Veckan som gått 8 december till 14 december 2018

Aktivisterna - De nya totalitärerna
Roland Huntford beskriver Sverige i sin bok The new totalitarians (1971) (i översättning Det blinda Sverige, TEMA förlag) som ett halvt västerländskt nordligt land som har mer med Sovjetunionen att göra än med Europa; förtrycket är inte lika öppet som under den kommunistiska diktaturen men i sak samma ofrihet och dyrkan av trygghet. En skillnad från den tiden Roland Huntford beskriver är att Sverige har fått ett oppositionsparti, Sverigedemokraterna, som, på sikt, kan komma att bilda ett konservativt block tillsammans med KD och Moderaterna. En annan skillnad är att det via alternativmedia, eller nya media, håller på att bildas en kunnig, välinformerad och samhällsengagerad oberoende grupp av människor som dels bidrar till att förändra samhället, dels kan komma att utgöra nyckelpersonerna i det Sverige som uppstår efter kollapsen av det samhälle som Roland Huntford beskriver.

Två frågor
En fråga är om övergången till ett nytt samhälle kommer att ske under någotsånär ordnade former eller om övergången kommer att bli våldsam, en annan fråga är vilket samhälle som kommer att bildas. Svaret på frågorna finns dolda i förutsättningarna för förändringen, vi kan kalla dem förändringsfaktorer.

Exempel på externa förändringsfaktorer är de händelser som äger rum i Frankrike och i Tyskland. I Frankrike protesterar människor mot Macrons globalistiska politik, som bland annat tar sig uttryck i ökade skatter under föregivna klimatskäl. Detta i ett land med det högsta skatteuttaget i den industrialiserade världen (Sverige ligger på tredje plats). Les gilets jaunes, eller de gula västarna, har stöd av 80 % av befolkningen. Regeringen riskerar en revolution. Det som utlöser revolutioner är skatter och korruption.

Kombinationen globalistisk politik och socialism (det man kan benämna PK-ism) leder till höga skatter och korruption (samhällen baserade på ”fake reality”), vilket i sin tur leder till oroligheter och kaos.

I Tyskland blev Annegret Kramp-Karrenbauer vald till ny ordförande för CDU. Politiskt kommer det, åtminstone inte på kort tid, bli några förändringar, då Annegret Kramp-Karrenbauer går i Angela Merkels fotspår. Sannolikt kommer AfD fortsätta att växa som en politisk kraft, samtidigt som CDU riskerar intern splittring över migrationspolitiken. Tydligen har inte CDU lyssnat på Hillary Clinton. Valet av Annegret Kramp-Karrenbauer ligger i linje med ökade spänningar och konflikter i Europa. Vad som sker i övriga Europa påverkar Sverige. Det troliga är att förändringar i Europa kommer att ha avgörande betydelse för utvecklingen i Sverige. Det är svårt att se vad annat som på kort sikt kan bryta upp det socialistiska systemet.

Förändringsfaktor politikeraktivism
I Sverige är en förändringsfaktor den aktivistiska styrningen av politiken. Aktivister får politikerna att omsätta aktivism till politiska beslut, vilket innebär att politikerna tar rollen som aktivister. Politikeraktivism. Att skriva på FNs migrationspakt (formulerad på svenskt aktivistinitiativ?) utan att först ha haft en demokratisk debatt i frågan, är ett tydligt exempel på politikeraktivism. Ett annat närliggande exempel är det pågående apspelet i riksdagen.

Denna styrning infördes av Olof Palme. Gunnar Sandelin skriver ”… att Roland Huntford blottlägger hur den socialdemokratiska nomenklaturan ville ha ett public service som låg till vänster om regeringen. På så sätt kunde folket konditioneras till att känna sig eniga med politikens kommande vänstersvängar.”

”Huntford hävdade att när Palme 1968 blev utbildningsminister så förvandlades SVT till ett politiskt redskap genom att personer som var partivänliga fick höga poster inom administration och produktion.”

