Australien får hjälp

Inte lätt att vara en isolerad ö i Söderhavet. Förlåt, en isolerad kontinent. Som behöver hjälp för att skaffa sig en ubåtsflotta. Helst en kärnkraftdriven sådan för att kunna runda kontinenten utan att tanka. Tursamt nog ställer USA och Storbritannien upp (DN 2021-09-15, uppdaterat 2021-09-16 (i)) genom att ingå ett avtal om bl a ubåtsbygge under namnet AUKUS (AU- UK-US). För att gemensamt möta kineserna i grind. Än så länge oklart var grinden kommer att stå. Kineserna verkar ta det med ro. Även det än så länge.

Men inte Frankrike. AUKUS tillkomst har nämligen lett att Australiens med fossila bränslen drivna ubåtsprojekt med Frankrike havererat. Ett projekt som bara för en kort tid sedan såg ut att vara i hamn. Avtalet skulle undertecknas i dessa dagar. Ett hårt slag för Frankrikes varvsindustri. Och den galliska tuppens orgueil.

Å andra sidan kommer det att långsiktigt skapas flera hundra arbetstillfällen i Storbritannien. Omsvängningen kan ses som ytterligare en effekt av Brexit. Britterna hade knappast vågat det djärva schackdraget så länge Storbritannien fanns med i EU. En händelse som knappast kommer att stärka Nato. Och som enligt DN ’irriterar’ Frankrike. Ett understatement av den högre ordningen, såsom framgår ur följande.

Fransmännen ser den brittiska omsvängningen som utlösare av en diplomatisk kris mellan Washington och Paris (Le Monde 2021-09-16 (ii)). Le Monde skriver att Canberra brutit ’århundradets kontrakt’ med det franska varvsbolaget Narval Group. För Frankrikes del uppgick kontraktets värde till 8 miljarder Euro (av totalt 35, varav större delen var avsett för vapensystem med det amerikanska bolaget Lockheed-Martin som leverantör). Den franska diplomatkårens chef Jean-Yves Le Drian skräddar inte orden när han kallar det hela ’ett slag i ryggen’. Utåt är det australiensarna som står för slaget, men vid ringhörnan sitter USA. Vilket fått den franske försvarsministern Florence Parly att kalla avtalet mellan Australien och USA ’ett beslut som bokstavligen och i andemeningen går stick i stäv med samarbetsandan mellan Frankrike och Australien’. Den hårdaste kritiken riktar Parly emellertid mot Washington: ’USA har valt att ge en europeisk allierad och partner såsom Frankrike sparken vad gäller dess samarbete med Australien. Vid en tidpunkt där vi i den indiska/stillahavs regionen står inför helt nya utmaningar. Både vad avser våra värden och hänsynen till den multilateralism som grundar sig på respekt av lagen markerar detta agerande en frånvaro av koherens som Frankrike endast kan beklaga’. Mindre krångligt uttryckt menar Parly att USA:s och Australiens agerande inte överensstämmer den värdegrund som samarbetet mellan parterna förutsätts vila på.

Le Monde:s Washingtonkorrespondent Piotr Smolar anser detta mot Kina riktade gemensamma agerande inom den anglosaxiska världen vara en uppmaning till det kontinentala Europa att rusta upp sin egen strategiska förmåga, i synnerhet vad gäller den region det här är frågan om.

Förresten underrättades fransmännen inte i förväg om överenskommelsen mellan Australien och USA. De fick kännedom om det genom en videokonferens med Joe Biden, den australiensiske premiärministern Scott Morrison och Boris Johnson som strålades ut i etern.

Det är inte långsökt att anta att dessa händelser kommer att påverka samarbetet inom NATO och stärka de krafter som pläderar för större militär självständighet inom EU. Den mest intressanta frågan är vilken hållning Tyskland kommer att inta när klyftan mellan den anglosaxiska världen och delar av EU fortsätter att växa.

Framtiden är som sagt osäker. Eller otrygg, för att hålla sig till svenskt fackspråk.

På det vardagliga planet finns att berätta att Frankrike just ställt in ett event som deras Washingtonambassad planerat. Det som skulle firas var 240-årsdagen av ’Battle of the Capes’(iii), ett avgörande slag i slutfasen av det amerikanska frihetskriget där en fransk flotta stred på de amerikanska rebellernas sida. I en artikel i New York Times 2021-09-16 (iv) skriver Roger Cohen och Michael D. Shtear: ’The gala’s cancellation was an immediate reflection of the rage felt among French officials and diplomats in the wake of the submarine deal’. OBS rage – vrede – där DN sätter ‘irriterar’.

Enligt NY Times misstänkte Frankrike att något var i görningen. Franska diplomater försökte få till stånd samtal med den amerikanske statssekreteraren Anthony J Blinken och USA nationella säkerhetsexpert Jake Sullivan men avvisades. En icke namngiven fransk diplomat menar att USA:s agerande underminerar förtroendet mellan de båda allierade och bekräftade uppfattningen att den franske presidenten Macron och andra höga franska befattningshavare anser att USA inte längre är en partner man kan lita på. Samt anser att Joe Bidens agerande i ubåtssaken tillsammans med bristen på samarbete vid tillbakadragandet från Afghanistan kommer att påskynda Frankrikes väg mot en europeisk självständighet som framledes torde i mindre grad förlita sig på Förenta staterna. En möjlig utveckling är ett närmande mellan Frankrike och Tyskland, som ju fått sin beskärda del av amerikanska slag under bältet i samband med bygget av naturgasledningen Nord Stream 2.

Sverige sitter som vanligt på åskådarbänken. Det är dock intressant att notera hur DN försöker vinkla informationen till USA:s fördel. I god tradition, förstås. Och för en gångs skull utan att dra in Putin.


(i) https://www.dn.se/varlden/usa-och-storbritannien-hjalper-australien-med-...
(ii) https://www.lemonde.fr/international/article/2021/09/16/crise-diplomatiq...
(iii) https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_the_Chesapeake
(iv) https://www.nytimes.com/2021/09/16/us/politics/france-us-biden-australia...

Gillade du detta så donera gärna till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-09-18