Klassiska musiken under tryck

Nu ska det bli lite kultur. Med Johanna Paulsson i DN ׀ Kultur 2021-03-27. Med tryck på den klassiska musiken genom Black lives matter. Inte så att blåsarna blåser hårdare på sina flöjter, horn, klarinetter, fagotter, trumpeter och basuner. Utan dirigenten Vimbayi Kaziboni som under festivalen MaerzMusik i Berlin ”lotsade Ensemble Modern genom verk av bland annat brittiska Hannah Kendall och den sydafrikanske spektraltonsättaren Andile Khumalo”. Och därmed lämnat sitt bidrag till ”avkolonisering[en] av konstmusiken”.

Festivalen hölls, som Johanna skriver, med öppna ögon. För den klassiska musikvärlden kan inte längre blunda för en komplex fråga.

”Av alla solidaritetsbilder i sociala media förra sommaren minns jag Lauren Michelles inlägg som särskilt talande. Iförd i en topp med ’Black lives matter’ påtryckt stegade den amerikanska sopranen målmedvetet fram mellan stolsraderna på Wiener Staatsoper. Michelles protest var hennes blotta närvaro i ett sammanhang som hösten 2016 hade hälsat henne ovälkommen med n-ordet.”

Märkligt nog har jag inte kunnat hitta information om Johannas minnesbild på nätet när jag sökt under hennes namn i kombination med Wiener Staatsoper. Bilden borde ju väckt uppseende både lokalt och internationellt. Det jag hittade var att hon vid den här tiden sjungit ett par biroller där med gott betyg, bl a i Rosenkavaljeren. Hon hade kanske förväntat sig rollen som fältmarskalkinnan och blev besviken. Jag själv har hört Grace Bumbry på Wienoperan som prinsessan Eboli i Verdis Don Carlos. Omjublad. Fast det var länge sen. Så det rasistiska argumentet kanske tagits fram för att trösta Michelle för att det inte blev mer än så.

För Johanna Paulsson duger Michelle väl som argument. För att få djup i berättelsen illustreras inlägget med ett foto av henne iklädd i en BLACK LIVES MATTER tröja gående i Staatsoperans mittgång i riktning mot scenen. Publicerat på Michelles blogg thedomesoprano. Fast salongen är tom i övrigt. Nu förstår jag varför pressen teg om protesten.

Min egen erfarenhet är att det brukar vara väl blandat på scenen på Wiener Staatsoper. Sångare frän världens alla håll.

Sen fortsätter Johanna Paulsson med sina utläggningar om jämställdhet inom musiken. Jag lyckas hitta en synpunkt av intresse: ”Separatistiska konserter med verk av enbart kvinnor har fyllt en funktion för att synliggöra namn som tidigare osynliggjorts.”

Clara Schumann och Fanny Mendelssohn i all ära, men den når ändå inte upp till Robert respektive Felix. Orsaken kvittar för min del när jag lyssnar på musik. Det är musiken jag är intresserad av, inte en mängd förklaringar, hur sanna de än må vara. Eller bortförklaringar.

Jag har ytterligare en synpunkt. Ponera att Jonas Kaufmann vågat sjunga rollen som Porgy i operan Porgy & Bess av George Gershwin. Klassificerad som Cultural appropriation. Eller har jag fel, Johanna?

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-03-28