”Detta gav också journalisterna makt att sätta den politiska agendan så att statsapparaten kunde förflytta sig i en för regeringen önskvärd riktning.”

Ergo, efter 1968 har vi inte haft något public service (om det nu fanns något public service dessförinnan). Exempel på att aktivisterna styr i Sverige är gymnasieamnestin. Givet rättspositivismen, har aktivisterna skapat ett i det närmsta perfekt korrupt samhälle. Många fler exempel på hur aktivisterna har fått inflytande finns i Eva-Lisa Dezmins artikel om att flytta fokus för att vilseleda medborgarna. Endast ”öar” av okorrumperad verksamhet finns kvar. Man kan fundera på vilka dessa ”öar” är.

Degelstål skriver att …”den nuvarande generationen politiker har lyckats med det Xerxes misslyckades med när han skickade sina förslavade styrkor till Salamis och mötte Europas friare folk. Det verkar helt omöjligt att detta får en oblodig lösning, hur länge kan man ha en politikerklass som är illojal mot den hand som föder dem? Allt är vänsterns fel, när man börjar uppmuntra svaghet och profiterar på den, då finns inget slut, till sist så gör alla det från Moderaterna till Macron. Vänstern har aldrig sett poängen med demokrati och denna åsikt har nu spritt sig till alla etablissemangspolitiker.”

Aktivism måste ersättas med demokrati för att få ett fungerande samhälle av västerländskt modell. En förutsättning för demokrati är ett geografiskt avgränsat område. Dick Erixon skriver att demokrati förutsätter nationalism, ”… det är den som gör oss villiga att betala skatt, lyda lagar och känna tillit till en större gemenskap än familj och släkt.”

Eva Danielsson betonar att … ” nationalism, stängda gränser och obegränsad yttrandefrihet behövs för att blåsa liv i äkta demokrati. Och kunna börja ta itu med återvandring, brottsligheten och ekonomin. Politiken måste få handla om skattebetalarnas vardag och liv och framtid.”

Vidare, … ” onda globalister förstår inte vad de petar på. Vad de förolämpar och trampar på. Den själsliga näring som samhörigheten och förankringen i nationalism och patriotism ger.”

Vänstern, eller aktivisterna, stödjer de globala bankernas strävan efter högre vinster. Globala banker och globala företag tjänar pengar - åtminstone kortsiktiskt (kvartalsekonomin!) - på att riva ned demokratiska nationalstater, förstöra kulturer, försämra människors möjlighet att skapa sin egen framtid, etc. Bankerna vinner också makt genom nationers och individers skuldsättning. Aktivisterna har approprierat begreppet ”liberalism” och Jesus kärleksbudskap. Aktivisternas användning av begreppet ”liberalism” har medfört att begreppet blivit ett skällsord.

Beträffande Jesus kärleksbudskap står det i Matteus 22:34-40: ”Du skall älska Herren, din Gud, över allting och din nästa som dig själv.” Prästen Jessica Högnabba utvecklar sin syn på kärleksbudskapet …”Jesus ger det som svar när man frågar honom vilket som är det viktigaste av buden. Man kan säga att det dubbla kärleksbudet är en slags sammanfattning på de tio budorden samt en kristendomens grundregel.”

”Har du förresten märkt att det dubbla kärleksbudet är positivt formulerat? Ofta handlar ju regler och bud om vad vi inte får göra. Men här uppmuntras vi till att älska. Jag tycker det är fantastiskt fint att det viktigaste i kristendomen faktiskt är kärleken! Det dubbla kärleksbudet är något varje kristen ska försöka leva efter, även om det inte alltid är så enkelt. Sen tänker jag att det är viktigt att märka att vi också uppmuntras till att älska oss själva.”

