Veckan som gått 29 december 2018 till 4 januari 2019

Veckans tema – Det nya normaltillståndet – när skall svenskarna vakna?

Alltfler har blivit medvetna om att det svenska samhället - ja inte bara det svenska utan nästan hela Europa - har problem.
En grundläggande skillnad mellan dem som idag driver samhällsutvecklingen (samhällsavvecklingen?) och de som opponerar sig, kan beskrivas med orden "Globalism" kontra "Nationalism". Vi beskriver sedan hur detta appliceras på Sverige, med resultatet att det idag finns tre klasser: Härskare, Samhällsbärare och Bidragstagare.
Vi förklarar också hur Härskare styrs av psykologiska och ekonomiska faktorer. Makt drar till sig människor med psykopatiska och narcissistiska drag och makthavare missar att den viktigaste faktorn för ekonomisk utveckling är kvaliteten på medborgarna, inte kvantiteten.
Avslutningsvis diskuterar vi vad vi kan göra för att åstadkomma bättring och hur vi kan kraftsamla.

  1. Det är dags att ta av silkeshandskarna
  2. Globalism kontra Nationalism
  3. I Sverige framträder tre klasser: Härskare, Samhällsbärare och Bidragstagare
  4. Vad förklarar globala företagsledares och politikers tunnelseende?
  5. Ett öppet motstånd mot de totalitära krafterna

Det är dags att ta av silkeshandskarna

Mikael Steinwall är en av flera skribenter som anser att ”bilen har kört i diket, men ingen vet hur man ska få upp den.”

Det är uppenbarligen dags att ändra fokus från att identifiera, beskriva och analysera problemet eller problemen till att dels utforma mål och handlingsstrategier baserade på den vunna kunskapen, dels agera utifrån de formulerade handlingsstrategierna. Orsakerna är flera, en är att vi demokrater har, utifrån olika perspektiv, kommit fram till en relativt sammanhållen och robust uppfattning, föreställning och förståelse av vår samtids mest angelägna problem och tänkbara lösningar av dessa. En allt tydligare minsta gemensamma nämnare mellan olika uppfattningar bland oss demokrater (Obs inte Demokraterna i USA) kan skönjas.

En annan orsak är att klockan sedan länge har passerat tolvslaget, vi befinner oss i en grå zon där allt kan hända. En tredje orsak är det kommande Europaparlamentsvalet 2019, vilket är planerat att äga rum (i Sverige) den 26 maj 2019. Angående EU-valet skriver Anna Ernius att … ”under 2018 formades ett motstånd mot EUs politik och etablissemangspartierna i Europa. Matteo Salvino framstår som en enande kraft och som en av de mest framträdande politikerna i den nya rörelsen.” Financial Times skriver att … ”Europavalet 2019 blir en politisk kamp om Europas framtid. En kamp mellan en liberal och en euroskeptisk väg, mellan Macron och Salvini.” En intressant analys av situationen i Europa inför EU-valet har gjorts av Fredrik Erixon i The Spectator. Har Eu nått sin federalistiska höjdpunkt?

En fjärde orsak är att vi demokrater vinner varje debatt mot postmodernisterna, oavsett om de framställer sig som vänster (kultur- eller neomarxister) eller som liberaler (globalister), eller någonting annat (en sammanfattande term för postmodernisterna är PK-ister). Islam apologeter utgör ytterligare en kategori av oresonliga motståndare mot den västerländska kulturen, västerländskt tänkande, västerländska normer och värderingar (jfr Samuel P. Huntington, ”The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order”, April, 2001), som vi dissidenter har att förhålla oss till.

En femte orsak är att vi har kommit till vägs ände, eller som Östrahult skriver … ”med rationella argument kommer man inte längre någon vart i Sverige”. Medan Patrik Engellau uttrycker det som att ”det går inte att prata förnuft med makthavare om detta för det handlar inte om förnuft utan om deras maktställning. De kan inte talas till rätta, de måste flyttas undan.”

