De svenska soldaterna sköter säkert sitt jobb i Mali, menar Gunnar Jonsson i dagens (2021-06-14) DN. Det är bara att förlita sig på att de ”par hundra man” som Sverige ”sedan ett antal år tillbaka” har i Mali gör det. En slags tredubbel stödtrupp: a) till fransmännen som inte lyckats med antiterroristoperationen Barkhane; b) ett bidrag till FN:s fredsstyrka; c) en mindre grupp i en odefinierad EU-insats.
I att gräva på djupet. Rubriken i dagens (2021-06-09) DN. Högsta betyget har utdelats av Stefan Mehr som leder Stora journalistpris-podden.
”De som blir nominerade eller vinner Stora journalistpriset är några av Sveriges bästa journalister och de har alla en historia att berätta som visar deras hantverks- och yrkesskicklighet.” Det ska de få göra på podden. Och tillägger att ”vi vill gräva på djupet i deras arbetsmetoder. Det är särskilt viktigt nu när en del misstror journalistik.”
DN:s Lars Wierup menar att uppgiften om att maffian lämnat Södertälje var falsk. Och därmed solskenshistorien som riksdagsledamoten Gustaf Lantz (S) berättat för allmänheten. Det som gör läget än mer hotfullt är att Södertäljemaffian hotas av inre splittring. Med risken att den ynglar av sig.
I franska Le Monde av den 30 juni 2021 hittade jag artikeln ’Europa och ’migrationen som utpressning’i av Philippe Bernard som rör Sverige lika mycket som Frankrike. Eftersom liknande artiklar i stort sett saknas i den svenska dagspressen kan det vara värt att bjuda på en översättning. Jag vill samtidigt betona att jag ingalunda håller med författarens generalisering (artikelns sista mening) ”även om migranterna på många sätt representerar en rikedom…”. Det är ostridigt att många migranter utgör ett positivt tillskott till det land där de slutligen hamnar.
I dagens DN (i). Anna-Lena Laurén och med henne DN:s redaktionsledning som lite väl ensidigt gett uttryck för sin avsky mot Lukasjenkos illdåd att plocka ner Ryanairplanet för att haffa Raman Pratasevitj. Trots att jag ogillar Lukasjenkos bedrift rent principiellt dristade jag mig häromdagen att jämföra den med USA:s misslyckade jakt på Edward Snowden. Äpplen och päron på sätt och vis, men i vart fall fallfrukt av samma slag. Eller, för att vara exakt, frukt av påtvingat fall med mjuk landning. Jag råkade då även nämna Pratasevitjs inte helt rumsrena bakgrund.
Paret Obama med Lukasjenko och dennes son (i)
Svar: Försök att tvinga politiska motståndare på flygresa att landa för att haffa dem.
Nästa kuggfråga: Vad är det som skiljer Lukasjenko och Obama åt?
Svar: Utfallet av deras försök.
Jag börjar med Obamas ”Evo Morales grounding incident” (Wikipedia) (ii)
Jag utgår från artikeln Covid-19: 6 till 8 miljoner döda globalt av Stéphane Foucart i dagens (2021-05-24) Le Monde (i).
Jag tar mig friheten att översätta gårdagens (2021-05-22) ledare i franska
Le Monde: Israel – Palestina: Att ändra paradigmet. (i) Jag gör det av särskild anledning som jag återkommer till efter översättningen.
Le Monde
Om man vill undvika ett femte krig i Gaza krävs det ett nytt, på lika rättigheter för de båda folken baserat sätt att bilägga konflikten.
Återigen en artikel i Le Monde (i) som jag menar är värt att ta till sig. För att få lite balans på allt svammel och alla bortförklaringar om det som händer i Israel. Författarens fromma förhoppningar kan slå slint. Men de är ändå ett försök till en balanserad syn.
Författaren av artikeln i Le Monde är Ilan Greilsamer, prof i politikvetenskap vid Bar-Ilan universitetet i Tel-Aviv. Som knappast kan beskylls för antisemitism.
Rubriken till dagens ledare (2021-05-16) i franska Le Monde (i). För en gångs skull tar jag mig friheten att återge hela ledaren utan kommentar. Den talar för sig själv, icke minst genom att hålla sig till väsentligheterna.
Israël-Palestine: l’impuissance internationale
Ledare av Le Monde. Att kopplingen mellan diplomatikens ordval och den förfärande verkligheten på plats upphävts ifrågasätter regeringarnas trovärdighet. Denna vecka är det FN:s säkerhetsråd som illustrerar denna internationella maktlöshet.