Nu menar jag inte Bulletin med Bullshit. Utan allt trams kring Bulletin. Jag själv vet alldeles för lite om satsningen på en tidning som såg ut att bli ett intressant komplement till den PK-mediala korvstoppningen. Men det ville sig inte. Som jag förstår olika viljor som drog hit och dit men inte åt samma håll och till slut i avfallsgropen. En del namn som väckte moderata förhoppningar i ordets dubbla bemärkelse.

https://sv.wiktionary.org/wiki/koskit

Jag hade inte tänkt att kommentera fadäsen om inte DN Kulturdebatt (i) bidragit igår med en intressant artikel. Hade den publicerats idag den 1 april hade jag nog uppfattat den som ett aprilskämt.

Nu ska jag avslöja själva författaren och artikeln: Negar Josephi: Drivkraften bakom Bulletin var hatet mot journalistiken.

Lång artikel på 3 sidor med foto av författarinnan. Som konstaterar inledningsvis att ”syftet med Bulletin var aldrig att göra läsarna ’mer upplysta’, som utfästelserna löd vid lanseringen. Det fanns en tydlig agenda även med nyhetsjournalistiken.”
Josephi måste ju veta detta, eftersom hon var reporter på Bulletin. Fast inte länge, eftersom hon var den första som sjukskrev sig. Inte bara det: ”Under min sjukskrivning var det ingen av cheferna som hörde av sig och kollade läget. Ingen frågade varför jag hade sjukskrivit mig. Senare förklarade nyhetschefen sin tystnad med att en av hans överordnade hade förbjudit honom att ha kontakt med mig.”

När jag läste ”förbjudit...att ha kontakt” då hajade jag till.

Hur hade Josephi hamnat hos Bulletin? Hon som tidigare arbetat för Sydsvenskan (Bonniergruppen) och SR. Genom att i slutet av förra november ta kontakt med Bulletins chefredaktör Paulina Neuding för att erbjuda sina tjänster. Josephi togs emot med öppna armar och fick omgående skriva sin första artikel. Den handlade om det uppmärksammade våldtäktsrånet på Norra begravningsplatsen i Solna, som i dagarna skulle tas upp i rätten. Men det blev platt fall. Josephi vägrade att avslöja förövarnas identitet ens när domen fallit med bl a argumentet att hon ”försökte föra en diskussion om pressetik med nyhetschefen, förklara att det här är unga människor, att de med största sannolikhet kommer att överklaga domen och att deras brott visserligen var vidrigt, men inte mord”. Viket ledningen uppenbarligen inte höll med om. Jag har en viss förståelse för ledningens inställning. Det räcker gott med DN och Sydsvenskan (för att bara nämna två dagstidningar) som gör allt för att dölja det som nog många av läsarna är intresserade av, nämligen vilka gärningsmännen är. Intresserade av den enkla anledningen att bli förvarnad för att kunna undvika situationer där man själv riskerar bli ett offer.

Med tanke på hennes bakgrund och karriär förvånar mig Josephis agerande inte ett dugg. Det som förvånar mig är att inte någon bland personerna kring Bulletin, såsom Paulina Neuding, Thomas Gür, Alice Teodorescu Måwe, Per Gudmunsson och Ivar Arpi – med stor medievana och -kunskap - insett risken med att anställa Josephi. Samt inte klarat av att sätta upp en fungerande redaktion och därmed förhindra en fadäs som denna. En ironi.

Eller Irani?

Expressen (ii) informerar om att ”Bulletins styrelse förstärks med en av finansiärerna, nämligen den svensk-iranske managementkonsulten Atta Tarki, som driver en rekryteringsfirma i Kalifornien. Atta Tarki går in som arbetande styrelseordförande.”

Det borde ju passa Negar Josephi som själv har iranskt påbrå. (iii) Kan någon förklara för mig varför det inte passar? D v s, jag passar och hoppas att någon annan tar upp Bollen med Bulletin.

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-04-01