Globalism kontra Nationalism

Vår tids politik kan speglas med hjälp av de två dikotomierna globalism kontra nationalism, och utgångspunkt ”mänsklig svaghet eller mänsklig styrka. Globalism kännetecknas av överstatlig styrning, medan nationalism baseras på nationellt självbestämmande. Vänsterideologiers fundament är mänsklig svaghet, medan konservatism stödjer mänsklig styrka. Dikotomin mänsklig svaghet kontra mänsklig styrka behandlas under rubriken ”Vad förklarar globala företagsledares och politikers tunnelseende?”, se nedan.

Eva Danielsson skriver att pk-ismens överideologi är globalismen och att det råder en ”konsensus från vänster till höger om globalisering både inåt och utåt”. Fredrik Östman skriver att den … ” centrala konsensusen har dominerat Västvärlden i ett kvartssekel kännetecknat av kraftig ekonomisk tillväxt och förbättrade ekonomiska möjligheter för många miljoner fattiga, framför allt utanför Västvärlden. Men dess fasta grepp om samhällsutvecklingen har brutits.” Författaren utvecklar sitt resonemang och kommer fram till att …”antagandena att inget annat än frihandel och välfärdsindustri spelar någon roll i politiken, och att båda i samma grad är önskvärda eller ofrånkomliga, har visat sig vara naiva och otillräckliga.”

Att globalismen har givit fördelar till andra regioner än Västvärlden är obestridligt, detta gäller speciellt Asien och då inte minst Kina. Västvärlden har förlorat i konkurrenskraft relativt andra länder i Asien, som har vunnit konkurrenskraft på Västvärldens bekostnad (jfr exempelvis immaterialrätter, avtagande tillväxt). Finansmarknadens globalisering och den omfattande och komplicerade värdepapperiseringen medförde att den finansiella krisen 2007 till 2009 snabbt fick spridning och övergick till att bli en ekonomisk kris i många länder. Motmedlen, som ökad penningmängd (kvantitativa lättnader) och negativ ränta (lägsta räntan på 5000 år), är på god väg att skapa nästa kris, pensionskrisen. Utvecklingen i Frankrike indikerar att krisen kan komma att ta våldsamma uttryck. Behovet av att ständigt öka skatterna har historiskt sett varit en vanlig orsak till revolution.

Fram till 1970-talet hade Sverige haft en oavbruten tillväxt i 100 år. Olof Palme genomförde en snabb omvandling av Sverige i en socialistisk riktning. Införandet av en grundlag som är anpassad till socialistisk hegemoni (avsaknad av ”checks and balances”, makten i händerna på statsministerposten, etc.), införandet av mångfaldspolitik över huvudet på väljarna, fokus på fattiga i tredje världen, användandet av public service för att driva socialistisk politik, etc., var början på Sveriges förfall. Men framför allt lyckades Olof Palme med att skapa den socialistiska människan, eller den ”indoktrinerade sosse-svensken”.

Jordmånen för detta arbete var enligt Roland Huntford mycket god. Den socialistiska människan är förklaringen till varför förfallet har kunnat pågå under en sådan låg tid och med en sådan våldsam kraft. Fredrik Östman skriver att … ” socialdemokratin och Sverige grundlades på just den sena Platon, på Hegel och på Marx. När man talade om Det öppna samhället och dess fiender på t.ex. åttiotalet var det som ett exempel på hård kritik av det då bestående samhället!”, och att … ”Sverige är inte och har aldrig varit ett tillnärmelsevis öppet samhälle!”. Medan Eva Danielsson hävdar att … ”Sverige är troligtvis det mest politiskt korrupta landet i Europa under täckmantel av låtsad öppenhet med offentlighetsprincip och facklig representation o d.”

Patrik Engellau skriver, under rubriken ”Det här kan nog bara gå åt ett håll, nämligen utför”, att … ”grundproblemet är det PK-istiska politikerväldet som inte bryr sig om medelklassen annat än som plånböcker att hämta skatt från. Pengarna använder politikerväldet för underhåll av det välfärdsindustriella komplexet inklusive dettas miljonhövdade klientkår.”

Något som har varit dunkelt och svårförståeligt för många borgligt sinnade väljare är de förment borgliga partiernas allians med vänsterpartierna, och då inte minst ”liberalernas nya vägval med globalnyttan som ledstjärna”. Idag bildar 7-klövern en globalistisk politikerklass.

