Den verkliga sagan om hjärtlöse Fredde och Tuffeuffe

Det var en gång en liten gosse, Uffe, som var mycket läraktig. Och lillgammal. Eller kanske lite för vuxen. Han bodde i det stora Heligalandet. Hans pappa Fredde var mycket krävande och ville att lilla Uffe skulle bli något stort. Uffe blev pappas favoritgosse och ansträngde sej därför ända in i kaklet. 

När Uffe var lagomuffe blev han lagkapten för Muffarna, ett fotbollslag med många käcka utspel. Uffe spelade vänsterytter och gjorde tyvärr självmål i en vänskapsmatch mot pappa Freddes lag. Freddes lag vann efter en mycket spännande match - kallat ”Slaget i Lyckan”.
Då blev Uffe lite stött. Han tyckte bollen var för rund och började istället ägna sig åt lite pojkstreck. 

Han påstods ha lånat små kinesiska dockor från flickan Ping i klassen. Men det var bara på låtsas.  Han blev en aning luggad för det, men förnekade ståndaktigt att han lekt på det viset. Han hade lärt sej av pappa Fredde att stå på sej. Oväntat stöd kom också från den riktige buspojken store Xy, från mittens stadsdel, som blånekade till alla slags pojkstreck.

När Uffe sen blev ett stort barn på riktigt kunde han bosätta sej, med apanage, på Erstaslott. Där bodde redan sjuka tant Diakona. Och hon fick flytta ut. Men vad kunde väl lille Uffe göra åt detta. 

Här ville Uffe sedan ha det lugnt och skönt. Men han ville också se sej om i Heligalandet och i den stora världen. Då for han runt med en gyllene hästdroska: 668 gånger på två år. Under ett år åkte han var tredje månad med sin lekkamrat till mittens stadsdel för att prata Xy tillrätta. De svävade fram på en flygande hästdroska. Det var slottet som betalade.

Uffe var också duktig på att leka affär. Han kunde trolla med kojor. I Hockstolma där Tuffeuffe ofta lekte, förvandlade han hyrkojor till ägarkojor, så snabbt som en knäpp med fingrarna.

Nu hände det sig att pappa Fredde efter mycken ansträngning blev kung över den humanitära stormakten Heligalandet. 

Eftersom Uffe var Freddes favoritgosse så fick han till slut vara med i Freddes lag. Uffe var Freddes specielle hjälpare och fixare. Han viskade uppmuntrande ord i pappas öra om hur en mycket restriktiv men samtidigt kontrollerad luftväxling i Heligalandet skulle ge frisk och hållbar luft i hela landet. Men det var bara på låtsas.

Stormufftin Fredde och lillmufftin Tuffeuffe började istället leka med dom evigt hållbara så att den nya religionen Värdegrund fick ordentligt fäste i landet. Till allas lycka föddes ett stort antal ensamma barn genom ett beslut om tvärdrag i landet. 

Fredde var en så skicklig Värdegrundspredikant att folket hurrade och dansade när han i Halmdalen deklarerade det öppna hjärtats förtrollande lovsång. Alla ville vara med och alla skulle med. 

Den gode Fredde var också en stor romantiker och poet. Många fina bilder lever kvar hos det underdåniga folket: ”Julgranarnas obrunna poesi” och ”Jag flyger över vidsträckt och ödsligt land” är två av hans vackraste och mest högstämda verk.

Han blev även känd som Fredde fredens apostel. Han stod modigt upp mot pojkarna, som ville skaffa fler slangbellor. Uttalandet om de bångstyriga pojkarnas särintresse har skapat en gloria av godhet runt kung Fredde. Sagoberättarna var överförtjusta och ville höra fler sagor.

Efter åtta lyckliga och framgångsrika år tyckte pappa Fredde att han skulle göra något annat än att vara kung över lyckoriket. Han beslöt sej för att bli missionär hos Gyllene Saxens syster Lynch, en av världens finaste och godaste organisationer. Deras motto var ”Allas lika värde till alla, mer värde till oss”. I sin nya roll var Fredde ofta gäst bland sagoberättarna. Där berättade han bland annat om framtiden i Heligalandet, där ett nytt folk skulle uppstå och ge framtidstro och stärka den nya så kallade Heligabilden. Han kallades under dessa åren lite elakt för Fredde von Krösus, eftersom han verkade ha samlat på sig lite för mycket värdegrund som missionär. 

När Fredde abdikerade som kung, ville han inte heller vara lagkapten längre. Någon ann blev då lagkapten. Hon tyckte laget skulle samarbeta med järnrörspojkarna. Det tyckte inte sagoberättarna om. Då fick Uffe ta över.

Nu var Tuffeuffe den store lagkaptenen för hela Moderbolaget De Vuxnaste. Det har han varit i 3 lyckliga och fridsamma år utan att behöva bekymra sej om något överhuvudtaget; varken om Heligabilden eller om den virala dikeskörningen. Den lek han tycker är allra roligast att leka är ”vi-vill-se-leken” eller ”vilse-leken”. Den vill han leka nästan varje dag. Det gör han förstås i väntan på att bli riddare av Rom. Kungen i Heligalandet delar alltid ut förläningar till tidigare lagkaptener.

Vill du ha ”Facit” så får du själv söka kunskap:
- Slaget i Lycksele, MUF
- Adoptionscentrum skandal
- Stockholm olagliga utförsäljningar
- Brann granen?
- Försvaret särintresse
- Merrill Lynch rådgivare
- Sverige ägs av invandrarna
- 668 gånger taxi
- Till Kina var tredje månad
- Anna samarbete SD

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Mats Olofsson 2021-01-03