Veckan som gått 19 januari till den 25 januari 2019

Skall all offentlig makt utgå från folket eller globalisterna?
Att på nära håll betrakta Sveriges djupa förfall och pågående upplösning som en sammanhållen nation, en nation med en unik kultur, etnicitet och historia, är minst sagt dystert. Idag har totalitära krafter som socialismen (kulturmarxismen), globalismen (global planekonomi) och islamism (herravälde ideologi) allierat sig med vår tids variant av liberalismen. Mot denna massiva mur av makt och övermänniskomentalitet, står verklighetens folk, människor med två fötter på jorden, med ett demokratiskt sinnelag och som har en konkret och påtaglig koppling till begrepp som sanning, vetenskap, konst, kultur, historia, tradition, mod, integritet, etc. Kampen om västvärldens framtid har inletts, på ena sidan står totalitärerna, som totalt dominerar nyhets- och informationsslagfältet, på den andra sidan finns splittrade grupper av mer eller mindre yrvakna demokrater i olika länder. Det som driver den historiska förändringsprocessen är socialismens pågående kollaps, globalisternas hybris och islams herrefolksambitioner.

För att beskriva och analysera, i syfte att förstå pågående trender och politiska händelser, baseras Veckokrönikan i huvudsak på Lars Berns analyser och kommentarer, som i sin tur tar sin utgångspunkt i den globalistiska ideologin och dess företrädare. Dessa analyser kompletteras med kommentarer och analyser från främst Det Goda Samhället, men även från andra bloggar. Utgångspunkten för flertalet av dessa kommentarer kan sammanfattas med uttrycket självsäker kulturell nationalism.

Inledning

Det politiska etablissemanget betraktar landets nettoskattebetalare - den rimligt skötsamma medelklassen - som andra klassens medborgare, medborgare som mer eller mindre helt och hållet kan behandlas på ett godtyckligt sätt av etablissemanget. En av dessa nettoskattebetalare, Göran Holmström, konstaterar att politikerna, och dess entourage, som är korrupta – då de på ett eller annat sätt berikar sig på skattemedel – systematiskt manipulerar folket:

… logiken är ju självklar man kan inte älska det folk man blåser och för bakom ljuset. Så då” Uppfinner vi den ädle vilden att strö pengar över”. Det fyller många syften ett av dom främsta är rökridån som yttrar sig på två vis, (1) dels så retar det gallfeber på vanligt hederligt folk när någon får åka gratis i alla attraktioner utan att ens platsa på nöjesfältet. (2) Sedan är det en uppvisning i MAKT, där man tydligt visar sitt förakt igen ”jag kan ta dina pengar och göra som jag vill, du kan inte göra ett dugg.” (3) Sista förolämpningen är att gömma sig bakom värdegrund och humanism.

Normalitet och extremism har bytt plats

Sverige idag liknar i psykologisk mening Tyskland på 30-talet i mångt och mycket, då normalitet och extremism har bytt plats. Skribenten En fatal observation noterar att … ”vi lever i upp och nedvända världen. I Kafkas land. Där världen är och förblir absurd. Där ondskans labyrint får spegla människans dryghet och dumhet. En labyrint hon inte klarar av att ta sig ur. När jag ser Annie Lööf och Stefan Löfven i nyhetsflödet tänker jag allt ofta på Franz Kafkas värld, blottat i hans författarskap. Och det känns mer än dystert.”

En förklaring till varför normalitet och extremism har bytt plats i Sverige är att globalism och socialism, eller kulturmarxism, bildar en ny maktkonstellation, benämnt PK-ism (storkapitalet går hand i hand med politikernas makthunger). Vilket har resulterat i att demokrati, yttrandefrihet, rättsstatsprincipen, nationell självbestämmande och marknadsekonomi alltmer har kommit att sättas på undantag. Istället gäller monopol eller planekonomi, överstatlighet, eller globalt styrning, totalitarism, atomisering av plebejerna i syfte att skapa lydiga och perfekta konsumenter, ackumulering av rikedom och makt till den politiska och ekonomiska eliten.