Torsten Sandström skriver att … ”genom visionen om att frälsa världens fattiga har vänstern i vårt land – och även inom flera andra nationer – lyckats sätta press på de gamla liberala partierna, så att också de utvecklats i en global riktning.”

Fredrik Östman ger en mycket trovärdig förklaring då han klargör att …”liberalismen hyllar per definition alltid det egna samhället så som det råkar se ut för närvarande (redaktionen: i Sverige, socialistiskt med globalism som överideologi) . Liberalismen är en politisk lära utan politiskt innehåll. Den ger oss vid ingen tidpunkt någon vägledning i politiska val och tvister eller vid utformningen av nya lagar. Liberalismen har ingen som helst åsikt om framtiden, utan har som syfte att ständigt kritisera och fördöma historien.”

Ytterligare en totalitär ism som aktivt strävar efter att uppnå världsherraväldet är islam. Eva Danielsson ställer frågan – Varför tillåts islam? Som svar på frågan ger hon tydliga argument för att inte tillåta islam. … ”Att islam också är en religiös sekt förutom en politisk rörelse borde inte hindra en civiliserad rättsstat att mota och bekämpa rörelsen. Det är ju inte böner på ett främmande språk som är hotfullt för vår frihet, demokrati och kultur, utan de detaljreglerade förskrifterna för hur man ska leva och hur samhället ska styras. Det är herrefolkskulturen, antisemitismen, kvinnoförtrycket och den våldsbejakande intoleransen mot alla icke-muslimer som är hotfullt och oacceptabelt.”

Vidare jämför hon hur samhället förhåller sig till islam med hur samma samhälle förhåller sig till den politiska ideologin nationalsocialism. … ”Om nazisterna i Sverige skulle kräva att deras ideologi ska ses som en religion, skulle de då få bygga nazikyrkor, heila från högtalare och dekorera med svastikasymbolen här och var? För att vi har religionsfrihet?? Såklart inte. Och med rätta. När en ideologi innehåller tydliga punkter hur samhället ska styras så är det inte bara någon religion längre utan framför allt en politisk ideologi.”

I Sverige framträder tre klasser: Härskare, Samhällsbärare och Bidragstagare

Patrik Engellau anser att den politiska skiljelinjen går mellan … ”å ena sidan PK-isterna med bas i politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet och å den andra den nettoskattebetalande medelklassen.” Sixten Johansson hävdar å sin sida att denna verklighetsbild är föråldrad, den kanske gällde ännu på 90-talet. Istället har tre samhällsklasser bildats: härskare, samhällsbärare och bidragstagare.

Sixten Johansson skriver …” överst flyter grädden, ett helt odugligt, girigt, parasitärt härskarskikt. Vänster som höger: fackpampar, politiker, byråkrater, akademiker, mediafolk, näringsliv, överklass. Deras basala intresse är pengar och makt, de mjölkar systemet till sista droppen. Då är det viktigt att barriären nedåt mot samhällsbärarna förblir svårgenomtränglig, för där finns det enda hotet. Därför bankar de ner varje obstinat huvud som sticker upp. Under samhällsbärarklassen finns sedan det bidragsförsörjda proletariatet, som nu har blivit mycket stort.”

Då 82 % röstar på 7-Klövern finns det många bland samhällsbärarna som röstar på 7-Klövern, och på 7-Klöverns illusion om ett fungerande utopiskt paradis på jorden. Det är samhällsbärarna som får större delen av samhället att åtminstone fungera någotsånär. Vad händer nu efter ”valet” när dessa personer förlorar sin illusion om ett fungerande samhälle? Det är kanske dessa personer som ger oss en utsträckt respittid? En tid som vi dissidenter får försöka utnyttja så effektivt som möjligt. Veckokrönikan avslutas med en diskussion om vad vi dissidenter kan göra. Den tid vi har på oss kan vara kortare än önskvärt då det bidragsförsörjda "proletariatet", som växer starkt p.g.a. invandring, gärna röstar på 7-Klövern och redan i senaste valet hade ett starkt inflytande.

Vad förklarar globala företagsledares och politikers tunnelseende?

