Veckan som gått 13 oktober till 19 oktober 2018

Ja, visst gör det ont när knoppar brister
Ja, visst gör det ont när knoppar brister diktar Karin Boye i diktsamlingen ”För trädets skull” (1935). Den tredje och sista strofen:

”Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.”

Visst gör det ont att upptäcka att den ideologi som man har fötts inom, vuxit upp med, gjort karriär och blivit gammal i, är en genuint destruktiv ideologi; anpassad till en fabricerad Homo Sovieticus människa och inte till en människa med mänskliga egenskaper och natur.

Eva Danielsson (12 oktober 2018, Det Goda Samhället) skriver ” jag njuter av dina kaskader av ilska och analyser och håller med om att de som vill ha makt över andra är onda, blir onda, vad de än kallar sig och tar på sig för täckmantel.

Tyvärr går folk, som bara vill leva sina liv, på det som sägs utåt. Vill tro på det. Värjer sig för den jobbiga insikten att makthavarna utnyttjar oss och vill oss illa. Jag tycker att det har varit jobbigt att inse det.

Den rikemansmentalitet som brett ut sig är på samhällsnivå, som jag ser det, en allmän trygghetsdekadens och dästhet som ger en infantil brist på uppmärksamhet och vaksamhet och personligt ansvar och initiativförmåga.”

Som svar på en skribents kommentar att ”Sådan är socialismen … Sverige är ett vidrigt land” skriver Eva (ibid.) ”nej, du har fel. Socialismen är vidrig!!! Men Sverige är ett fantastiskt land med en kärna av fantastiska människor. Som inte har valt denna vidriga utveckling. Varken för sextio år sedan eller därefter. Och som trots det socialistiska politiska systemet kan arbeta och skapa och uppfinna. Vara vänliga och professionella och skötsamma. Tyvärr också godtrogna.

Det brister i självbevarelsedrift och insikt om att det behövs hårda beslut och planerat våld för att rädda Sverige. Men Sverige är inte värt det som händer nu.”

Kommer den kamp mot det totalitära som står inför dörren att inympa nya egenskaper i det dästa svenska samhällsklimatet, i den svenska kulturen? Det är nödvändigt, då nuvarande system går inte att rädda.

Tillbaka till Home

Ekonomipriset till Alfred Nobels minne - William Nordhaus
Erik Wahlin (Affärsvärlden, 2018-10-10) ger en PK-istisk uppfattning om årets pristagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne – ” I början av veckan blev det klart att William Nordhaus och Paul Romer delar Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, som ekonomipriset formellt heter. Två bra pristagare. Nordhaus klimatmodeller och Romers förklaringar till varför tillväxt behövs för att – bland annat – rädda klimatet ligger helt rätt i tiden.”

Martin Armstrong skriver i översättning att ”Yale-ekonomen William D. Nordhaus vann Nobelpriset i ekonomi inte för att ha bevisat något, utan för att ha publicerat information som de (regeringar och PK-folk) vill höra. Nordhaus har tillbringat större delen av fyra decennier med att försöka övertyga olika regeringar att ta itu med klimatförändringarna, helst genom att införa en skatt på koldioxidutsläpp. Många länder har tagit till sig hans uppfattning och använt den för att motivera införande av nya skatter som exempelvis i Kanada, där man låter skatten belasta enskilda hushåll. … Den grundläggande tanken på vilken Nordhaus har grundat sin uppfattning är att regeringen kan ändra och manipulera samhället genom att bestraffa medborgarna med nya skatter. Alltid samma uppfattning, INGEN FÖRESPRÅKAR en mindre regering och mer frihet för folket. Det är helt enkelt kätteri inom den ekonomiska vetenskapen.”

Utdelning av Nobelpriset i ekonomi speglar det akademiska utbildningssystemets gängse värderingar och normer. Frågan är om det från en vetenskaplig utgångspunkt vore bättre om Nobelpriset i ekonomi utdelades i något annat land, än i Sverige (eller Norge), där universitetssystemet inom samhällsvetenskap inte är lika politiserat.