Sverige har i stort sett haft globaliststyrda regeringar allt sedan den första Reinfeldtregeringen. Fredrik Östman skriver att det politiska landskapet i Sverige kännetecknas av att det… ”i praktiken finns inte bara inga konservativa och inga borgerliga åsikter företrädda i det svenska politiska systemet och offentliga diskussionen. Det finns inga liberala heller, ty de som kallas liberala är i själva verket socialismens nyttiga idioter!”

Fredrik Östman förtydligar … ”medan konservatism och liberalism var allierade under Kalla kriget, så har liberalismen efter dess slut övergått till att i stället alliera sig med socialismen.” Med liberalismen … ”avser jag här den blinda tron på helt oinskränkt näringsverksamhet, framför allt i storföretag, framför allt multinationellt, alltså just där näringsverksamheten behöver politiskt och ideologiskt understöd gentemot konservativa skyddsmekanismer.”

Makten har alltid rätt

Henrik Sundström skriver att i Sverige gäller att makten har alltid rätt. Den liberala demokratin, som skapades av de anglosaxiska upplysningstänkarna, … ”består av 1. okränkbara rättigheter för varje individuell medborgare 2. ett system för att upprätthålla dessa rättigheter mot staten genom oberoende domstolar, och 3. ansvarsutkrävande genom regelbundna fria och hemliga val.”

”Den svenska socialdemokratin har aldrig varit någon supporter för den liberala demokratin. Tvärtom anser Socialdemokraterna historiskt att den enda sanna demokratin är det som riksdagens majoritet har bestämt. Om det skulle gå ut över någon individs ”rättighet” så är det aldrig något problem. Det är samma syn på rättsstaten som hos marxister och fascister – makten har alltid rätt.”

Grogrunden för globalistisk, socialistisk, eller globalistfascistisk, styrning i Sverige är med andra ord god.

Tillbaka till Home

Ett demokratiskt system i upplösning
Fredrik Östman skriver om den socialdemokratiska strategin att införa socialism med hjälp av det demokratiska systemet, ett gradualistiskt sätt att uppnå socialism.

”Den giftiga kombinationen av kommunism och demokrati, som vi kallar socialdemokrati, blev så kraftfull och effektiv för att den föreföll att ha löst problemet med uppdelningen i de goda styrarna och den viljelösa massan som måste stimuleras med de korrekta socioekonomiska faktorerna. Lösningen var det demokratiska valet. Den som hade blivit vald hade ett mandat att ställa upp de korrekta socioekonomiska faktorerna.”

Lars Bern är bekymrad att det etablerade politiker- och mediegänget anser att olika riksdagsledamöter är olika mycket värda som riksdagsledamöter. Han skriver att … ”mobbningen av de riksdagsledamöter för SD som valts av nästan en femtedel av väljarna överordnats alla andra politiska mål. Det uppvisar en brist på tro på de demokratiska spelregler som vi varit överens om i Sverige i minst 100 år.”

Demokratins villkor

Lars Bern utvecklar …”jag kan förstå att man kan ha väldigt olika åsikter i viktiga frågor som väcker starka känslor. Framväxten av starka nationalistiska partier har givetvis varit väldigt traumatiskt för det politiska etablissemang som drömt om en globalistisk världsordning. Men så här är demokratins villkor. Själva drivkraften i en demokratisk process går ut på att övertyga väljarna, men när väljarna sagt sitt då har man bara att gilla läget. Att vi har denna statsupplösande kris nu beror på att vårt politiska etablissemang inte längre respekterar denna grundläggande princip i demokratin.”

Och… ”kampen mot de åsikter och värderingar som man ogillar skall utkämpas i val och inte genom mobbing i kammaren. När väljarna har utsett sina företrädare i riksdagen handlar det om att bland dem forma en grupp som ger en tillräckligt stor bas för att kunna regera. Alla riksdagsmän är då lika värda i en demokrati. …”varför kan inte det svenska politiska etablissemanget följa demokratins spelregler när samtliga av våra tre grannländers politiker gör det utan problem?

Varför rycker väljarna på axlarna?