Men först till frågan hur kan ledningspersoner i globala företag och banker resonera i så kortsiktiga och inskränkta termer i syfte att generera ökade vinster? Att politiker inte förstår ekonomi är ju välkänt sedan tidigare. Lars Bern skriver under rubriken ”Globalisternas girighet och maktbegär orsakar misär” att … ”övergripande målet för den förda politiken som alla bekänner sig till är strävan efter maximal BNP-tillväxt. Att BNP bara är ett mått på aktiviteten i ekonomin och inte på nyttan, bryr man sig inte om. Man lever med föreställningen av stigande BNP innebär högre levnadsstandard för alla.”
Åtminstone försöker man upprätthålla en skenföreställning att så är fallet och att Sveriges ekonomi är stark.

Den psykologiska faktorn

Svaret på frågan inbegriper två aspekter, den ena hänförlig till psykologi och den andra till ekonomi. När det gäller den förra aspekten skriver Östrahult att … ”vi lever i en tid av extremt egennyttigt agerande, flertalet makthavare är ute efter egna fördelar och till makten dras människor med psykopatiska och narcissistiska drag.” Då globala företag och banker representerar makt är det rimligt att anta att det finns en tendens att människor med psykopatiska och narcissistiska drag söker sig till globala företag och banker. Utmärkande för dessa personer är avsaknad av förmåga till inlevelse i andra människors livsvillkor. Istället skapar dessa personer spelsituationer som baseras på makt och maktambitioner. Allt annat blir sekundärt. Politiker tenderar att tillhöra samman personlighetskategori som globala företags ledare. Vilket är en förklaring till varför politiker, oavsett färg på lösnäsan, och centrala maktspelare inom näringslivet kommer väl överens (ömsesidig nytta). Etablissemangets politiker har distanserat sig från väljarna, i praktiken representerar de enbart sig själva.

Till sist Kweimenkan … skriver …”så politikerväldet sitter ju sida vid sida med kapitalet på ett skulle jag vilja säga, nytt sätt, de är globala, och ser oss medborgare som utbytbara schackpjäser, de spelar ett tramsigt spel, skrattretande faktiskt, … man kan inte låtsas att alla pjäserna är samma färg, vad blir det för spel? Kaos. Mångkultur är kaos, för hur skall människor bygga något tillsammans? Var börjar det? Jo, man måste lita på folk, det är en lång och mödosam process och … Så att man inte litar på folk man inte känner är så självklart så man inte ens tidigare behövde formulera det, ser personen likadan ut, talar som en själv och uppför sig som en själv, ja då är det lite lättare, … Men politikerväldet och de rika som styr företag, låtsas att råmaterialet för deras välstånd, människor, är utbytbara schackpjäser i samma färg, eller hundra färger, och inbillar sig att spelet kan fortsätta ändå.”

Eva Danielsson resonerar utifrån den vanliga människans perspektiv och kommer fram till att … ”ingen med förståndet i behåll kan tro att mångkultur främjar ett samhälles utveckling. Det är verkligen ett missförstånd. Påtvingad mångkultur splittrar och ger motsättningar. Mångfald i kunskap och erfarenheter kan berika, förutsatt gemensamma spelregler, alltså en gemensam kultur”.

Maktmänniskor, enligt Eva Danielsson, … ”använder mångkultur och fri invandring m.m. enbart för att skaffa sig själva mer fördelar. Mer makt. Mer makt över folk och över tillgångarna. Inget annat”.

Skribenten ställer frågan om … ”folk någonsin (ska) orka inse att de är grundlurade? Det är tufft att känna sig dum och förödmjukad och osäker, men att orka igenom det och genomskåda manipulerandet är enda chansen för att kunna få en ny syn på saker och omvärdera information och kunna börja säga ifrån”.

Slutsatsen skribenten drar är att … ”annars måste man misstänka att de inom makteliten själva är gravt efterblivna och skulle behöva kloka förmyndare som hejdar dem från att göra förödande bedömningar”.