Martin Armstrong ställer frågan vad det är för fel med dagens utbildningssystem (en något fri översättning):

”Nyckeln till framgång är att vara en mångsidig utforskare av verkligheten. Skolan är dess direkta motsats. Går jag till en fysiklektion säger föreläsaren att inget är slumpmässigt. Einstein sa att han inte trodde att Gud spelade tärningar med universum. Går jag sedan till en föreläsning i ekonomi där föreläsaren säger att allt är slumpmässigt, då är det ingen idé att försöka göra några prognoser. Och, eftersom allt är slumpmässigt innebär det att regeringen kan och bör manipulera samhället i syfte att eliminera lågkonjunkturer, vilket de har ännu inte har lyckats göra en enda gång.”

Klimathysterin används av vänstern och globalisterna (PK-isterna) för att styra människors sätt att tänka genom att skrämma dem. Sedan att allt är fake news är inget som bekymrar dessa maktmänniskor. Jämför exempelvis med hur utdelningen av Nobels Fredspris används för att stärka den globala socialistagendan, eller, annorlunda uttryckt, PK-agendan (Lars Bern, se nedan):

”2006 kom Al Gore med sin film ”En obekväm sanning” (”An Inconvenient Truth”), som han fick Nobels Fredspris för (Gore delade Nobels fredspris år 2007 med ”Intergovernmental Panel on Climate Change” (IPCC)) för att ha skapat opinion kring den globala uppvärmningen. Gores dokumentär En obekväm sanning som behandlar frågan var en viktig orsak till utmärkelsen (Wikipedia)). Det visade sig senare att det inte fanns en enda sanning i filmen. Den var bara full av fantasier och lögner. Al Gore sa bland annat helt tvärsäkert att 2013 skulle Nordkalotten vara helt isfri. Idag ser vi att isläget har pendlar fram och tillbaka de senaste årtiondena, vilket är helt normalt. Idag är ismassan mätt i ton på väg upp.”

Vi låter skribenten Leva och Låta Dö (10 oktober, 2018, Det Goda Samhället) sammanfatta inlägget med att ”Det finns … ingen chans att få etablissemanget att anamma någon beteckning på sig själva som antyder att de inte skulle vara normala, det rätta, universums medelpunkt, precis som alla totalitära regimer. Vi är avvikare och borde inte finnas, steg för steg ordnas samhället på detta vis, det som är utmärkande för system som socialism, socialdemokrati och pk-ism, precis som kommunism, nazism och islam, det är att det inte finns något utrymme för tolkningar, för kompromisser, eller för att man kan tagit fel helt enkelt. Allt, när det en gång blivit vedertaget, är ultimata sanningar, därför så behövs egentligen ingen klimatforskning mer (man undrar varför de fortfarande behöver så stora anslag om saken redan är avgjord, se där en anledning till att jag inte borde finnas) för saken är klar, istället kan man nu forska om varför vi är skeptiker, varför vi är sjuka, sedan kan man slå fast att vi är ett hot mot planeten, sedan kan man förbjuda våra åsikter, sedan kan fängsla oss, och när det blir bökigt, ja då kan man mörda oss, klimatvänligt.”

Patrik Engellau, detgodasamhallet.com, man kanske trodde att striden handlade om klimatet och jordens framtid. Men det gör den inte. Den handlar om huruvida det är medelklassarna eller PK-isterna som ska ha makt.

Marcus Zadenius, foliehatteniteckomatorp.blogspot.com, DN anser att ”klimatförbrytare” skall hållas ansvariga för brott mot mänskligheten! Detta är naturligtvis härskarteknik av yppersta klass som har huvudmål att svärta ner fritt tänkande människor. Det är ju en ren och skär Sovjet/DDR diktatur.

Martin Armstrong, armstrongeconomics.com, it is really pathetic how these charlatans ignore science on every level to produce a forecast that only puts money in their pockets. NOBDOY will fund anything to the contrary because governments are not interested unless it puts money in their pockets.

Patrik Engellau, detgodasamhallet.com, ett problem är att många företagsledare, som instinktivt känner sympati för principen att företag ska maximera vinsten, inte har fattat att vinstmaximeringen inte är inrättad för just deras välfärd, utan har högre syften, nämligen mänsklighetens framgång.

Tillbaka till Home

Globalism – Vänsterns problemformuleringsprivilegium och politisk omvandling
Verklighetens män och kvinnor har tagit det för givet att politik skall grundas på förnuft, sakförhållanden och ömsesidig respekt, trots alla återkommande signaler, bevis, observationer som pekar på motsatsen. Ni har ett stort ansvar. Patrik Östman (15 oktober, 2018, Det Goda Samhället) skriver att ”vänsterns problemformulerings-

privilegium har bara förstärkts sedan 1985. Nuförtiden anses vettiga och rationella åsikter vara tecken på sinnessjukdom, medan hitte-på-åsikter utan rationell grund kallas värdegrund och eviga sanningar.”

