Extra nationaldagskrönika

Hur få till en förändring av den svenska politiken

När jag läste Patrik Engellaus könika den 1. juni med titeln: Motståndaren består bara av några tusen ledande personer plus en stor mängd offentliganställda samt dessas klienter som allihop lever av den nettoskattebetalande medelklassens pengar" och såg ett antal intressanta kommentarer, började jag fundera på hur man i praktiken skulle kunna få en förändring till stånd. Det är uppenbarligen inte enkelt!

Lars Bernhoff skriver där:
”Högst osäkert om någon av existerande politiker klarar uppgiften (Red. att förändra politiken). Kunniga medborgare får välja bättre ledare. Just nu har vi de ledare vi förtjänar. Om vi inte vaknar upp blir det ingen ändring till det bättre.”

Helt rätt, men frågan är, hur ska det gå till?

Företrädare (riksdagskandidater) och ledare föreslås av partiledningarna och de väljer naturligtvis bara personer som är lojala mot dem och deras åsikter. Partierna har mycket få betalande medlemmar ( totalt ca 250 000 jämt fördelade på höger och vänster) och är inte beroende av medlemsavgifter utan lever gott av statligt partistöd och stöd från organisationer som har nytta av partierna. Så länge detta gäller behöver politikerna inte bry sig om vad folket tycker. Vi har fått en politisk adel!

För att stödja sin politik har de styrande politikerna dessutom under många år infiltrerat de flesta myndigheterna genom att tillsätta chefer som varit lojala. Dessa chefer har i sin tur anställt ledande personer som ansetts lojala. Många av dessa är aktivister som driver en agenda som inte igår i myndighetens egentliga uppdrag. Då detta pågått i 50 år, så har det byggts upp ett beroende hos myndigheterna till att vara lojal med den sittande regeringen som mestadels lutat åt vänster.

Genom att myndigheter idag kontrollerar mer än hälften av Sveriges ekonomi (53% av BNP), påverkas även näringslivet som numera är beroende av pengar från myndigheterna och därmed både lojala och stödjande. De flesta företagen i Svenskt Näringsliv idag har myndigheter som huvudsakliga kunder. Man biter inte den hand som föder en.

Det är därför inte rimligt att tro att man i allmänna val kan rösta fram större förändringar så länge som nuvarande partistrukturer härskar. Alla praktiskt valbara kandidater är ”medlöpare” utsedda av partiledningarna. Att ett fåtal oppositionella kan kryssas in räcker inte, speciellt som man inte kan stryka kandidater.

Hur skulle man då kunna ändra detta? Jo, börja med att ta över partierna!

Välj existerande och etablerade riksdagspartier då endast dessa med automatik får tillgång till etablerade media. Nya partier som MED och AfS får ingen uppmärksamhet och kan initialt inte påverka tillsättandet av riksdagskandidater från den etablerade nomenklaturan. I ett senare skede då den politiska adeln börjat lösas upp kan nya partier börja växa eller etablerade partier radikalt ändra inriktning.

Bli alltså medlem i det parti som passar ens ideologi bäst (d.v.s. inte alltför dåligt) och rösta fram nya ledare och riksdagskandidater. Med tillräckligt många nya medlemmar som vill annorlunda än partiledningen blir den dels tvungen att lyssna och dels kommer denna interna opposition att märkas utåt redan innan val av ledning och kandidater sker. Det krävs många nya medlemmar!

Tyvärr kommer nog alla partier att försöka motverka att nya medlemmar får inflytande och t.o.m. kanske neka medlemskap eller utesluta medlemmar som inte "sjunger med i kören". De interna procedurerna kan vara sådana att nuvarande partiledning ganska enkelt kan skydda sig mot kritiska medlemmar. Den enda möjligheten är då att använda sig av "trojaner", dvs de nya medlemmarna får inte avslöja sina avsikter (och åsikter) förrän det är dags att "slå till".

Med nuvarande regler för allmänna val så vore detta en möjlighet att med fredliga medel få till stånd varaktiga förändringar i svensk politik. Nuvarande politiker måste bytas ut! Vi har ca 2 år på oss att skapa grundförutsättningarna för att kunna nominera dugliga kandidater till riksdag och därmed regering till perioden efter 2022.

Nästa fråga blir: Hur ska dessa nya partimedlemmar rekryteras?
Svaret är information, information och information.