Den psykologiska aspekten har troligen högt förklaringsvärde. Viktigaste för en god ledare, oavsett i vilken befattning, är, enligt den Motvillige Bloggaren, att … ”inte hänge sig åt manipulationer och härskartekniker”. Med andra ord tvärt emot vad globalister och PK-ister av olika kulörer uppvisar. Då är det förståeligt att de inte har genuina kunskaper inom ekonomi, med andra ord de förstår inte hur det ekonomiska systemet fungerar.

Den ekonomiska faktorn

Kunskap inom ekonomi utgör den andra aspekten. Den viktigaste faktorn för ekonomisk utveckling är kvaliteten på medborgarna, inte kvantiteten av medborgare, givet de fyra framgångsfaktorerna demokrati, yttrandefrihet, rättsstatsprincipen, och äganderätten.

Enligt Fredrik Östman har Upplysningens irrationella rationalitetstro haft till följd att Upplysningen saknar sanna grundantaganden. Som lösning ställer Fredrik Östman … ”Edmund Burkes och Joseph de Maistres rationella lära som ställdes upp i opposition till Upplysningen”.

Skribenten utgår i nästa steg ifrån Charles Darwins och E. O. Wilsons sociobiologi, vilken kan betraktas som … ”en rationell och på vetenskapliga principer ställd ny humanvetenskap”. Denna humanvetenskap… ”växer just nu fram i form av neurovetenskap och evolutionär psykologi”.

Fredrik Östman drar slutsatsen att … ”på dessa skall vi bygga evolutionär sociologi, evolutionär nationalekonomi och evolutionär statskunskap.” Under förutsättning att … ”vi får leva och verka till dess.”

För det första, Fredrik Östman för ett helt korrekt och mycket pregnant resonemang, för det andra är motståndet inom akademin och då inte minst inom den samhällsvetenskapliga fakulteten totalt och synnerligen förödande för möjligheten att utveckla en ny humanvetenskap. Postmodernismen är idag den rådande doktrinen inom den samhällsvetenskapliga fakulteten. Därtill kommer att den grundläggande kunskapen som akademin förmedlar inom de ekonomiska ämnesområdena baseras till stor del på Upplysningens irrationella rationalitetstro.

Förmodligen har inte globala företagsledare någon större nytta av den kunskap som lärs ut vid de ekonomiska institutionerna, många gånger kanske nyttan istället är negativ. Med andra ord för att förändra hur globala företagsledare tänker på sikt är förmodligen ett av flera villkor att akademin avpolitiseras, vilket i sig är ett sifysosarbete. Utvecklingen inom AI kommer förmodligen påverka kunskapsutvecklingen inom de ekonomiska ämnesområdena, då vid de mer framstående (icke PK-istiska) institutionerna (utomlands). Den kommande finansiella och ekonomiska utvecklingen kommer att få en direkt påverkan på vilken betydelse globalismen kommer att få i långa perspektivet, då globalismen har varit den ideologiska grunden för mycket av den förda ekonomiska och finansiella politiken. Många indikatorer pekar på att större, kanske omvälvande, förändringar står för dörren.

Ett öppet motstånd mot de totalitära krafterna

Vad kan vi dissidenter göra för att underlätta övergången från ett socialistiskt land till ett land som bygger på demokrati, yttrandefrihet, rättsstatsprincipen, och äganderätten? Då Sverige sedan 1970-talet har framställt sig som ett socialistiskt föredöme (jfr exempelvis ”humanistisk stormakt”), kommer konsekvenserna för Sverige att bli särskilt allvarliga och långtgående.

Eva Danielsson skriver … ”hoppas vi kan samla oss till mer öppet motstånd mot de totalitära krafterna innan det går så långt. Vi måste använda de medel vi har, organisera oss och våga bli högljudda. Tiden för att väluppfostrat vara fina i kanten är förbi.”

Vi måste angripa hyckleriet, eller som Fredrik Östman uttrycker det, … ”hyckleriet har aldrig ifrågasatts, aldrig angripits, ty var och en människa hyllar sig själv som godhetens apostel på jorden. Hyckleriet släpptes löst när den spärr som hette Gud togs bort. Naturvetenskapen kommer sakta men säkert ikapp dessa hycklande lismare.”

