Brexit 2

Fula fisken


Nationalrätten Fish and Chips har räddats undan EU-byråkraters försåtliga nätverk. Engelsmännen och torsken kan andas ut. Den sprätter stolt ut sina gälar till Britannia Rules the Waves när den sköljs ner med en våg av Poppies Pale Ale. Cheers!

Somliga är mindre glada över räddningen. De hade hellre sett att Londons bankirer räddats. Eller, rättare sagt, deras levebröd, som i betydande omfattning består av vinsterna från finansiella transaktioner med resten av EU. Och i förlängningen av vinsterna från transaktioner med länder utanför Europa inkl en del fuffens. I sin tur ett värdefullt tillskott till den brittiska ekonomin.

I juldagens franska Le Monde (i) tar Eric Albert upp en del problem som tornat upp sig. Han citerar inledningsvis ett uttalande av Catherine McGuinness, ordförande för The City of London Corporation (“The City”). Jag har inte kunnat spåra original-uttalandet, men Alberts översättning till franska – ”Politiken har segrat över pragmatismen” - stämmer väl överens med vad McGuinness sagt i liknande sammanhang. Enligt Albert menar McGuiness att hon fyra och ett halvt år efter omröstningen om Brexit tvingas vara åskådare till att den finansiella sektor hon är representant för håller på att lämna landet. Trots att hon år efter år påpekat risken har varken Theresa May’s eller Boris Johnson’s regering velat lyssna. Brexitavtalet reglerar endast fiskerättigheterna och handelsutbytet. The City förbigås med tystnad.

Medan fiskerättigheterna utgör max 0,1 % av Storbritanniens nationalprodukt och berör 12 000 arbetstillfällen, står den finansiella sektorn för 7 % resp 1,1 miljoner.
Den brittiska regeringens ändrade attityd under May och Johnson innebär en helomvändning. Sedan Margaret Thatchers tillträde som regeringschef 1979 har London som finansiellt centrum haft en viktig funktion i politiska sammanhang.
Johnson agerande är förståeligt ur ett politiskt perspektiv. Londonområdet har utgjort Brexitmotståndarnas starkaste fäste. Vilket lett till att Boris Johnson med följe struntat i londonbornas önskemål. Oavsett att hela landet kommer att få stå för notan.

Det fanns ändå en chans för The City att behålla sin ställning. Under förutsättning att britterna även fortsättningsvis accepterat att tillämpa EU:s regelverk för ekonomiska transaktioner. Men det kunde Brexiteers inte tänka sig. Friheten framför allt.

Nu är det nya regler som gäller. Trettionio stycken att välja från. Vid transaktioner med USA är det ett tjugotal som måste beaktas. Inom två år ska Storbritannien ställa om sitt transaktions-system genom att förhandla med EU om vilka regler som ska tillämpas dem emellan. Någon medgörlighet från EU:s sida är inte att förvänta.

Skrattar bäst som skrattar när?

(i) https://www.lemonde.fr/international/article/2020/12/25/brexit-comment-b...

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2020-12-28