Etablerade media (MSM - Main Stream Media) gör ju allt för att stödja dagens politiska adel och för att upprätthålla bilden av Sverige som ett rikt och framgångsrikt land med nästan inga problem. Fast verkligheten börjar komma ikapp och t.o.m. MSM kan inte underlåta att ibland ge en korrekt bild av det som sker. Så om den bilden kompletteras av Nya Media (s.k alternativa media) bör det finnas möjlighet att göra tillräckligt många medvetna om vad som sker och vart vi är på väg. Kanske är skrämselpropaganda metoden. Det gäller att tala till människors känslor. Vi har ju sett hur man lyckats skrämma snart hela västvärlden till att acceptera tanken på långtgående inskränkningar i individens frihet och ekonomiska möjligheter genom att hota med en klimatkatastrof trots att den är dåligt underbyggd både vetenskapligt och praktiskt.

Att nå ut med informationen, och få medborgarna att ta den till sig, är svårt, då i stort sett alla som är yngre än 50 år har gått i flumskolan och blivit djupt indoktrinerade i PK-ism och vänstertänk. Trots detta finns det idag troligen ca 2 miljoner svenskar som börjat se verkligheten och som skulle kunna bli basen i en ny politisk rörelse. Hur engagerar vi dessa 2 miljoner?

Clas-Göran Olsson föreslår: ”Frågan är hur dessa personer får direkt kontakt med varandra i den praktiskt taget anonyma värld, som härskar här på sidan?
Finns det stort gensvar här på sidan är jag villig att vara förmedlande länk.”

Östrahult föreslår: ”Ordnat blir det om folk engagerar sig. Ett första steg kan vara öppnandet av dissidentkaféer där vi som inte vill vänta kan träffas.”

Östrahult får medhåll av Redaktionen (Patrik Engellau) som skriver: ”Gör en kallelse till ett dissidentkafé, typ ”Vi träffas på Brittas kondis, Odengatan 38, i Stockholm, tisdagen den 11 juni klockan 16” så får du se om det händer något.
Jag startade sådana där kafémöten i början av 90-talet. Det blev ganska bra fart på flera ställen i landet.”

Nils Dacke skriver: ”Nu kommer snart frihetens timma när bloggar, nyhetssajter och övrig internetbaserad information ständigt ökar. Det vore önskvärt för att snabba upp processen om ett fritt mediahus kunde bildas med objektiv nyhetsförmedling och information.”

Rutger skriver sammanfattningsvis: ”Vi medelklassare och fienden är som bufflarna och lejonen på Afrikas savann. Bufflarna är urskraja för fåtalet lejon och samarbetar inte sinsemellan. Lejonen samarbetar kan därför, trots sitt fåtal, käka upp dem, buffel för buffel. I de fåtal fall bufflarna i grupp attacker så är lejonen chanslösa. Om bufflarna alltid skulle samarbeta i gemensamma attacker och försvar skulle lejonens saga snart vara all. Problemet är att bufflarna inte förstår sin gemensamma oövervinnerliga styrka. Därför; Bufflar, föreningen eder !”

Hur gör vi då praktiskt? Jo, verkar på flera fronter:

1) Skapar en förening av medborgare som vill stödja nya media och ge dem större resurser. Resurser kan tillföras genom donationer, små såväl som stora. Föreningen kan förmedla dessa och bli ett slags privat presstöd för Nya Media. (Föreningen för medborgarjournalism är grundad och kommer snart att annonseras och öppnas för medlemskap av alla som vill ge sitt stöd till Nya Media.)

2) Ser till att sprida Nya Media (existerande alternativmedia och rapporter från nya, fria journalister) till folk utanför den nuvarande läsekretsen som kanske är ca 200 000 personer. Det kan göras genom annonsering, uppmaningar till spridning via sociala media, och att nya media blir mer omfattande till innehåll och därmed intressant för större grupper av mediakonsumenter. Ett löst sammansatt ”mediehus” som samordnar tillgången till nya media kommer att öka genomslagskraften. (Lästips är första steget och drivs av Föreningen för medborgarjournalism.)

3) Ordnar och promotar sammankomster av typen ”dissidentkaféer” och konferenser liknande den SwebbTV hade i maj 2019. Även virtuella sammankomster (webinars) bör kunna anordnas för att överbrygga de geografiska avstånden. Demonstrationer och upprop (Jämför Bensinskatteupproret) kan ingå i aktiviteterna. Här kan Föreningen för medborgarjournalism spela en aktiv roll och även samordna olika aktiviteter.

Genom sådana aktiviteter, som borde kunna engagera åtminstone de 2 miljoner svenskar som redan är oroliga över utvecklingen, kan en tillräckligt stark kraft skapas så att t.o.m. några etablerade partier och MSM känner att något håller på att hända och faktiskt börjar anpassa sin politik respektive journalistik till verkligheten och därmed börja verka för att återställa ordningen i landet. Med tanke på alla problemområden som finns så blir det inte lätt och det kommer att ta tid och troligen behov av en nationell samling. Därför måste man börja nu och det har vi gjort!

Torbjörn Johnson 2019-06-06