Skribenten Bak och Fram … ”ser ingen möjlighet att konstruera ett säljande positivt system, bara att tvinga folk att vara vuxna och samtidigt krossa den hycklande PK-ismen, att avslöja ondskan, att det de gör och är, är motsatsen till vad de utger sig för att göra och vara. Ungefär som Trump, han har inte alla svar, men han kan iallafall känna igen skit när han ser det och peka ut det.”

Malinkim understryker att …”det är av hög vikt att vi identifierar och eftersträvar att bevara de värderingar som banat väg för vårt lands utveckling till en välfärdsstat. Annars riskerar vi att förlora något av det mest värdefulla vi har.” I vilket Eva Danielsson instämmer, …”vi ska inte skrämmas av vänstersinnade och liberaler till att skämmas för vår kultur. Kulturer är olika bra och vi ska naturligtvis tycka att vår svenska kultur är bäst här och ska gälla för alla här, just för att den är svensk. Jag tänker på det som kulturell nationalism och att det är viktig att stå upp för det. En gemensam grund i värderingar, principer och spelregler.”

Att hävda den svenska kulturen är viktigt. Detsamma gäller vad Hans Jensevik tar upp, … ”om några lata överklassungdomar på universiteten i Västvärlden och speciellt i Sverige genom en revolt 1968 kunde åstadkomma en förändring av samhällsandan så borde det gå att genomföra en återställare. Eller…? Vi vet ju hur de gjorde! Vi kan väl göra likadant? Du håller ju på med det. Det skedde då genom media. Det kan ske nu genom alternativmedia. Fortsätt spotta stenen blöt. Vi är några som hjälper dig. Vi måste ersätta Robin-Hood-populismen med Spara och Slösas moral i Lyckoslanten igen. Vi får jobba på det!”

En av de viktigaste uppgifterna vi dissidenter har att göra är att satsa våra krafter på att kraftsamla alternativmedia, Nya Media och inte minst alla potentiella medborgarjournalister. En Tv-kanal som kan konkurrera med statstelevisionen står högst upp på listan. Vi behöver formulera ett fönster mot vår samtid som andra, medborgarjournalister, dissidenter, oppositionella, verklighetens folk, och andra, kan använda för att bättre förstå, dels vad som står på spel, dels varför samhället utvecklas på det sätt som det gör, dels vad som konstituerar ett gott samhälle och vad som krävs för att skapa ett gott samhälle.

En annan mycket viktig uppgift är att formulera ett genomarbetat utkast till ny författning (grundlag). Exempelvis kan den Schweiziska och den Amerikanska författningen tjäna som förebild. Avskaffande av politikerväldet kräver avskaffande av möjligheten att försörja sig på livstid som politiker. En, maximalt två, mandatperiod/er kan vara en lämplig begränsning. Att som idag alla riksdagskandidater i etablerade partier, som är statsfinansierade, utses av partiledningarna, leder inte till verklig demokrati, utan till att man fär en politisk "elit".

Vi behöver formulera ett utkast till ny politik på de väsentligaste politikerområdena. Vi behöver bygga upp civilsamhället, vi behöver ta avstamp i vår kultur och historia.

Vi behöver organisera oss, det kan ske på många olika sätt - informella grupper och nätverk, eller i mer formaliserad form som exempelvis ideella föreningar och stiftelser, etc. Det gäller att hitta former som även passar individualister. Många dissidenter är individualister. Vi behöver förmodligen en portal som tekniskt hjälper oss att organisera arbetet och vad som behöver göras. När det gäller medborgarjournalistik utvecklar Föreningen för medborgarjournalism en portal.

Exempel på vad som behöver göras på nationell nivå beskrivs här, här, här, och här.

Handlingsstrategierna kan identifieras med hjälp av nyckelord: medborgarjournalistik, civilsamhälle, ny författning, ny politik för olika politikerområden, alternativmedia, Tv-kanal, etc.

Dinesh D'Souza orädda angrepp på totalitärerna i USA kan tjäna som ett föredöme för vår kamp mot våra inhemska totalitärer.

Har du några frågor och synpunkter eller vill hjälpa till att kraftsamla är du välkommen att ta kontakt med oss via vårt kontaktformulär.

Tillbaka till Home