Aktivisterna har ersatt Gud med sig själva, befallt andra att älska sin nästa, och beordrat dig att underordna dig dem som har ersatt Gud. Aleksandr Solzjenitsyn förklarar i slutet av sitt liv att han har kommit fram till den enkla sanningen, varför Sovjetunionen (inklusive all terror, förtryck och mänsklig förnedring) finns, med att kommunisterna har ersatt mänsklig andlighet med marxistiska, eller, socialistiska dogmer - Människan har glömt Gud; Därför har allt detta hänt.

Vänstern (aktivisterna) ser inte sin egen ondska
För att generalisera, kommunister, nationalsocialister, fascister, socialister, PK-ister, etc., ser inte sin egen ondska. Kollektiva ideologier, religioner som inte beaktar individen, leder till individer som inte ser sin egen ondska, då individerna inte tillåts att känslomässigt bli vuxna.

Jfr Katynmassakern, sovjetiska politbyrån undertecknar en order om avrättning av "nationalistiska och kontrarevolutionära". Stalin och de andra medlemmarna av politbyrån ser naturligtvis inte sin ondska då de är maktmänniskor (en omskrivning), utan tänker malokratistiskt, intelligentian stör ordningen, alltså måste de elimineras. Däremot bland alla de människor som utför ordern att mörda 21 857 polacker bör det finnas människor som inte i främsta rummet är maktmänniskor (en omskrivning), utan övertygade kommunister som följer ideologin. Detsamma gäller deportationen av mellan 800 000 och 1,5 miljoner polacker under de första månaderna av den sovjetiska ockupationen av östra Polen. De ser sig själva som goda människor då de följer ideologin.

Någon som bättre än de flesta har förstått mekanismerna bakom vänsterns ondska är Adaptiv Tribalism som skriver att han ”…har kommit fram till att själva vänsterprinciperna alltid medför att man går för långt, förr eller senare. Varför? För att man gör anspråk på att ha universella principer, samtidigt som motorn hos vänstern (och nu pk-ismen) är att exploatera svaghet och göra svagheten till ett vapen …”.

Vidare skriver författaren att …” de vill ha det så här, jag anser att innan man inser detta, så gör man samma tankefel som Jordan Peterson, man antar, att vänsterns principer är goda, åtminstone till en början, men det är de inte, själva fröet är ondska, för det man gör är att man flyttar det personliga ansvaret för att göra gott, och inte ont, från individen, till kollektivet, därmed perverteras budskapet omedelbart för det blir politiskt och till ett vapen som politiker, de värsta av de värsta, kan använda”.

”Så all politik som utnyttjar svaghet är ond och parasiterande och bryt sig endast om kollektivet, och inte de människorna, var och en. Endast så kan man förstå att man ser mellan fingrarna då småflickor våldtas i grupp, man ser inte längre individerna, som kristendomen lärde oss. Individerna blir i politikernas händer en massa som man kan pressa grädde ur …”.

Politiker styr kollektiv inte individer. Därför är det för politiker viktigt att skapa styrbara kollektiv. Identitetspolitik handla om styrning, åsiktskorridoren handlar om styrning. Det demokratiska systemet är totalt korrumperat i Sverige. Vidare, vänstermänniskor (aktivister) och då även intelligenta aktivister inser inte att problemet är att de aldrig vågade bli vuxna. De kanske inte ens förstår hur man blir vuxen, då de och de flesta andra sedan 50 år tillbaka indoktrinerats, från förskola till universitet, i infantilism kombinerat med "snällism" och bristande och i många fall felaktiga kunskaper om verkligheten. Så har man skapat den socialistiska människan där de värsta blir politiker och övriga - med få undantag - blir vanliga medborgare och medlöpare som tycker allt är bra i kollektivets "varma" famn. Main Stream Media (MSM) och Public Service (PS) jobbar sedan aktivt (aktivistiskt) för att inte släppa in någon kyla.