Frågan är varför väljarna rycker på axlarna åt den pågående desavoueringen av demokratin, om det är som Jan-Olof Sandgren hävdar, att svenska väljarkåren tror mer på demokrati än på något annat. Vi återkommer nedan till detta vänsterpåstående, som är en central myt i det socialistiska narrativet.

Skribenten besvarar inte frågan utan ställer frågan vad … ”händer den dag svenskar i gemen kommer till slutsatsen att demokratin i vilket fall som helst är förlorad. Och man tycker sig stå inför valet av en diktatur styrd av ett korrumperat FN (med bistånd av ett alltmer korrumperat EU), och en samling politiska virrpannor som vill skapa en Nordisk union med etniska förtecken?”

Jan-Olof Sandgrens fråga implicerar att 7-klövern redan har överfört makten till globalisterna, kvar finns att fördela de fördelar som svenska skattebetalare genererar i form av positioner, löner, arvoden, status, med mera. Det är det vad det politiska spelet handlar om. Kick-backs från globalisterna och deras banker och företag erhålls efter hur väl de individuella 7-klöverpolitikerna spelar med i den stora illusionen av en fungerande demokrati.

Tydligen går det mycket bra för Sverige i detta avseende. Lars Bern skriver … ”att Stefan Löfven har varit Europas högst betalda regeringschef, vilket är märkligt eftersom vi är ett av de mindre länderna. Det finns inget som helst skäl varför Sverige skulle stoltsera med de högsta lönerna till våra politiker. Man utnyttjar även EU som en källa till mycket goda inkomster till de politiska karriäristerna.” EU är en av globalisternas främsta organisationer.

Samtidigt hamnar Sverige i EU:s strykklass (lägst i EU) när det gäller BNP per capita, en tydlig indikation på mycket dåliga ekonomiska utsikter, vilket svenska folket inte tycks förstå! Den röda varningslampan kan inte lysa tydligare! Tritonen konstaterar att … ”Sverige är extremt i de flesta avseenden och fortsätter med ett självbelåtet och självdestruktivt beteende ”ända in i kaklet”, oavsett följderna. Vi går till botten där vi står, men flaggan, den går i topp!”

Patrik Engellau … ”misstänker jag till min fasa att det inte finns något annat än lumpet maktspel bakom den byråkratiskt fantasilösa fasad som visas upp i politiska debatter på teve och att dessa människor gradvis börjar inse att de tagit sig långt mer vatten över huvudet än vad de har förmåga att hantera.”

En tolkning av Patrik Engellaus fundering är att ”dessa människor gradvis börjar inse att” den globalistiska ideologin inte fungerar i praktiken (lika lite som den socialistiska eller kulturmarxistiska), och att ”dessa människor” sitter rejält i klistret.

Tillbaka till Home

En regeringsbildning som saknar legitimitet
Lars Bern konstaterar att efter den senaste regeringsbildningen får globalisterna fortsatt makt i Sverige. Lars Bern gör här en intresseväckande rekapitulering av globalismen och globalismens påverkan på svenska politik.

Ideell folkrörelse

Lars Bern förklarar att … ”Socialdemokraterna som framställer sig som en ideell folkrörelse på inget sätt är en ideell folkrörelse längre, det var det en gång i världen. När arbetarna tog sin rätt och organiserade sig i fackföreningar och man organiserade Socialdemokratiska partiet med stöd från Landsorganisationen. Då var det en idéburen folkrörelse. Men det upphörde för ganska länge sedan. Socialdemokratin idag är Sveriges utan jämförelse mest framgångsrika nätverk av politiska karriärister.”

Kallhamrat yrkesnätverk för politiska karriärister

”Förvandlingen av socialdemokratin från en ideell folkrörelse till ett kallhamrat yrkesnätverk för politiska karriärister. Att det har blivit så är att under det långa maktinnehavet de har haft har de lärt sig att utnyttja systemet och man tar idag ut enormt höga arvoden och löner till sin förtroendemän och sina tjänstemän som man tillsätter när man har regeringsmakten. Detta att ha regeringsmakten är det centrala för det här yrkesnätverket. Vad politikens innehåll ger spelar en mindre roll. Den har mer att göra att locka till sig väljare. Det viktiga är att ha den politiska makten, utnämningsmakten. Vi ser också hur arvoden till politiker under den här perioden av socialdemokratiskt maktinnehav har fullständigt exploderat.”

