Israël – Palestine: changer de paradigme

Jag tar mig friheten att översätta gårdagens (2021-05-22) ledare i franska
Le Monde: Israel – Palestina: Att ändra paradigmet. (i) Jag gör det av särskild anledning som jag återkommer till efter översättningen.

Le Monde

Om man vill undvika ett femte krig i Gaza krävs det ett nytt, på lika rättigheter för de båda folken baserat sätt att bilägga konflikten.

Ledare. Vad händer nu? Dagen efter vapenstilleståndet som fredagen den 20:e maj gjort slut på det fjärde kriget i Gaza efter elva dagars krigshandlingar söker israelerna, palestinierna, arabernas och västländernas diplomater efter ett svar på denna brännande fråga.

Efter slutet av var och en av de tre tidigare konfrontationerna 2009, 2012 och 2014 verkade det som om båda parter var i färd med att fatta viktiga beslut: om en konferens för enklavens [Gaza] rekonstruktion, om åtgärder för att minska blockeringen av detta territorium, om samtal i syfte att åstadkomma en försoning mellan Hamas och Fatah. Men på grund av brist på verkligt intresse från parternas sida tynade dessa lovvärda initiativ bort varje gång för att öppna vägen åt nästa upptrappning.

För att få slut på denna makabra ritual måste man bryta med alla formler som det internationella samhället liksom på pavloviskt manér klamrat sig fast vid på grund av rädslan att tappa fotfäste samt brist på mod och föreställningsförmåga. Om embargot från israelisk och egyptisk sida, som stryper Gazaremsans 2 miljoner invånare, inte hävs snabbt och fullständigt kommer ’återgången till lugnet’, som de olika regeringsföreträdarna gratulerar sig själva till, att vara en olycksbådande illusion. Det finns inte möjlighet till ett lugn i ett ghetto som våndas.

’De facto Apartheid’

Man får också sluta med att betrakta den sandiga remsan [Gazaområdet] som ett isolerat sår, som man – beroende på ens humör – skär i eller tvångsmatar med lugnande medel. Trots att Gazaområdet är åtskilt från Cisjordanien är det en del av den palestinska kroppen. Febern kommer inte att sjunka utan en helhetslösning med Israel. Det nyligen av två framstående människorättsorganisationer - israeliska B’Tselem och amerikanska Human Rights Watch - valda uttrycket ’faktiskt apartheid’ för att beskriva det av Israel etablerade systemet med underkuvandet av palestinierna verkar tyvärr stämma mer och på situationen.

Många av staten Israels ledande personligheter och ingalunda sådana av mindre betydelse - i synnerhet f d premiärministrarna Ehoud Barak och Ehoud Olmert samt f d utrikesministern Tzipi Livni - har sedan seklets början varnat för ett sådant [på apartheid baserat] system ifall Israel väljer att framhärda med sitt järngrepp om de palestinska områdena. Mer än tio år senare, samtidigt som den israeliska koloniseringen av Cisjordanien fortsätter med hög fart, kan man inte låta bli att dra slutsatsen att risken kommer att bli verklighet.

En sådan ändring av grundberättelsen utgör inte ett tvång att överge lösningen med två stater till förmån för lösningen med en binationell stat. För övrigt bör konfrontationerna mellan judar och araber som brutit ut i Israel under Gazakonfliktens första dagar ge dem som förordar en enda stat som lösning något att fundera över. En analys som utgår från dessa nya sakförhållanden får en att tänka om vad gäller strategin för att lösa konflikten. En ny strategi som ersätter de förhandlingar om fredsprocessen enligt Osloavtalet som var dömda att misslyckas på grund av sin asymmetri, en lösning som bygger på bådar sidors respekt för de två folkens rättigheter och kampen mot straffrihet.

I en i april publicerad rapport föreslog den ansedda amerikanska Carnegiestiftelsen en sådan utveckling. Enligt stiftelsen är den enda möjligheten att ändra på nuvarande läget: ”Bekräfta och säkerställa israelernas rätt till fred och ägna samma uppmärksamhet åt palestiniernas rättigheter”.

De västerländska diplomaterna kan fortsätta med att stoppa huvudet i sanden vad gäller den israelisk-palestinska konflikten. Eller så kan de anpassa sitt agerande till verkligheten på fältet. Endast till detta pris kommer det att vara möjligt att undvika ett femte Gazakrig.

Nu till den särskilda anledningen som jag hänvisade till inledningsvis.

När jag läst artikeln i Le Monde klickade det till. Konflikten mellan israeler och palestinier – paradigmskifte. Det är ju det en färsk artikel på DET GODA SAMHÄLLET handlar om: ”PATRIK ENGELLAU: Dags att byta grundberättelse” (ii).

Vars slutsatser är diametralt motsatta Le Monde’s. Samt påhejade av de flesta kommentatorerna. Jag nöjer mig med att citera Molière (Jean-Baptiste Poquelin):
“Les gens de qualité savent tout sans avoir jamais rien appris.”

(i) https://www.lemonde.fr/idees/article/2021/05/22/israel-palestine-changer...
(ii) https://detgodasamhallet.com/2021/05/22/patrik-engellau-dags-att-byta-gr...

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-05-23