Gunnar Jonsson deppar

För att talibanerna firar när USA tågar ut.

”Joe Biden försvarade på torsdagskvällen med emfas USA:s tillbakadragande från Afghanistan. För den krigshärjade befolkningen hotar en ny avgrund”.

Gunnar Jonsson resonerar i DN av den 9 juli 2021 som om kontrahenterna vore Afghanistans befolkning (implicit inklusive regeringen) å ena sidan och å andra en hop rebeller, talibanerna. Märkligt att den afghanska befolkningen med sin regering stödd av världens största militärmakt inte klarat av rebellerna. Som Jonsson uppenbarligen inte ser som en del av befolkningen.

Bäst att tillfoga att jag inte har någon sympati för en rörelse som vill föra tillbaka landet till medeltiden. Men inte heller för USA som av strategiska skäl stött en rad korrumperade afghanska regeringar som uppenbarligen saknat folkligt stöd. Icke minst på grund av att Afghanistan i stort sett är ett stamsamhälle med dito lojaliteter och etniska skiljelinjer Ett land vars invånare inte tolererar en stark centralmakt. Samt på grund av den utbredda korruptionen i regeringskretsar. Därmed inte sagt att ett land med Afghanistans komplexa etniska struktur inte kan enas mot en yttre fiende. Det har redan engelsmännen fått erfara på 1800-talet då de försökte inkorporera Afghanistan i sitt indiska kolonialvälde. Och Sovjetunionen som stödde en kommunistisk regim som gick i graven på 80-talet, fast med USA:s benägna hjälp till de muslimska rebellerna mujahedins. Som över tiden bytt skepnad till dagens talibaner.

Jag kan inte låta bli att ägna några ord åt Gunnar Jonssons motsägelsefulla argumentering. Som å ena sidan konstaterar att ”regimen i Kabul tar hjälp av de gamla lokala krigsherrar som mest är intresserade av sitt eget byte. Befolkningens förtroende för det korrupta styret i huvudstaden är knappt mätbart.” Men å andra sidan menar att ”ingen ska glömma de framsteg som gjorts i form av utbildning och mänskliga rättigheter. Allt detta är i fara.” USA med allierade har pumpat in enorma belopp i landet som stöd för ditt och datt. Utan att något hållbart resultat åstadkommits. Vad gäller per-capita nationalprodukten låg Afghanistan 2018 på plats 169 av 186 länder (i) (Wikipedia).

Inte att undra på att ”USA:s ledare och väljare sedan länge tröttnat på Afghanistan. Inte ens med 100 000 amerikanska soldater på plats kunde talibanerna kuvas.” ’Tröttnat’ verkar vara en eufemism för ’gett upp’.

Jag dristar mig att omformulera Jonssons slutsats till ”Inte ens med 100 000 amerikanska soldater på plats kunde afghanerna kuvas”. För nog torde det vara en klar majoritet bland afghanerna som stöder eller i vart fall inte motsätter sig talibanerna. Jag kan inte se någon annan förklaring till deras framgångar.

Avslutningsvis ställer Jonsson frågan efter vad ”väst i stället kan göra för Afghanistan”. I mitt tycke: att lämna landet i fred. Men den förhoppningen kan man skrota direkt, även om ”Biden inte kommer att starta om sitt lands äldsta krig”. För det första på grund av att kriget inte avslutats formellt och inte ser ut att avslutas formellt inom den närmaste framtiden. För det andra på grund av att USA ingalunda avser att låta Afghanistan fortsättningsvis vara i fred. Det är bara medlen för inblandning i landets inre angelägenheter som håller på att förändras.

Just nu försöker USA att få talibanerna att acceptera närvaron av turkiska Natotrupper som skydd för Kabuls flygplats och västvärldens ambassader. (ii) Med tanke på att trupper från ett islamiskt land borde vara lättare för dem att acceptera. Förslaget tycks dock inte ha fallit i god jord. Fortsättning följer.


(i) https://en.wikipedia.org/wiki/Afghanistan
(ii) https://www.voanews.com/south-central-asia/taliban-tells-turkey-continue...


Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-07-25