ovilja att ta naturliga risker – allt underkänns som beteende. Numera ses moral ofta som bara gällande frågor om sex. Men moralen är egentligen något annat. Den är av helt grundläggande betydelse för individen och består av ”principerna och beslutsreglerna baserade på våra egna fundamentala värderingar, som bör vägleda oss avseende alla viktiga frågor…” Den kräver, att man tänker – och sedan agerar.

Ett viktigt område är naturligtvis individens yrkesarbete. Engagemang, ihärdighet, energisk problemlösning och kreativitet skapar så småningom stor duglighet där, vilket är en bra grund. Men sedan krävs, att individens mål där – liksom på andra områden – har en höjd minst i relation till den egna potentialen, för utan ambitiösa syften sker sällan märkliga prestationer. Om de senare observeras av särskilt många spelar ingen roll, för applåder är ingen viktig del i det hela. Men respekten för gärningar beror mycket på individens förutsättningar och potential: den mindre begåvade, den utan märkbar fallenhet kan lika väl utföra bedrifter, som relativt förmågan är värda den allra högsta beundran.

Om en växande andel av medborgarna tillämpar synen på godhet ovan, kan man förvänta sig en snabbare samhällsutveckling, som förutom den väsentligt mycket högre tillfredsställelsen hos de flesta individer väl möjliggör täckande av gemensamma behov.

(1)https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-l...
(2) https://www.nyatider.nu/varfor-den-svenska-u-hjalpen-bor-elimineras/
(3) https://nyadagbladet.se/kronikor/mantrat-allas-lika-varde-ett-ingrepp-pa...
(4) VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civil
VälfärdsStaten (2017), s. 42.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.