Att verklighetens män och kvinnor fortfarande tycks tro att politiker vill deras bästa, men att omständigheterna har medfört att Sverige har råkat i en mycket allvarlig situation, kräver sin förklaring. Sixten Johansson (ibid.) ger en realistisk, personrelaterad förklaring - ”jag misstänker att de flesta av oss innerst inne tenderar att vida överskatta människors förnuft och medvetenhet och betydelsen av vilka avsikter de själva uttrycker eller tror sig ledas av. De politiker, journalister och andra aktörer som framträder i offentligheten är just så korkade, halvblinda, giriga, ytliga och kortsynta som de under lång tid har manifesterat i ord och handling. Vi har bara inte riktigt kunnat tro att en så låg nivå kan vara deras faktiska (och ärliga till minst 80 procent). Jag ser det inte som meningsfullt att förutsätta något djupare tänkande och någon reell målinriktning överhuvudtaget hos de offentliga aktörerna. Jag tror inte att några dolda aktörer heller kan göra så mycket åt utvecklingen längre.”

Författaren konstaterar att ”tåget rullar allt fortare utför, utan förare och bromsar. Rörelsen utför är resultatet av ett civilisatoriskt medvetandetryck, som har kommit att kanaliseras på ett destruktivt och självdestruktivt sätt. Oavsett vad aktörerna säger och oavsett hur mycket de hinner snylta på samhällskroppen och orsaka lidande kan de inte nämnvärt påverka detta hittills okända och oöverskådliga massfenomen. Ett myller av små och stora faktorpilar har under lång tid kommit att sammanvägas till en resultant, till något som har bestämt kursriktningen, konsistensen och hastigheten hos samhällets levande massa. Vad svenska politiker tänker, säger och gör är därför i den här fasen bara strunt och fjolleri, hur märkvärdiga de än själva tycker sig vara och hur de än fjädrar sig.”

Nibelungen (ibid.) instämmer med Sixten Johanssons uppfattning om människorna bakom politiken och deras entourage. ”Detta har jag tänkt skriva om, för det verkar precis som du påpekar att allt för många inbillar sig att summan av allt som sker är en medveten utveckling, en summa av medvetna och logiska tankar med plus och minus som man kan räkna ut, istället så är det resultatet av lager på lager av dolda fakta och missförstånd och ogenomtänkta idéer om hur samhället skall styras, av ideologier, men ännu mera, av missförstådda ideologier.

Allt detta bildar en tidsanda som jag ser som alltmer uppenbart ondskefull, den har fått sitt eget liv, sin egen logik, det är nästan som ett medvetande hos en levande varelse. Exempelvis så finns inte C, eller M, det är abstraktioner som är summan av många människors tankar och inbördes maktförhållanden, och just nu så verkar C exempelvis vara synonymt med Annie Lööfs tankar, så hennes dåliga förståelse av samtiden och historien får starkt genomslag, och det jävliga är att hon, mer ände flesta, speglar den ondskefulla tidsandan. Jag ser just att slå sönder de felaktiga axiomen hos liberalismen som extra angeläget.”

Hur hantera samhället politiker som har personliga brister? Fredrik Östmans (ibid.) pekar på konstitutionen som en viktig pusselbit. ”I USA finns en nedskriven riktig konstitution. Det är det riktiga skyddet. Demokraterna har ofta försökt att avskaffa konstitutionen genom angrepp via Högsta domstolen, men hittills har det alltid kunnat stoppas. De värsta angreppen var från Franklin D. Roosevelt och nu senast de vidriga cirkuskonsterna i samband med tillsättningen av de två senaste domarna. Angreppslustan i sig visar att det är konstitutionen som står i vägen för att demokrati skall förfalla till socialism. Socialisterna vet det och agerar efter det. Det säger oss att det är konstitutionen som är den viktiga pusselbiten i en fungerande demokrati. Demokrati kan aldrig fungera om folket tillåts att välja socialism.”

Zhengyang Wu (16 oktober, 2018, Det Goda Samhället) skriver att ”när man studerar Sveriges kraftigt vänsterdominerade maktelits högtflytande retorik om exempelvis humanism och social rättvisa är det … uppenbart att det är makteliten själv som är de riktiga rasisterna och fascisterna i dagens Sverige.”

