Leif V. Erixell skriver på Medborgarrättsrörelsens blogg och avslutar med att konstatera:
Ergo: JK är uppenbarligen en maktens förlängda arm.
En nickedocka. Medborgarna göre sig icke besvär.
I alla fall inte när mäktiga intressen och personer utmanas.
Redaktionens kommentar: Så var det med rättsstaten Sverige!
Läs hela artikel här:
Det verkar inte bättre än att vi har en Justitiekansler som är mer intresserad av att skydda rikspolischefen Petra Lundh (som var djupt insyltat i övergreppen mot Karl Hedin) än att ge en medborgare som utsatts för ett exempellöst rättsövergrepp upprättelse.
Vi tvingas då konstaterat att staten i denna viktiga del är korrupt.
Johan Westerholm sammanfattar Hedins stämningsansökan:
”Karl Hedin yrkar att staten är skadeståndsskyldig för:
Olovlig telefonavlyssning: Beslut om hemlig avlyssning saknade laglig grund enligt rättegångsbalken, vilket kränkte Hedins integritet.
Felaktig hantering av bevis: Ett telefonsamtal med Hedins syster återgavs felaktigt, vilket ledde till ogrundad häktning.
Misskötsel av “det trovärdiga vittnet”: Upplysningspersonens uppgifter var otillförlitliga då hon var föremål för bland annat utredning för stämpling till mord, och polisen utsatte henne för otillbörliga påtryckningar.
Ogrundat frihetsberövande: 31 dagar i häkte under svåra förhållanden, baserat på falska grunder.
Obefogat åtal: Åklagaren Lars Magnusson väckte åtal trots brist på bevis, och överklagandet saknade grund.
Orättmätigt vapenbeslag: Hedin berövades sina jaktvapen i över tre år, trots frikännande dom.”
Allt är således upplagt för att JK ska ge Karl Hedin upprättelse.
”JK har befogenhet att anmäla försumliga tjänstemän till respektive personalansvarsnämnd samt som särskild åklagare åtala för fel och försumlighet i tjänsten.”
Men…JK menar att hela stämningsansökan ”…skall avslås i sin helhet och inte ens prövas i tingsrätten.
Och anledningen….?
”Genom att JK motsätter sig tingsrättens prövning av stämningsansökan i sin helhet faller myndigheten in bakom bland annat nuvarande rikspolischef Petra Lundh som i sin roll som riksåklagare menade att de eventuella fel som begåtts, som ledde till inte bara de rättsliga övergrepp en olaglig avlyssning innebär, att även häktningen av Hedin samt den omfattande negativa publicitet som Hedin och bolaget fick uppleva om det ens var tjänstefel var så ringa att de inte går att pröva rättsligt.”
”Lundh hade [och har=?] vidare uppfattningen att jaktbrott borde jämföras med grovt narkotikabrott och terrorism. ”Denna inställning till jägare präglade även gripandet av Hedin där den nationella insatsstyrkan kallades in.”
Så hur tror Ni att ett bejakande från JK av stämningen mot staten hade tagits emot på högsta ort? Just det.
”Trots att dessa övergrepp är i strid med Europakonventionen menar JK i sitt svar att det vare sig från Åklagarmyndighetens, Polismyndighetens eller Västmanlands tingsrätts sida har det skett några överträdelser av Karl Hedins rättigheter”
Och de rättsliga och medborgartillvända argumenten för detta?
Saknas helt.
Ergo: JK är uppenbarligen en maktens förlängda arm.
En nickedocka. Medborgarna göre sig icke besvär.
I alla fall inte när mäktiga intressen och personer utmanas.
Här är länken till Westerholms artikel.
Botanisera gärna på Ledarsidorna. Där finns mycket mer material om vad Karl Hedin råkat ut för. Det är faktiskt en skrämmande läsning om vad man som oskyldig medborgare kan råka ut för, speciellt om man har något intresse som den djupa staten inte gillar. I Karl Hedins fall var det jakt, men hur farligt är det att vara s.k. dissident? D.v.s, ha en avvikande mening mot det som gäller inom åsiktskorridoren.
Lämna ett svar