En bra och läsvärd artikel av Steven Jörsäter i DGS. Tillräcklig energi till AI är naturligtvis nödvändigt men AI är i sin linda det finns forskning och redan utveckling av AI-system som kräver mindre energi.

Det moderna samhället är helt baserat på god tillgång på energi och då främst elenergi. Utan el stannar det mesta (Kommunikationer – tele och fysiska, uppvärmning/kylning, matlagning, tillverkning, transporter etc) och efter en liten tid är vi tillbaka till ett primitivt jordbrukar- och jägarsamhälle, som dessutom knappast har råd eller möjlighet att ta några miljöhänsyn. Det blir bara överlevnad som gäller!

Steven Jörsäter skriver:

Under lång tid har intresset för en ökad energiproduktion varit litet i såväl Europa som Sverige. Det gäller inte minst elproduktion. Istället har ett evangelium om sparsamhet och återanvändning brett ut sig.

För några år sedan fick jag Per Kågesons bok ”Farväl till kärnkraften?” av författaren. Den är skriven 2014. Kågeson var en förgrundsgestalt för nejsidan i kärnkraftsomröstningen 1980. Men han har mildrats en hel del på senare år vilket frågetecknet i titeln skvallrar om. Och han har grundligt satt sig in i Sveriges elförsörjning. Boken är minst lika intressant att läsa idag.

Energi och kärnkraft

Boken innehåller en välskriven tidstypisk analys av elproduktionen och -förbrukningen i Sverige och Europa och ger en bra inblick i hur många tänkte. Besparing och neddragning har varit nyckelord under lång tid. Det här har förstås utgjort ett perfekt underlag för de politiska krafter som har önskat kärnkraftsavveckling kombinerat med utopier om ”förnybar” energi och en utveckling har också skett på bred front i EU under det senaste decenniet, framförallt i Tyskland, i den riktningen. Stora mängder (så kallad) förnybar energiproduktion har byggts ut på ideologiska grunder, framförallt vindkraft, till höga kostnader (men inte så stor produktion). Men detta misslyckande har inte fått ta stor plats i debatten då fokus har varit på downsizing. Det kan synas märkligt med tanke på de stora planerna för elbilar som har funnits (som dock inte hade kommit långt 2014).

Men Sveriges årliga elförbrukning hade bara ökat från 131 TWh 1985 till 142 TWh 2012, alltså med 8%, samtidigt som befolkningen hade ökat med 15%, dvs. förbrukningen per person hade faktiskt minskat. Någon gas som bidrag till energiförsörjningen som man har på kontinenten har vi ju inte heller haft. Elfordonens förbrukning i Sverige uppskattar Kågeson till ynkliga 10 TWh per år 2030. Man kunde alltså med visst fog hävda att Sverige inte såg att komma att lida av någon större el- och energibrist trots en omfattande kärnkraftsavstängning. Därmed kunde man sätta igång. De stora fantasiprojekten i Norrland med ”fossilfritt” stål med mera var ännu inte påtänkta.

Läs fortsättningen på Det Goda Samhället