Begreppet ”inlärd hjälplöshet” är förmodligen ett användbart begrepp för att beskriva det svenska samhället och effekten av socialisternas system för styrning av medborgarna.

Brrr (16 oktober, 2018, Det Goda Samhället) refererar till riktlinjerna som drogs upp av Sovjetiska Kommunistpartiets centralkommitté år 1943: Medlemmar och frontorganisationer måste oupphörligen besvära, misskreditera och uttrycka sig nedsättande om våra kritiker. När motståndarna blir alltför irriterande, stämpla dem då som fascister eller nazister eller antisemiter. Kopplingen kommer efter tillräcklig upprepning att bli ett ”faktum” i det allmänna medvetandet.”

Den Sista Karolinen (ibid.) skriver att han ”känner flera personer som är mer än välutbildade men som är fullständigt osjälvständiga i sina tankar; de följer vad som predikas uppifrån. Tror helt enkelt att det snarare är frågan om personlighet och karaktär, kanske t o m överlevnadsinstinkter. Vissa vägrar helt enkelt se det uppenbara. Därmed kan man lättare förstå exempelvis 30-talets Tyskland. Omöjligt att bevisa men jag hade kunnat slå vad om allt jag äger på att dessa som köper klimathysterin och multikulti också hade gått längst fram i dåtidens Tyskland.”

Tillbaka till verklighetens män och kvinnor. Så länge som verklighetens män och kvinnor inte ser det allvarliga i situationen, kommer förfallet att inte bara att fortsätta utan att accelerera.

Julia Caesar, juliacaesar.blog, skriver att egohumanisterna, de ständigt ”goda” som förstör allt i sin väg. Vi kan kalla dem PK-elit eller globalister. Det väsentliga är deras agenda: att tillintetgöra nationerna och genomföra en global världsstat, styrd av en världsregering.

Tillbaka till Home

Från kunskapsekonomi till bidragsekonomi
”Det går att lura väljare, men det går inte att lura ekonomin” - Tino Sanandaji.

Ett lands välstånd skapas av dess befolkning (Martin Armstrong). Det är grundförklaringen till varför socialistiska och andra totalitära stater ständigt misslyckas. Trots denna historiskt vunna kunskap återupprepas samma misstag gång på gång, alltid under skenet av något beaktansvärt eller gott för mänskligheten. Det pågående kulturmarxistiska experimentet i Sverige är ett exempel. Globalismen i skepnaden av FN:s Agenda 2030, då all fattigdom i världen skall ha försvunnit med hjälp av planekonomi, är en grund för PK-experimentet.

Eva Danielsson (14 oktober 2018, Det Goda Samhället) skriver hur staten kontrollerar och styr medborgarna med hjälp av beskattningen. ”Den rödgröna regeringen har höjt skatterna med 66 miljarder bara under de senaste fyra åren. Samtidigt som kärnverksamheterna urholkas, lika mycket pga. politisering som resursbrist, och välfärdsköerna ökar och vi har låga pensioner i förhållande till våra grannländer.

Men nu är inte skattemedel och bidrag egentligen tänkta att göra gott för medborgarna. Utan bara för att stärka de socialdemokratiska makthavarna. Källskatten gör skatteuttaget obligatoriskt och är ett utmärkt styrmedel att få folk att inte bli för resursstarka och uppkäftiga. Sedan låtsas man ge tillbaka i det s.k. samhällskontraktet så att de inte ska gnälla för mycket. Och strör bidrag på intresseföreningar som gillar läget och som kan användas politiskt som både avledningsmanövrer och för att minska folkets egenmakt. …

Höga skatter och mängder av bidrag gör folket beroende av den mäktiga staten. Så har man på det sättet i praktiken infört ett nästan totalitärt samhällssystem. Där etablissemangsmedia och hela offentligsektorn är politiserad och där det inte går att avsätta partier eller enskilda politiker. Vad de än gör.

Så nog är det storslaget slöseri med våra skattemedel som pågår. För maktens skull. Och just nu även i syfte att radera det lilla nationella självbestämmande vi har kvar. Någon omsorg om svenska medborgare, samer eller judar eller andra, går inte att spåra i någonting av det som görs. Vad som än sägs.”