Frågan om demokratisk legitimitet

När det gäller demokratisk legitimitet hävdar Lars Bern att … ”ser man det här utifrån demokratisk synvinkel … nu har en rad partier Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna i stort sett helt och hållet gått mot de politiska program de gick på val till i höstas. De har inte levt upp till vad de har lovat.”

”Det rimliga vore då innan man bildar en sådan här regering att man utlyste ett extraval så att valmanskåren med det här nya politiska läget fick tillfälle att säga om man gillade det här eller inte. … Den här politiken och det här regeringsupplägget har inte väljarna tagit ställning till i val, utan det är bristande respekt för demokratin som är utmärkande för det här politiska spelet.”

”Att det spelet vi nu ser saknar all demokratisk legitimitet, det är fullständigt solklart. Det är en väldigt tråkig utveckling för vårt land.”

I ett demokratiskt land borde frågan om demokratisk legitimitet vara en central fråga, men så är det inte i Sverige. En av få som ställer frågan är Lennart Bengtsson, som efter att ha diskuterat den svenska parlamentarismen, konkluderar att … ” det vore förstås mycket säkrare att göra som i Kina att man låter partistyrelsen bestämma för då blir det alltid bäst. Trots allt har man ju i Sverige kommit ganska långt på den vägen genom att det till slut ändå blir pk-ismen som drar det längsta strået även om beslutet denna gång förlängdes över julferierna.”

Fredrik Östman konstaterar lakoniskt att väljarna sedan 1932 låter partistyrelsen på Sveavägen bestämma … ”så att det blir rätt. Inte bara den svenska konstitutionen, rättsparadigmet, besättningen på alla myndigheter och alla politiska vanor och fördomar är i grunden socialdemokratiska, utan även samtliga åtta Riksdagspartier.”

Lars Bern betraktar Socialdemokraterna som ett ”kallhamrat yrkesnätverk för politiska karriärister”, vilket är ingenting annat än en mekanism för socialistisk styrning, en mekanism som återkommer i de olika varianterna av socialistiska system. Sverige är ett utpräglat socialistiskt land (Jacob Rees-Mogg hade förmodligen använt termen ”marxistiskt”), svenskarna har blivit indoktrinerade sedan barnsben att tänka som goda socialister. Det vi ser utspelas i Sverige idag är en konsekvens av en medveten socialistisk politik, idag uppbackad av globalisterna.

Att regeringsbildningen saknar demokratisk legitimitet har förmodligen mindre betydelse då Sverige enbart är en demokrati till namnet, men inte till innebörden. Det kan förklara de svaga reaktionerna på det odemokratiska tillvägagångsättet vid regeringsbildningen.

Tillbaka till Home

Vad kommer efter socialismen och globalismen, dvs. PK-ismen?
I valet mellan socialism och demokrati tenderar svenskarna att välja socialism före demokrati. Hade svenskarna istället valt demokrati hade Sverige idag haft en ekonomi som i olika avseende hade varit jämbördig med den Schweiziska ekonomin. Istället blir den svenska ekonomin för var dag alltmer lik en MENA-ekonomi. Tesen att svenska väljarkåren tror mer på demokrati än på något annat är ett falskt påstående. Detta förstod Reinfeldt när han beskrev det svenska folket som Det sovande folket. Moderaterna drog nytta av denna insikt, och valet 2006 blev en stor framgång för dem, då de profilerade sig som det nya arbetarpartiet. Ett arbetarparti förknippas vanligtvis med socialism.

Att svenskarna tenderar att välja socialism före demokrati utgör idag Sveriges kärnproblem. Utvecklingen kommer inte att vända förrän svenskarna prioriterar demokrati före socialism (eller någon annan ism). Det här är inte en förändring som sker över en dag, snarare år i bästa fall, med tanke på försvårande omständigheter i form av karaktärsdrag som … ”den trygghetsdäste, sosseindoktrinerade, tålmodige, välmenande, late och fege svensken.”

