Krisen för Biden vid gränsen

Jag pillar gärna lite på rubrikerna hos tidningsartiklar som jag försöker bena upp. Såsom Karin Erikssons i dagens DN (2021-03-20) med rubriken ”Krisen vid gränsen blir Bidens första stora prövning”. Jag hann bara att kort beröra artikeln då jag stött på den precis innan mitt förra inlägg om migrantkrisen skulle publiceras. Vilket fick mig att ändra inläggets sista stycke men inte mer. Nu ska jag ägna tid åt att granska Erikssons beskrivning av Bidens prövning.

Krisen för Biden? Den frågan har inte hamnat på Erikssons bord. Jag misstänker att hennes uppgift är att se till att Biden inte hamnar i kris på DN. Krisen är således enbart migranternas som Biden som ny president ska lösa. Eller åtminstone se till att ansvaret för krisen inte faller på honom. Utan på Donald Trump. Saken är bara den att Trump inte längre fungerar lika bra som ursäkt. Ju längre tiden går desto mindre duger han som scapegoat. På tiden att Biden tar över.


The Scapegoat, by William Holman Hunt, 1854. Wikipedia

Vad är det som gör att krisen vid gränsen sammanfaller med Bidens trontillträde?

Inget annat än de förhoppningar Biden och hans anhang väckt hos migranterna under presidentvalkampanjen. Då Biden beskyllde Trump för att stänga ut dem genom murbygget. Biden ville ju ”riva alla murar” som det vackert heter med liberalt språkbruk. Anstormningen i samband med Bidens tillträde var således förprogrammerad. Men inte inplanerad i den nye presidentens agenda. Vilket tvingade den nya administrationen att tillgripa samma medel som man beskyllt Trump för att använda då denne försökte dämpa migrationen medan muren höll på att byggas.

Givetvis inte ett ord från Karin Eriksson i den riktningen. Hon skyller ”misären” på republikanerna. Som ”vill göra migration till en politisk stridsfråga samtidigt som många demokrater fruktar hårdare tag.”

Vad är det Eriksson vill uttrycka med den meningen? För det första var migrationen redan en politisk stridsfråga under valkampen och även dessförinnan då demokraterna försökte sabotera murbygget. Som de lyckades försena så att USA:s gräns mot Mexiko i dag skyddas av en osammanhängande barriär som snarare bjuder in migranter än avhåller dem från att ta sig in till USA. För det andra: vad menar Eriksson med att många demokrater fruktar hårdare tag? Av vem? Definitivt inte av Trump som inte längre har makten. Av den federala gränspolisen, som nu står under demokraternas politiska ledarskap? D v s av sina egna, som därigenom riskerar avslöja att Bidens vackra ord om medmänsklighet endast var tänkta att förse partiet med valfläsk för en väljarkår som, förblindat av PK-media, inte förmådde lägga ihop ett och ett.

Fast Bidens och den nya administrationens ansvar mäktar Eriksson inte med att stoppa under mattan: ”Bidens pressekreterare (med foto) Jen Psaki talar helst om ’en stor utmaning’. Det är formuleringar som väcker minnen från flyktingkrisen i Sverige 2015, med all dess konvulsioner i svensk politik. Mittenpolitikern Joe Biden borde kunna undvika att tvingas göra lika tvära kast som kollegorna i Europa.”

Chargongen låter bekant. ”Utmaning” står numera för ett problem som man inte vill eller orkar eller kan lösa.

Sedan kommer en rad kända ursäkter som låter bekanta. Stycket med ursäkterna är värt att begrunda i relation till det som framgår ur amerikanska PK-media och Bidens egen valpropaganda:

Hans [Bidens] vallöften har framför allt handlat om hur han vill ge papperslösa en möjlighet att bli medborgare i USA. I en karaktäristisk [karaktäristisk för vad?] kompromiss beslöt han att varken riva eller bygga vidare på Trumps mur mot Mexiko. Han har gjort klart gång på gång att gränsövergångarna måste säkras [vad har detta för bäring på avsnitten mellan gränsövergångarna? Det är ju hela gränsen som måste hållas under uppsikt om det ska vara någon mening med bevakningen]….Möjligen är det just omsorgen om barn och unga som skapat problemen vid gränsen...[vilket uppenbarligen lett till att] uppemot 13 000 ensamkommande befinner sig i förvar hus myndigheterna i USA…”.

Efter ytterligare struntprat som jag förbigår hamnar Eriksson hos den avgörande frågan: ”Nu är frågan i stället om Joe Biden har bidragit till falska förhoppningar.”
Men undviker att besvara den och fortsätter med samma vilseledande prat som vanligt: ”Presidenten och hans medarbetare pekar hellre på underliggande drivkrafter för strömmarna till USA…

Eriksson fortsätter med implicita ursäkter och skönmålningar. Såsom: ”Presidenten vill att människor ska vänta och ha tålamod, medan Vita huset försöker sjösätta en ny invandringspolitik. Men hans budskap tycks inte ha nått fram. Kanske har han helt enkelt överröstats av cyniska flyktingsmugglare i Centralamerika.”

Hur man än bedömer Bidens och hans regerings agerande, en sak är ostridig: att den politiska verkligheten hunnit ifatt Biden. Som CNN:s analytiker Stephen Collinson skriver: ”Vita huset må vara ovilligt att tala om kris vid den sydvästra gränsen, men för den nye presidenten har situationen snabbt blivit ’ett politiskt nödläge’.”

Och för DN uppenbarligen ett journalistiskt.

Ett urval av relevant information om krisen för den som inte nöjer sig med DN går att finna här (i).


(i) https://www.nytimes.com/2021/02/03/us/politics/biden-immigration-refugee...
https://joebiden.com/immigration/
https://www.npr.org/2021/01/22/959664319/asylum-seekers-hope-bidens-pled...
https://www.dailymail.co.uk/news/article-9225665/Biden-welcome-125-000-r...
https://www.washingtonpost.com/immigration/biden-squeezed-on-immigration...
https://www.cnbc.com/2021/02/04/biden-vows-to-allow-more-refugees-into-t...

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-03-21