Sverige har varit ett rikt och framgångsrikt land som byggt sitt välstånd på tekniska innovationer, hög kunskap och hårt arbete. Vid sitt installationstal den 20 januari 1961 uppmanade John F. Kennedy medborgarna – ”fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land.” Om vi vänder tillbaka till den svenska verkligheten, hur många svenska medborgare tänker i dessa termer? Hur många av de migranter som har kommit till Sverige de senaste tio åren tänker i dessa termer? Vilka blir konsekvenserna?

Dr No (12 oktober, 2018, ibid.) ger sin förklaring till effekterna av hög beskattningen. ”Skatten är en psykisk sjukdom, vi har fåtts att tro att det kommer något gott ut av den, så snart pengarna betalats in så förvandlas de till godhet, … det är som politisk alkemi, ge staten dina pengar så får du godhet och snällhet tillbaks, men endast en infantiliserad befolkning genom allmän utbildning kan fås att tro något så dumt, pöbeln under prins John var inte så lättlurade, för det visste vad de fick för pengarna och inte var det mycket. Varför frågar ingen sig varför, med denna enorma administration, vi inte får en specifikation, ett kvitto, på vad vi får för pengarna? Så snart pengarna användes till något annat än försvar och hjälp till de värst utsatta (och hjälp till fattiga och sjuka hade kunnat klaras lokalt) så blir skatten till stöld och börjar missbrukas och får sitt eget liv och syfte. Och syftet är att växa och växa.”

Leva och Låta Dö (10 oktober, 2018, ibid.) vidareutvecklar tankarna om syftet med hög beskattning, ”Jag inser alltmer att den största delen av alla politisk och ekonomisk teori är där för att dölja den basala sanningen att folk kan bäst själva, nästan varje styrning utöver ren säkerhet och hjälp till de som uppenbart är sjuka är en friktion som tar betalt från framtiden. Skatt är en kostnad som betalas via uteblivet arbete och mänsklig kreativitet, när folk stjäl ens pengar (som skatten ju är, stöld) så reagerar man inte genom att komma på ännu bättre idéer, utan man skyddar det man har. Bevisen är så tydliga, vi har Stalin och Mao i ena ändan, och USA och Hongkong i andra, men man behöver inte gå längre än till sig själv och sina egna drivkrafter.

Boken Architect of Prosperity som handlar om John Cowperthwaite avhandlas av Russ Roberts i en podd på https://www.econtalk.org/. Cowperthwaites gärning var att hålla statens klåfingrig borta från så mycket som möjligt för att han hade den grundläggande insikten att ger man folk nu, så genererar de inget för framtiden, och där ränta-på-ränta effekten verkligen gör skillnad är just i mänsklig strävan och kreativa insatser, alla som jobbat med något invecklat vet detta, en god idé leder till en annan, som i sin tur leder till att någon annan får en god idé.”

Zhengyang Wu noterar att människorna på de statliga institutionerna agerar utifrån sina egenintressen

Man ser detta överallt i det svenska samhället, från att en onormalt stor andel av höginkomsttagarna i Sverige är byråkrater och omfördelningsadministratörer, till att inkompetens inte utgör hinder för utnämning till nyckelpositioner i olika samhällsinstitutioner, från höga chefer på statliga myndigheter till nämndemän på domstolarna. Dan Eliasson har fått den ena generaldirektörspost efter den andra, och Jan Hedin handplockades från Aftonbladet till statstelevisionen, allt som tack för deras orubbliga maktlojalitet. Under denna omfattande stöldsprocess förslösas en enormt stor andel av vårt välstånd. Resurserna tillhör inte dem som administrerar dem och därför är de inte rädda om dem. Det är snarare så att ju kostsammare ett projekt är, desto lättare och mer de kan stjäla från folket.”

Har politikerna fokus på bidrag blir samhället ett bidragssamhälle (som det svenska samhället). Vem är betjänta av ett bidragssamhälle? Cui bono?

Tino Sanandaji, gp.se/ledare, skriver att det går att lura väljare, men det går inte att lura ekonomin. Enligt Kommuninvest har Göteborg den enskilt största totala låneskulden av landets samtliga kommuner – även om andra kommuner hade högre skulder per invånare.

Martin Armstrong, armstrongeconomics.com, asserts that raise taxes and people have less to spend and then economic growth declines. It does not take a Nobel Prize to figure that one out.

Torsten Sandström, detgodasamhallet.com, hävdar att de som påstår att skatterna måste höjas far med en grov osanning. Skatterna kan nämligen sänkas, samtidigt som det finns utrymme för en omprioritering med sikte på eftersatta behov inom välfärden.