Vad är det för skillnad mellan Jesus Kärleksbudskap och vänsterideologin?
Adaptiv Tribalism funderar vidare …”åsiktskorridoren är … också … en oundviklig följd av vänsterprinciper och socialism, för … vänsterns innersta princip är att vara parasit på svagheten, det man brukade kalla djävulen, så förr eller senare så kommer fritt tänkande människor att inse detta igen, därför så är åsiktsförtryck och tankeförbud självklara delar av PK-ismen.”

”Allt detta leder mig fram till den fråga jag har … vad var det i det kristna budskapet och traditionen som gjorde att man inte politiserade och utnyttjade svagheten? Så här långt har jag bara kommit fram till att det var det personliga ansvaret, att individen själva bär ansvaret för gott och ont, att göra gott, inte ont, samt att alla svarade inför Gud, så att de styrande visste att när de gjorde ont, när de ville ha det så här, så kunde de kanske lura den skattebetalande pöbeln fångade i åsiktskorridoren men de kunde inte lura Gud.”

Adaptiv Tribalism svarar att det personliga ansvaret är det som markerar den tydliga skillnaden mellan Jesus Kärleksbudskap och vänsterideologin.

Fredrik Östman utvecklar varför vänstermänniskor inte inser att problemet är att de aldrig vågar bli vuxna.

”Klart att du inte skäms, eftersom du inte gör saker som du skulle skämmas för. Men de människor du identifierar som onda gör sådana saker och blir varse sin skam. Du vet precis var du har din skam i kroppen, du vet vad som skulle väcka den och hur det skulle kännas. Det gör inte de. De störs av sin skam, de överraskas av den, de hatar den.”

”Ideologierna hjälper dessa människor att hantera sina negativa känslor. De hoppas att om bara en gång för alla all ”ondska” i världen – varmed de menar det som förorsakar deras negativa känslor, inklusive skammen – har utrotats, så skall de kunna begå alla sina skamliga handlingar och övergrepp utan att skämmas. Detta är motivet. De är oförmögna att se ondska hos sig själva.”

Fredrik Östman tolkar Jonathan Haidt …”Det är ju detta Jonathan Haidt upptäckte: ideologiska människor erkänner inte sin skam, förtränger sin skam. Fast han uttryckte det på ett annat sätt.”

Vägen framåt
Det finns ett ansenligt antal förändringsfaktorer, externa som interna, som behöver beaktas. Vi dissidenter har, till stor del, identifierat våra motståndare (fienden skulle somliga säga), vi vet i stora drag hur de tänker, vi ser mekanismerna som styr politiken, vi ser konsekvenserna av den förda globala politiken, vi kan med rimlig säkerhet förutsäga hur detta kommer att sluta. Allt detta leder fram till att vi måste börja omsätta ord i handling. Ett föredöme härvidlag är Dinesh D’Souza som på ett intelligent sätt angriper motståndarna, politikerväldet, aktivisterna, globalisterna. Globalisternas och politikerväldets politik leder helt klart och tydligt till ekonomisk tillbakagång, konflikter och våld.

För att förekomma de värsta inslagen av denna politik måste vi finna vägar hur alternativa media, eller, som vi hellre säger; nya media, kan utvecklas till att bli en mediekanal som har reell betydelse för vanliga människor, och då inte minst för medelklassen. För att nå dithän behöver vi utveckla de TV- eller videomöjligheter som finns, eller skapa nya och bygga något som intresserar en bred allmänhet. I dagens samhälle är media, som förmedlar verkligheten på ett sätt som människor kan ta till sig, nyckeln till förändring. På motsvarande sätt är media (MSM och PS) idag är det som bevarar PK-ismen. Förändring av skolan och utbildningen är också viktigt, men det är mer långsiktigt, och varken kan genomföras omedelbart eller leder till snabba resultat.

Det finns en tydlig trend i rörelse, en trend som är vår livlina, en trend som vi kan förstärka. Ju fler vi blir, desto fortare går det och omfånget och kvaliteten blir bättre.

Tillbaka till Home