Dagens Orrenius

Rubriken i dagens (2021-03-19) krönika i DN handlar visserligen om Arvet från när Sverige skröt om folkets rasrenhet spökar än. Men den gemensamma nämnaren för en mängd krönikor och ledare är just han, Orrenius. Så snart man läser namnet vet man vem det är som ska få dagens känga. Genom att söka sig tillbaka till ”rötterna”.

Boken om Arvet med titeln Sweden Speaks som Niklas Orrenius lånat från Uppsala universitetsbibliotek trycktes på svenska staten uppdrag för världsutställningen i New York 1939. Utställningen öppnades ett halvt år före andra världskrigets utbrott. I boken får läsaren veta att svenska folket är ”mer homogent i raslig struktur än de flesta andra nationer”. Det låter förfärligt men stämde nog överens med verkligheten då det begav sig. Tyvärr, eller hur man nu ska se på det. Jag själv är numera vithårig, tack och lov. Annars hade jag inte passat in enligt regelboken, i vart fall som Orrenius tolkar den. Fast ändå befunnit mig i gott sällskap med Karl XIV Johan som i alla fall hade vett att byta namn innan han blev svensk kung. Väl sent för mitt vidkommande.

Enligt Orrenius skiljer sig dagens Sverige från dåtidens. Orrenius använder ”ett par begrepp från forskaren Tobias Hübinette” för att karaktärisera dagens Sverige som ”ett hyperheterogent samhälle med en supermångfald. Över två miljoner invandrare är födda utomlands.” Och fortsätter med två meningar som är centrala för min förståelse: ”Över två miljoner invånare är födda utomlands. Minoriteter med rötter i Balkan, Östeuropa, Sydamerika, Afrika och Mellanöstern är alla delar av vårt land”.
Delar av vårt land, ja. Delar av vårt folk? Beror på om Orrenius vågar använda sig av det uttrycket och, om han gör det, hur han tolkar det.

Var finns jag? Var finns alla svenskar med rötter i Centraleuropa och Nordeuropa. Men även Sydeuropa, Västeuropa och Nordamerika. Förutom att en stor del av de som har sina rötter på Balkan och i Östeuropa nog inte anser sig tillhöra någon minoritet, utan inlemmats i det svenska samhället utan om och men. Utan krav på att särskiljas. Snarare med kravet på att inte särskiljas.

Syftet med artikeln? Att som vanligt ge kängan åt SD. Kryddat med Förintelsen och diverse andra malplacerade insinuationer.

Orrenius våndas över att ”den nationalistiska rörelsen vill neka muslimer tillträde till svenskheten”. Utan att definiera svenskhet.

Måhända räcker det med en blomsterkrans vid Midsommar ovanpå hucklet? Eller trasmattor som bönemattor i moskén? Eller moraknivar för rispning av otrogna? Eller ärtsoppa utan fläsk, akvavit utan alkohol, kräftskiva utan kräftor? Bäst att jag tiger som en mussla, trots att musslor inte är halal.

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-03-19