Emo Stultus, detgodasamhallet.com, Sveriges kommuner och landsting har under många år lånat pengar för att betala löpande välfärdsutgifter, skulden ökade från 300 till 576 miljarder kronor från 2003 till 2017. Samtidigt är välfärds- och rättssystemen pressade till det yttersta på grund av ständigt ökande behov.

Redaktion för tidningen samtiden.nu, var femte kvinnlig svensk pensionär löper risk för fattigdom. Ny statistik visar att fler svenska pensionärer är fattiga än i andra länder. Hundratusentals pensionär ligger under gränsen för fattigdomsrisk i Sverige, mer än snittet i Europa.

Zhengyang Wu, detgodasamhallet.com, Jag känner ett oerhört stort behov av att upplysa det svenska folket om maktelitens stöld av Sverige. Är det någon som har både vilja och förmåga att ta åt sig uppdraget? Sverige behöver en egen Dinesh D´Souza.

Anna Ernius samtiden.nu, Stadsmissionens Fattigdomsrapport 2018 visar ett välfärdssamhälle i förfall, med stora sprickor i de sociala skyddsnäten. Försörjningsstödet från socialtjänsten räcker inte. Socialtjänsterna i landet hänvisar i allt högre grad till Stadsmissionen för akuta basala behov som mat och kläder.

Tillbaka till Home

Tekn. dr. Lars Berns kommentarer till senaste IPCC-rapporten
En utskrift i sammandrag av tekn. dr. Lars Berns kommentarer till senaste IPCC-rapporten (fram till 26 min).
Lars Bern (LB); Mikael Willgert (MW)

(LB) FN såg en chans att öka sitt inflytande genom klimatfrågor och skrämma med ett förändrat klimat.

Rio de Janeiro FN-konferensen om miljö och utveckling 1992 - Konferensens syfte var att framställa riktlinjer inom miljö och hållbar utveckling. Konferensen leddes av en nära rådgivare till David Rockefeller, Maurice Strong. Maurice Strong lierade sig med cheferna för 50 av världens största företag för att få fram en överstatlig agenda för världen. Varför ville företagsledare för stora företag delta, ja, de stora globala företagen vill ha så lite nationellt beslutanderätt som möjligt. Och så mycket överstatlig beslutanderätt som möjligt. Samma regelverk i världen som de kan stå ut med. Hårda miljöbestämmelse, exempelvis, bara det drabbar alla. Det har i stort sett blivit så här.

Våra politiker körde det här i nära samarbete med näringslivet. Maurice Strong såg till att det bildades en organisation, World Business Council for Sustainable Development (WBCSD), i samban med Rio de Janeiro konferensen. Organisationen leddes av en schweizisk miljardär.

Politiker kan inte något om klimatet, de är genuint okunniga. De har gått på de här larmsignalerna. Redan på 1990-talet fick vi reda på att vi hade bara några år på oss innan klimatet kollapsar. 2006 kom Al Gore med sin film ”En obekväm sanning” (”An Inconvenient Truth”), som han fick Nobels Fredspris för (Gore delade Nobels fredspris år 2007 med ”Intergovernmental Panel on Climate Change” (IPCC) för att ha skapat opinion kring den globala uppvärmningen. Gores dokumentär En obekväm sanning som behandlar frågan var en viktig orsak till utmärkelsen (Wikipedia)). Det visade sig senare att det inte fanns en enda sanning i filmen. Den var bara full av fantasier och lögner. Al Gore sa bland annat helt tvärsäkert att 2013 skulle Nordkalotten vara helt isfri. Idag ser vi att isläget har pendlar fram och tillbaka de senaste årtiondena, vilket är helt normalt. Idag är ismassan mätt i ton på väg upp.

(MW) Nu sitter man i SVT Aktuellt är jätte oroliga, och talar om systemförändringar och klimatkollaps. Varför gör de det? Det har inte hänt någonting som föranleder dem att uttrycka sig på det här sättet?

(LB) Nej, absolut inte. Det har inte hänt någonting som ger grund för det här. Väderhändelser som ständigt hänvisas till ligger alla inom vårt klimats normala variabilitet. Extrema väderhändelser har faktiskt minskat de senaste decennierna, inte ökat. Som man får intrycket av när man lyssnar på massmedia.
...

Tillbaka till Home