Samhällskollaps in slow motion

Midgard Guard anser att det som möjligen kan komma att ändra ”de naivt goda” människornas … ”inställning är när det blir tillräckligt illa även i deras egna överklass- och övre medelklasskvarter, och vid det laget är det övriga landet i princip ohjälpligt förlorat för ”vanliga svenskar”. Då har vi i princip inbördeskrig och många kommer att dö inte bara av våld utan allt mer också av köld och svält.”

Malcom Kyeyune skriver att … ”för det första är det numera helt tydligt att vi lever i ett politiskt system som håller på att gå sönder.”

Därtill har … ”vi … en ekonomi som på är väg in i en allvarlig kris, bland annat på grund av att den inte visat sig kapabel att hantera konsekvenserna av den (migrations)politik som förts.”

Skribenten drar slutsatsen att … ”problem kommer inte hanteras, politikerna kommer bara att skämma ut sig. Denna process kommer att tuffa på i ett förutsägbart lunk, ända tills problemen till slut vuxit sig allt för stora och politikerna tappat det sista av sitt förtroende. Men vad som händer därefter, det vete fåglarna.”

Vad som händer därefter beror förmodligen till stor del på vad som orsakar den slutliga kollapsen, om det i huvudsak beror på våldshandlingar, eller om ekonomi spelar den avgörande rollen. Om våld och ekonomi samspelar försvåras förmodligen återuppbyggnaden av landet.

Våld kommer alltid att försvåra och fördröja återuppbyggnadsarbetet. Tydligen satsar den nya regimen på skapa så mycket våld som möjligt. Däremot kan man med största sannolikhet förutsäga att pendeln kommer att svänga från idealistiska tendenser i det fjärran och globala, till det sakliga, pragmatiska, strävande, långsamma, detaljerande och lokala.

Fredrik Östman anger att … ”konservatismen är principen att det som har visat sig fungera skall bevaras, att endast det som i detalj kan påvisas vara dåligt skall förändras, och då endast om man också kan visa på en rimligt framgångsrik lösning, och endast den lilla del, den detalj, som omfattas av analysen.”

Av rationella skäl behöver den konservativa principen tillämpas, såväl inom politiken som övriga samhället, vid återuppbyggnaden av ett helt nytt samhälle.

Eva Danielsson ställer frågan … ”kan vi börja formulera en alternativ vision att samlas kring?”

Eva Danielsson utvecklar frågeställningen …”vi som inte vill överlåta framtiden åt klimatkommunisterna och islam. Hitta nyckelord och beskrivningar av ett äkta mänskligt samhälle. Vad vill vi ha i stället för det som politikerväldet, globalistfascisterna, ångar på mot?”

Hur ser ett konservativt och äkta demokratiskt samhällssystem ut?
Eva Danielsson ger genomtänkta förslag: …”Ansvarstagande fria individer, familjen i centrum, ett starkt civilsamhälle, kulturell nationalism och en mycket liten stat, vet jag att vill jag ha.”

”En ny stark konstitution med inbyggd maktbalans. Låg platt skatt som aldrig får höjas. Individuella välfärds-och pensionskonton. Stängda gränser med ett minimum av migration, (däremot omfattande återvandring) och oförändrad eller minskad befolkning som övergripande mål. Däremot stor ”tillväxt” av idéer och innovationer och stor frihet att vara verksam och kunna bli rik. Skicka klimatfrågan till riktiga vetenskapare som framför allt kan fundera på hur man möter en kallare framtid på våra breddgrader.”

Dansker Mand kompletterar Eva Danielssons förslag … ”Med lägre skatt, på allt, så hade vi haft råd att producera mera i Europa och alla lata hade mått gott av att gå till jobbet. Så jag tror att global handel till viss del sätter drivkraften mot högre kvalitet ur spel, både för produkter och människor.”

Avslutningsvis, den demokratiska oppositionen består av de bästa, de mest kvalificerade människorna - är det någon som kan göra skillnad så är det vi. Arbetet med att bygga ett fritt och äkta demokratiskt samhälle har börjat!

Tillbaka till Home